onsdag 22 november 2017

Det sitter i väggarna…

Under några år på 1900-talet bodde mormor och morfar i Storängen i Nacka, och morfar beskriver i sin dagbok hur de flyttar dit 1917 från Forsbacka och reder sitt hem där.

Med utgångspunkt från några gamla foton har jag lyckats ta reda på vilket hus det var och i helgen for vi dit för att kika på det i verkligheten. Regnet öste ner och den här gången kände jag inte för att gå fram och knacka på, som jag gjorde i huset i Äppelviken. Huset i Äppelviken ägde de ju medan det här huset bara hyrdes i några år. Från 1917 till –21 tror jag.

Hursom var det roligt att se det.

Här nedan följer ett par bilder jag tog nu plus de som morfar tog då. Det var ett riktigt detektivarbete att utifrån dessa bilder, morfars beskrivning och Google streetview hasa runt och leta.

DSC_8309s

storäng_den[4]

storängenw

Mormor på trappan.

Så här skriver morfar:

Storängen 9/12 1917

“Villan är arkitektoniskt icke särskildt anmärkningsvärd. Den är rödmålad, med högt, brutet tegeltak, samt försedd med ett otal stora, synnerligen stora, fönster, hvaraf det väldiga i matsalen med den hvälfda bågen öfver väl tar priset i storhetsmani. I ”stora rummet” finnes så ett blomsterburspråk med stora fönster äfven där, så nog ha vi ljus tillräckligt. En annan sak är, at villan genom dessa fönstermassor blir rätt så kall och jämförelsevis svår att uppvärma under vintern.

Den nätta ingången är från sidan, då man kommer trädgårdsgången fram. Vi inträda i ett vindfång, och anlända så till den nedre hallen, försedd med hög, grön panel och rödmålade pappväggar. Ett kapprum, till vänster, hvars dörr är dold af ett af Astri väfdt förhänge i smålandsväf. I kapprummet vaskställ.

Från hallen vindlar en stor, bred, monumental trappa upp till öfre hallen, försedd med balustrad mot trapphuset, som från ofvan till nedan är belyst af ett enda, väldigt fönster, som väl är minst 4 meter högt, om inte mer. Från trapphuset utsikt mot innantomten och krocketplanen.

Till höger i hallen kommer man genom en bred skjutdörr in i dagligrummet, vårt största och bästa rum. Väggen är här ungefär till manshöjd klädd med en hvit panel, och själfva väggen är grön – oljemålad papp med guldlist. Bjälkarna i taket äro friliggande, hvitlimmade och en smula skulpterade, hvilket tager sig förträffligt ut och förlänar rummet ett, en smula festligt och högtidligt intryck. I samma riktning verkar äfven den stora öppna spisen, monumental i sin enkla hvithet, utan någon som hälst dekoration.

Prydnaderna på spiselkransen utgöres dels af Ipsens härligt skurna kvinnobyst i terracotta, dels af mina vackraste, från alla Skandinaviens hörn hämtade mineralstuffar, ofta från grufvor, som jag själf haft mer eller mindre att göra med.

Detta rummet är vårt ”intelligensrum”. Här befinner sig den 5 meter långa, nu öfverfyllda bokhyllan, krönt af diverse småvaser och Astris uppsättning af blommande begonior – en från Astridagen kvarlefvande samling. Här står i blomsterburspråket den stora svarta Duisen-flygeln, en synnerligen dekorativ pjäs, dock tyvärr alltför sällan låtande oss njuta af sin sköna ton, då jag just aldrig får tid att ägna mig åt den.

storängen3a

Strax intill inspireras blicken af Astris stora, färggranna bonad – ”Offereld”, som skänker hela rummet lif med sin högt mot skyn fladdrande låga, en symbol för den husliga härden. På den gröna kullen med dess flata stenar glöda och glimma bränderna, medan elden i en slöja af gråviolett rök skickar in sin uddiga flik med en härskara af gnistor upp i det lugna, blåa, mystiska töcknet, där demoner och troll föra sitt spel. Ett högeligen dekoratift stycke.

I sitt hörn står den stora hörnsoffan, som gjord efter mått, bjudande hemtrefnad i sin strategiska omfattning, liksom sägande: ”Nu har jag er här i min famn och släpper er icke så lätt!”. Brinner i den stora öppna spisen en muntert sprakande brasa, som kastar sitt sken på kamraten på väggen, och står på den glänsande rökbordsbrickan kaffet ångande i sina blåhvita koppar, så borde man kunna ha sig, i synnerhet om sällskapet är väl sammansatt och samtalets tråd spinnes med lätt hand. Får så äfven flygeln dominera sinnena en stund, så kan det knappast behöfvas så mycket mer för att hålla trefnaden uppe i önskvärd nivå.

