Plötsligt stod hon bara där. I hagen utanför Skånegården. Och såg precis ut som Aase, Nike, Grim och Gimli. Black, med ål, randig lugg och den runda, mjuka magen. Jo - dom fattas... fjordhästarna hemma...
Förövrigt blev det bara ett nostalgiskt snabbesök vid skånegården. Mjölkflaskorna på pallen, hjulet på den gamla harven, såningsmaskinen. Det får räcka så...
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.
Nike och Aase ja. Eller Nisse och Åke som vår far brukade kalla dom.
SvaraRaderaJo, fjordhästarna är en epok som gått i graven, bokstavligt talat.
Eller Bissa och Kajsa!!!
SvaraRaderaEn farlig vana som det visade sej när jag jobbade på lantbruksskolan - och satt och skickade iväg ett antal brev till luntbrakare...
SvaraRadera