Inlägg

Visar inlägg från mars, 2009

Årets första maskros!

Bild
Antagligen kommer jag att få nog och övernog av denna gulblommande ört vad det lider. Men nog är det något alldeles speciellt med den första! Äsch förresten. Jag gillar maskrosor. De är som - vad var det Lars Krantz sa om ringblomman - naiva och framgångsrika...

Edsbergs slott

Bild
Denna den andra sommartidskvällen för i år, när jag var ute och smååkte i helt andra ärenden, passerade jag Sollentuna och fick syn på en skylt där det stod Edsbergs slott. Jag har åkt den vägen många gånger och vetat om att det låg där inne, men aldrig gett mej tid att åka in.

Klockan var en del och skymningen började falla, men jag tänkte att jag bara måste. Bara måste stanna till och titta. Och det gjorde jag. Och jag blev inte besviken. Det blev en förfärlig massa bilder i fallande mörker, men jag hoppas ni står ut. Och inget stativ hade jag... Men de tål ändå att klickas på för förstoring...

Edsbergs slott ligger vid Edsviken, en smal vik av Östersjön norr om Stockholm. Där slottet nu ligger, låg förut Edsbergs gård som uppfördes i mitten av 1600-talet av en proviantmästare Henrik Olofsson.

Senare övertogs gården av greve Gabriel Bengtsson Oxenstierna och efter det av släkten Rudbeck som 1760 ersatte det gamla trähuset med ett mer gediget stenhus i förenklad fransk rokoko.

Sollentuna…

Utsikt 090330

Bild
Skyigt, 7 grader, 5 sekundmeter.

Frönor

Bild
Detta blev resultatet av botaniserandet på Ulriksdals slottsträdgård. En något annan färgskala än min vanliga. Nu återstår nerpetandet i såjorden. Och säg det onda som inte för något gott med sej... Alla mina stora, dyra fotoskålar som jag aldrig mer kommer att använda i något mörkrum, fungerar utmärkt som sålådor!!!

Tack snälla H för frötips!

Ulriksdal - igen...

Bild
Idag var det dags för årets inköp av frön till mina pottor och burkar, och målet för min söndagsutflykt blev därför Ulriksdals slottsträdgård. Jag hade ju lovat att återvända dit när det blev så dags.

En walk about i slottsparken kunde jag i alla fall inte låta bli denna halvkulna vårvinterdag, även om det enda gröna som gick att se, var mossan på trädstammarna. Men det sjöng en bofink där, och vattnet i ån var blankt och om någon månad måste jag åka dit igen och följa den lilla ån så långt det går åt väster för att se var jag hamnar.



Det är något vördnadsbjudande över dessa bjässars bark. Åldersrynkor. Fingeravtryck. Mäktig skönhet.




Mitt emot slottet, på andra sidan alla knuthamlade lindar, står ett litet lusthus som man kan förlusta sej i. Fast inte är det mycket till skydd om man skulle vilja gömma sej, eller söka lä.








Beskäringen av lindarna i parken var på gång och den här malplacerade bjässen stod ensam och inväntade måndagsmorgonen. Den vore något den, istället för den rangliga steg…

Sökord...

Bild
Det är rätt kul att emellanåt kolla på statistiken för Miras Mirakel. Besöksskaran växer sakta men säkert, och det gör mej väldigt glad. Det ger mej mod och lust att fortsätta att berätta om tillvarons små och stora mirakel.

Något som är extra kul, är att gå in och titta på vilka sökord som lett till besök på min blogg. Det allra vanligaste är Miras Mirakel, någon som vet att jag finns, men glömt adressen. De näst vanligaste är faktiskt Kaknästornet och Cedergrenska tornet.

Till de mest udda hör Tändkulemotor, Baskemöllakavring och - tro det eller ej - Mina träskor! Detta får mej att fnissa lite åt Fundera Grönt, som i sin blogg för ett tag sedan berättade om hur någon Googlat på Grönt snor och hamnat hos henne(!).

Och för en och en halv timme sedan fick jag nio besök på raken, från olika delar av landet, som med bara några minuters mellanrum Googlat på ordet Mirakel och hamnat hos mej. Kan någon berätta för mej vad som hände just då?

Bloggosfären är bara underbar!!! Ha en skön dag all…

Inkom under natten...

Sju centimeter blötsnö och en bofink!!!

John Bauer

Bild
Ut i vida världen, illustration till Julbocken, 1907.

John Bauer har funnits i mitt liv sen jag var alldeles liten. Minnen av Mommo som läste ur Bland tomtar och troll, sagoböckerna fyllda av bilder, spänning och alldeles lagom skräckblandad förtjusning. Där fanns sagorna om prinsessan Tuvstarr och den stora älgen, om Lille Vill Vallareman, Pojken med solögonen, Prinsen som red ut under månen och där fanns bilderna av den stora, vackra, vita hästen, trollen, de högresta granarna och de bumliga, mossbevuxna stenarna. John Bauer blev ett namn förknippat med saga, spänning och fantasi.

Och konstigt nog minns man sällan vem som skrev sagorna - bara vem som gjort illustrationerna... (Med min inneboende, pedagogiska ådra har jag försökt råda bot på det här...)


Alvina ur Trollkalens kappa, Anna Wahlenberg, Bland tomtar och troll, 1912.


När trollmor skötte kungens storbyk, Elsa Beskow, Bland tomtar och troll, 1914.

Huset som stod "modell" för den här målningen har jag sett i verkligheten…