Bokhyllan innehåller väl ännu väl mycket facklitteratur, som egentligen inte hör hemma här, utan i arbetsrummet, men åtskilligt annat finnes nog också, så nog kan man få göra för en stund, om man ligger på den kanten. Och sträfvandet fortgår, att plocka ur band efter band af ”Geologi” och ”Metallografi” upp på arbetsrummet och få dem ersatta med Strindberg, Ibsen, Björnson, Rydberg, Emerson, Shakespeare och Goethe. Många 25-öres-böcker skola inte få plats i den hyllan.

Astri har nedlagt arbete på att få vackra gardiner. Det är vackert hvitt linne med långa flätade fransar och spetsisättningar. Men de äro ännu icke färdiga.

storäa

Prydnaderna äro icke många. Astri gillar endast tomma väggar. Men Martins gamla, dekorativa kopparstick öfver Falu grufva har fått göra en blygsam början för att erinra om husfaderns yrke och stånd, och ”Dannemora”, ”Högborn”, ”Nordmark” och ”Persberg” kanske med tiden komma att göra sällskap. En symbol för den husliga fliten sitter i närheten af spisen, i form af en gipsrelief, föreställande en ung väfverska i full fläng vid väfstolen. Den är utförd af en Mariefredskonstnär, och utgör en lysningsgåfva af Astris vänner, den Asplundska konstnärsfamiljen.

Uppe i bjälkarna hänger den enkla järnkronan från Petrus Forsberg – konstsmeden – en bred, kallhamrad järnring med tre nedhängande kupor af blyinfattade katedralglas. 

Matsalen går i blågrönt och mörkgult. Detta rum utmärker sig endast genom sina färger. Men dessa äro verkligen harmoniskt afvägda. Jag har stått på tröskeln många gånger och njutit af färgackorden. Visserligen är rummet spartanskt enkelt, men ändå dröjer ögat med välbehag. De bastanta, blågröna möblerna äro desamma, som vi hade i Forsbacka, det grofva, tunga allmogebordet, renässansstolarna med de vridna benen, och skåpet med stora mattans färger, i rödbrunt och blommor i gråhvitt och blått och mörkbrunt.

Men så ha vi fått ett nytt, större allmogeskåp, ett äkta leksandskt s.k. kronskåp, med årtalet 1790. Äfven detta skåp är orestaureradt och ser så förnämt ut med sina väl bibehållna färger, dämpade af ålderns patina. Det går i ungefär samma färger som det förra, hörnskåpet, men står på en högre social nivå än detta, som nog i alla sina dagar stått hos genuint bondfolk i Mockfjärd.

Gardinerna äro här blågröna, skiftande i färgen och harmoniera väl mot rummets gula tapeter. Öfver matbordet sprider en elektrisk lampa, bestående af en blank mässingsring, med flätad gul silkesfrans sitt diskreta ljus, och ger en sällsynt fin belysningsdager öfver det bohaget. Egentligen skulle det vara en gammaldags järn- eller kopparlykta i detta rum, men för färgens skull har jag satt dit den gula skärmen. Äfvenså borde det här ha varit blyinfattade fönster för att harmonien skulle bli mera fullständig. Men häråt är ingenting att göra. Vi få nöja oss med de jättestora blomfönster som nu finnes och som insläppa allt det ljus som den mörka skogen behagar släppa fram. Till våren skola vi ha mycket blommor både inne och ute. Nu på vintern blir väl kanske väl svårt och dyrt att hålla sig med en större uppsättning.

Köksafdelningen är ej något särskildt märkvärdig. Köket är bra, rätt stort, stor är också spisen – Husqvarna N:o 20 – en alldeles onödigt stor pjäs i vårt hushåll. Den slukar ved ohyggligt, ifall vi jämt skulle använda den. Men nu ha vi skaffat oss en spisapparat, för kort ved, och i och med användningen af densamma sjönk vedåtgången afsevärdt.

I undervåningen disponera vi ved- & kokskällare, tre matkällare, väl inredda, och egen tvättstuga, med pannmur och bassäng o.s.v. här står äfven värmepannan, hvars skötsel jag själf har omhändertagit. Panna och vedhuggning drager minst ½ tim. per dag, och ofta mera. Det stjäl mycken tid från min läsning. Men å andra sidan ger det mina muskler en välbehöflig träning, så att de slippa förtvina af brist på ansträngning.

