lördag 27 maj 2017

Villa Lusthusporten – De fantastiska fönstren

Så har jag då bara ett inlägg kvar från min älskade Lusthusport: de fantastiska blyinfattade fönstren. Från första början ett sätt att få större fönster, eftersom det inte gick att göra särskilt stora glasbitar.

Sen kom man på att göra det hela dekorativt med olika färger och mönster ofta kombinerat med glasmålning. Runt förra sekelskiftet blev det toppmodernt igen och idag, drygt hundra år senare, är det många av mina konstnärsvänner som håller på med det igen.

Det finns två olika sätt att göra detta på: glaset infattat i blylist eller hoplött med kopparfolieteknik, tiffany. Jag kan för lite om teknikerna för att se skillnad, men det kanske någon av mina läsare gör.

Vilket nu än detta är, är det så vackert.

DSC_7186f

DSC_7244f

DSC_7245f

DSC_7246f

DSC_7266f

DSC_7284f

DSC_7285f

DSC_7286f

DSC_7288f

DSC_7250b

DSC_7221nh

DSC_7242nh

fredag 26 maj 2017

Villa Lusthusporten - Sängkammaren

DSC_7260s

På andra våningen i Villa Lusthusporten ligger ett rum som, tro det eller ej, jag inte kan minnas att jag sett förut. Makarna Wicanders sovrum.

Och vilket rum!

DSC_7259s

DSC_7256s

DSC_7257s

DSC_7258s

DSC_7258sa

 

DSC_7262s

DSC_7263s

torsdag 25 maj 2017

Villa Lusthusporten – Badrummet

DSC_7249b

Som sig bör är även det Wicanderska badrummet någonting i hästväg. Det lyxigaste och modernaste man kunde tänka sig, då när det begav sig vid sekelskiftet 18-1900.

DSC_7250b

DSC_7251b

DSC_7252b

DSC_7253b

DSC_7254b

Skulle duga än idag, eller vad säger ni?

onsdag 24 maj 2017

Villa Lusthusporten – Biblioteket

DSC_7237b

I makarna Wicanders matsal hade etnologiska institutionen sitt bibliotek. Många är de gånger som jag suttit här och pluggat. Här var tyst och lite dammigt och en alldeles speciell känsla. De gånger jag inte satt här och pluggade satt jag antingen hemma på Söder eller på Café Madeleine på Jakobsbergsgatan. Jag undrar jag vad personalen tyckte om att man satt en hel eftermiddag med en kopp te och en ostfralla och en försvarlig packe böcker på bordet omkring sig.

Jag fick det konstiga för mig att jag skulle ha alla böckerna med mig när jag gick på tenta. Även om jag inte fick ta dem med mig in, så skulle jag i alla fall ha kunskapen med mig, så att säga. Så för att slippa kånka på åtskilliga kilo kurslitteratur, köpte jag en rödrutig dramaten i järnhandeln på Karlaplan. Jag var nog den enda 23-åring i hela stan som drog omkring på en dramat. Å andra sidan var jag nog den enda 23-åring som hade fjädrar i håret, randigt 1700-talslivstycke med skört och lång, svart kjol med röda fållar också.

Nåja…   Jag har alltid sett lite lustig ut.

DSC_7238b

DSC_7239b

DSC_7240b

DSC_7241b

DSC_7293b

Vägg i vägg med biblioteket ligger gula salongen där vi hade våra föreläsningar.

DSC_7294g

Här har jag lyssnat till Jan-Öjvind Swahn och Ebbe Schön, Karl-Olov Arnstberg och Mats Rehnberg.

De tyckte att det var lite konstigt när jag satt och stickade på föreläsningarna. Hönsestrikk.

söndag 21 maj 2017

Villa Lusthusporten – arbetsrummet

DSC_7224a

Till höger i hallen ligger det som en gång var Hjalmar Wicanders arbetsrum. Men när jag studerade här var detta rum kansliet. Här sköttes all administration och det var hit jag smög in på småtimmarna när jag suttit skrivningsvakt ute i Frescati eller inne i stan i någon av universitetets skrivningssalar. Eftersom jag redan been there, done that så kunde jag tjäna en liten slant på att vakta andra som skulle genomgå ekluten. Det var…   speciellt.

Huset var mörkt och tomt, parken utanför var mörk och tom, och ofta slutade skrivningarna sent och ännu senare blev det innan jag tagit mig ut på Djurgården med min väska med mina medstudenters samlade vånda på papper. Skrivningarna skulle läggas i ett särskilt skåp, och jag tror att det skulle låsas med en nyckel som sen skulle gömmas på ett särskilt ställe.

Men det är märkligt, jag var aldrig rädd när jag rörde mig på stan sena kvällar på den tiden. Jag traskade gladeligen hit och dit i mörkret och det hände aldrig någonting. Idag skulle jag vara betydligt skrajare.

DSC_7222a

Det är något så obeskrivligt ödsligt över rum och hus som man varit i när de varit fulla av liv och rörelse. Ödsligt och melankoliskt.

DSC_7226a

DSC_7225a

Hur som helst. Jag är ändå mycket glad över att jag fick möjlighet att se detta igen. Men... Den här lampan minns jag inte. Fast tittar man noga i taket, ser det också ut som här suttit någonting annat.

DSC_7229a

Påminner om något…

Läs mer om Villa Lusthusporten

fredag 19 maj 2017

Villa Lusthusporten – nu går vi in!

DSC_7221nh

Det var nästan så jag var lite skakis när dörren in till min gamla institution öppnades. Jag trodde väl aldrig att jag skulle få komma in här igen. Och trots att här var tomt idag, kunde jag fortfarande inom mig höra prasslet av papper och ringande telefoner inifrån kansliet, skrapandet av stolar i biblioteket och mumlet från föreläsningen i gula salongen.

Detta var min institution, här hörde jag hemma så som jag aldrig gjort på någon skola varken förr eller senare.

Och visst lyssnade jag på guiden när hon pratade om paret Wicander och om ekboaseringar, hypermoderna nakna glödlampor och mathissar. Men mest av allt var jag på MIN institution.

Tillbaka.

DSC_7227nh

DSC_7242nh

DSC_7243nh

DSC_7289nh

DSC_7290nh

Men det skadar ju inte att ni får njuta lite av den otroliga miljön. Att jag får visa…

Läs mer om Villa Lusthusporten

tisdag 16 maj 2017

Miras Mirakel - nio år

IMGr_0004

Kan ni tänka er! Jag har hållit på med min blogg i nio år. Kanske något mer sporadiskt på senare år, men ändå.

Och eftersom bloggen betyder så mycket för mig har jag ingen avsikt att sluta. Jag ska åtminstone hålla på i tio år. Eller mer.

Hoppas ni vill fortsätta att följa med!

Villa Lusthusporten – trynen och maskaroner

DSC_7181t

DSC_7191t

DSC_7192t

DSC_7205t

DSC_7212t

DSC_7213t

DSC_7218t

Och dessa är långt ifrån alla…

Läs mer om Villa Lusthusporten.