Kring den öfre hallen äro åtskilliga lokaler belägna. Mest inkräktar badrummet på utrymmet, beläget som det är midt för trappan. Till höger är en stor varmgarderob, så stor, att den kan användas som rum om det kniper. Därpå följa i svit, WC, samt ett särskildt tvätt- och toalettrum, alldeles utmärkt att ha. Jämte trapphuset ligger barnkammaren, ett förtjusande litet rum, mot öster, nu taget i besittning af våra ”hembiträden”, som här ha de bästa betingelser för att kunna trifvas, hälst som rummet dessutom är så trefligt möbleradt. Där finnes t.ex. en antik soffa, för hvilken vi icke ha annan lämplig plats, och hvilken nog nu i dessa tider skulle bland gulaschadeln kunna finna en köpare till bortåt tusenlappen. Eller åtminstone med säkerhet hälften.

Jungfrukammaren är eljest belägen i vindsvåningen, men användes nu till vindsrum och klädrum, mangelrum etc. För att tala om vinden, så ha vi en stor präktig dito, där vi få rum med en hel tvätt om det kniper. Där har äfven fru Wetterstedt inrättadt stora skåp med väldiga utdragslådor, härliga utrymmen med plats för litet af hvarje.

Så ha Astri och jag hvar sitt stora rum, båda möblerade i hvitt. Astris är beläget åt öster och norr, mitt åt norr och väster. Jag har följaktligen härlig västersol i mitt rum. Utanför detta ligger en stor, inbyggd loggia, med utgång från Astris rum, ett härligt ställe om sommaren gröna för ett kaffebord, ifallmanharnåge. Här är utsikten mot trädgården och stationen med dess kommande och gående tåg.

Astri har tapeter i gult och violett, samt hvita gardiner. I mitt rum har jag gröna tapeter och rödbruna gardiner. Astri har sin sparlakanssäng, sekretär, tvättställ och fyra små söta stolar med antika utskärningar, förutom barnens sängar. Dessutom två små garderober.

Jag har min sekretär, en ovanligt stor dito, med många utrymmen, bord, 2 fåtöljer och två stolar, bokhylla samt en bekväm ottoman, en utmärkt sof- & hviloplats. Ett bra arbetsrum!

Kakelugnar och parkettmattor finnas i alla rum, en härlig sak! Men vi ha ju äfven värmeledning.

För att komplettera beskrifningen öfver öfvervåningen, måste jag nämna en ovanligt stor kallgarderob, utmärkt att ha som förvaringsrum af allt möjligt s.k. skräp.”

DSC_8311s

tisdag 21 november 2017

Smått och gott på Nacka byggnadsvård

En regnig och dyster novemberlördag – vad göra?

Vi for på utflykt till Nacka. Tänkte oss Nacka byggnadsvård för inspiration, Nyckelviken för motion och Storängens Strandväg för en smula släktforskning.

När vi lämnat Nacka byggnadsvård öste regnet ner, så motionen uteblev. Vi for en sväng runt Storängen och åkte sen hem och kokte pumpasoppa.

Med oss hem följde en påse mässingsskruv, en hel del idéer och tjyvtjockt med bilder varav några kommer här.

DSC_8263nb

DSC_8282nb

Utanför själva butiken står ett gammalt orangeri av glas och gjutjärn, fullt av allsköns pryttlar av vilka jag hade velat ta med mig hälften hem.

DSC_8266nb

DSC_8267nb

DSC_8268nb

DSC_8272nb

DSC_8273nb

DSC_8275nb

DSC_8276nb

DSC_8280nb

Inne i själva butiken är taken fullhängda med lampor. Vi är på jakt efter hållare till de många glaskupor jag köpte för en tid sedan, men det verkar vara likadant överallt. Kupor finns men hållare är en mycket trång sektor. Jag trodde i min enfald att det skulle vara tvärt om.

Det finns nytillverkat, men de kostar skjortan. Kupa för 15:- och hållare för 650:-.

DSC_8283nb

DSC_8288nb

DSC_8292nb

DSC_8296nb

DSC_8299nb

Jag är tokig i gamla lampor…

DSC_8284nb

En sådan här tingest fanns i mitt barndomshem. Min syster och jag tyckte det var mycket roligt, när vi hade kompisar hemma, att springa runt i de olika rummen och trycka på knappen så siffrorna trillade ned i de små fönstren. Jo, vi hade jungfrukammare också.

DSC_8294nb

Det här lilla badrumsskåpet skulle gärna få flytta hem till mig. Så även tapeten.

DSC_8304nb

Och en sådan här hatthylla skulle väl inte vara så rysligt svår att bygga själv…

DSC_8293nb

Med hjälp av sådana här…

DSC_8264nb

Detalj av lyktstolpe. Hästjellon?

Nu ösregnar det.

onsdag 1 november 2017

November

Novembre_jh38911

Alphons Mucha – Novembre 1899.

onsdag 18 oktober 2017

Tomatsoppa

tomater

Årets tomatskörd blev stor och fin, trots att jag sådde sent. Men å andra sidan var jag hemma hela juli och kunde vattna och ruska blommor för pollinering.

Fyra sorter har vi haft i år: Sungold, Gemini, Shirley och Cœur de bœuf. Alla har artat sig lika bra, fast jag faktiskt inte kunnat skilja Gemini och Shirley åt vare sig som plantor eller frukter.

Det sista höstade jag in i helgen för eftermogning inomhus och de första tog jag in i slutet av augusti.

Och en så alldeles ypperlig tomatsoppa har jag gjort. Receptet har jag inte hämtat någonstans ifrån, utan kommit på alldeles själv.

Tomatsoppa à la Mira
Två portioner

5 stora, färska tomater
1 kvarts stor rödlök
Dela i bitar och fräs i en god olivolja
På med cirka en halv liter vatten
I med en köttbuljongtärning (grönsaks för den som vill ha vegetariskt)
1 tsk örtsalt – gärna med Herbes de Provence
1 nypa vitlökspulver
2 krm svartpeppar
2 tsk torkad basilika
Koka i 10 minuter

Hit fram kan man förbereda. Kanske frysa in för att ta fram kulna vinterkvällar.

Om soppan varit frusen, tina och koka upp den igen.

När soppan är het igen, dra den av spisen och tillsätt cirka 1 dl grädde och 1 näve färska basilikablad.

Mixa den så den blir finfördelad men med lite “crunch” kvar.
Värm igen men koka inte.

Servera med gott bröd med ost på.

Bon appétit!

måndag 9 oktober 2017

En annan trädgård

Av förklarliga skäl tittar jag numer lite extra på hur våra vänner har inrättat sina franska trädgårdar med växter, uteplatser och olika “rum” att vara i vid olika tider på dagen.

Var sitter man i lä, skyddad från den envetna tramontanen, den starka nordvästliga vinden som blåser ner mellan Pyrenéerna och Centralmassivet? Var finner man skugga? Var kan man äta? Var finner man en vrå i solen en annars kylig dag? Vilka växter trivs med sol och torka?

Min önskan är en trädgård med många rum att vistas i. Gärna avgränsade med slingrande gångar emellan.

Så här har vännerna E och T löst det.

DSC_7968et

DSC_7969et

DSC_7979et

DSC_7980et

Jag gillar det generösa, kakelklädda bordet och de vaggande gardinerna för skugga och avskildhet.

DSC_7970et

En gemytlig liten matplats i kvällssolen.

DSC_7972et

Lapa sol.

DSC_7973et

DSC_7978et

Fina fönsterhakar.

DSC_7981et

DSC_7982et

DSC_7975et

söndag 8 oktober 2017

Vårt gröna, franska lilla frimärke

Och så har vi då vår egen lilla täppa. Inte särskilt stor. 350 kvadrat förutom den plätt huset står på. Och alldeles platt.

Här finns ett par träd i ena hörnet. Graciösa gråstammade saker som påminner om ask. Men jag tror inte det är ask utan nånting annat. Måste fråga Eric, vår franske granne.

Sen finns här några rosenbuskar. Solitärer utplacerade med armslängds lucka. Plus ett par vidlyftiga nerium oleander. De finns i stort sett i varenda trädgård här nere. Och så underblommor, vitlila liljor, murgröna, en doftschersmin och mängder av en klematis som påminner om skogklematis fastän med mindre blommor. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle rensa klematis som ogräs…

1ub

2ub

k1

k2

k3

DSC_7895b

Den “franska asken” som jag tror är – möjligtvis – ett gudaträd.

DSC_7983b

DSC_7985b

Denna lilla pekoralfigur stod på spiselkransen. Den överblickar numer trädgården (läs bakgården, för så mycket trädgård är det sannerligen inte ännu).

DSC_7986b

Garaget som fått ny färg. Det ska också få en typisk, fransk skorstensmössa. En sån där som ser ut som en krona. Det gäller bara att hitta en. En sån som på bilden från Honfleur nedan.

_DSC0570h

Under skorstenen står en – pizzaugn!

DSC_7987b

DSC_7988b

Jag försöker få Simones – tanten vi köpte huset av – krukväxter att överleva. Tur att de är av det tåligare slaget.

DSC_7989b

Gräset är gulbränt och fullt av stickor och kardborriga frön. Vi borstar Emser flera gånger om dagen och varje gång vi borstat, rullar han sig…

DSC_7992b

Yuccapalmen som lär ska vara en utplacerad krukväxt. Den frodas.

DSC_7993b

Och så den djupa brunnen med sitt pumphjul. Sådana hjul ser man rätt ofta härnere.

IMG_0756

Så där. Större är den inte. Ett frimärke. Tips och idéer tack!