Inlägg

Visar inlägg från mars, 2011

Sweden Solar System - Mars

Bild
Vad är det för en konstig kluns som står i hallen på plan 3 i Mörby Centrum? En brun boll på en pinne? Ingen skylt som berättar, bara en liten platta på fundamentet som knappt går att läsa.Det är faktiskt planeten Mars! Och denna lilla modell är inte vilken liten lösryckt planetskulptur som helst, utan den ingår i Sweden Solar System som är ett projekt som startades av plasmafysikern Nils Brenning och astronomen Gösta Gahm på 1990-talet. Läs mer här och här.Sweden Solar System är en skalmodell av solsystemet där Globen är solen. Merkurius står vid Stockholms stadsmuseum, Venus vid Tekniska högskolan, Jorden vid Cosmonova, Månen vid Naturhistoriska riksmuseet, Mars – som sagt – i Mörby centrum, Saturnus utanför Celsiushuset i Uppsala, Uranus i Gävle, Neptunus i Söderhamn, Pluto i Delsbo, asteroiden Saltis i Saltis – Saltsjöbaden medan Halleys komet virvlar omkring i Skövde. Fler himlakroppar ingår och en förhoppning jag när, är att få resa runt och fotografera fler av dem.Alla de olika…

Kungliga Landtbruksakademiens Museum - Lantis

Bild
En gång i tiden studerade jag vid Stockholms universitet och ungefär en och en halv termin av den tiden ute vid Frescati.Vad jag aldrig tänkte på då, var att det insprängt mellan de moderna universitetsbyggnaderna fanns en handfull gamla hus. Hur de då kunde undgå min uppmärksamhet begriper jag inte, för de syns verkligen. Arkitekturen bryter av. Sticker ut. Märks.Men jag gick väl i mina penséer och hade annat i huvet; årtal, konstnärer och vantrivsel.Innan Stockholms universitet hamnade här ute på Frescati på Norra Djurgården låg Kungliga Svenska Landtbruksakademien här med sina försöksodlingar, testträdgårdar, växthus och mönsterjordbruk.Lantbruksakademien flyttade hit 1816 och bedrev sin verksamhet här ända till 1940-talet då den flyttade till Ultuna i Uppsala.Här testades nya arter, jordbruksredskap, odlingsmetoder, djurraser och utfodringssätt och omfattande försöksodlingar bedrevs mellan Stora Skuggan och Frescati. Området kom därför att kallas för Experimentalfältet.Här anlades…

Opp Amaryllis!

Bild
Nu blommar den vita…

Rapport från Bergianska

Bild
Denna lite kyliga och blåsiga marslördag tyckte jag var utmärkt för en kontrollexkursion till Bergianska trädgården. Jag var nog så gott som säker på att den kinesiska trollhasseln skulle blomma, men var där något mer som stuckit upp nosen efter den grymma vintern?Den nyanlagda våtmarken kände sig osäker på om den var i fast eller flytande form…Mistlarna utanför Edvard Anderssons växthus syntes tydligt när det inte var löv på trädet. Jag såg mig om efter någon att kyssa och tvekade mellan farbror med öronlappsmössa och lerig, gul hund. Jag valde inte någon av dem. Fast mistelkyssar gäller kanske bara vid jul?Även denna pond svävade i tvivelsmål över sitt tillstånd.Nja. Knappast ätbar…Nja. Knappast prydlig…Men den här vinkeln vart lite fin tycker jag.Blommade gjorde emellertid glada mini-irisar och uppkäftig vintergäck. Gôtt!Och alldeles, alldeles strax blommar här av bara tusan!Å vad vi längtar!

Jag satt en liten stund och gonade i solen utanför Edvards, men kunde inte utnyttja mitt år…

“Bergamålningen”

Bild
I det gamla tekniska nämndhuset i Danderyd fanns en väggmålning i Bergasalen. Målningen var stor – från vägg till vägg och från golv till tak - och taket gick upp i nock. Jag mätte den aldrig, tyvärr.Hursom. Huset var utdömt (radon) och skulle rivas, men hur göra med den vackra målningen? Det var en al frescomålning och det visade sig att det skulle bli alldeles för dyrt och komplicerat att plocka ned väggen för att rädda målningen.Väggmålningen var gjord 1953 av Harald Lindberg och visade en rad olika danderydsmotiv, både historiska och från tiden.Jag älskade målningen - formspråket, färgerna, motiven – och jag sörjer djupt att originalet är borta.Huset revs i augusti 2009 och jag skyndade dit i hopp om att åtminstone kunna rädda en sten med lite av målningen på. Jag kom försent.Men… Man löste problemet med målningens bevarande på så sätt att man lät måla en exakt, om än något mindre, kopia.Kopian målades av konstnären Tomasz Holuj och den sitter nu i matsalen på Kevingeskolan i Da…

Hootisfeber - Till min syster!

Bild
Jaja...

Det är väl lika bra jag erkänner. Min syster och jag älskade Hootenanny Singers. Vi hade alla skivor, kunde alla texter, samlade alla tidningsklipp, hade stora affischer på väggarna i våra rum och såg varenda konsert när de kom i närheten. Och samlade - naturligtvis - autografer. Och inte var vi skraja heller. Efter konserterna travade vi in bakom scen för att få oss en pratstund. Och det fick vi oftast.



Jag minns fortfarande den gången Björns gitarrband gick sönder och han lagade det med hjälp av mitt... skosnöre. Och jag minns att det satt där rätt länge. Det togs till och med bilder på Björn, hans gitarr och mitt... skosnöre.



På något sätt var det inte riktigt rumsrent att gilla Hootenanny Singers. Inte på något håll. Hos de riktiga popsnörena var de för töntiga och hos kultursnobbarna var de för... smöriga?

När jag nu tittar tillbaka på vår vurm, inser jag att de och deras musik faktiskt till viss del bidragit till att forma min musiksmak. Kan inte hjälpas. Jag tycker fortf…

Tänk om...

Bild
Tänk om 1840-talets planer på att bygga Nationalmuseum på Kungsklippan i Stockholm hade blivit verklighet...

Målning av Carl Stefan von Bennet, 1845.

Svenska Turistföreningens Årsskrift 1906

Bild
I min presentation av Turistföreningens årsskrifter i min ägo har jag nu kommit till 1906. Av någon anledning saknas omslaget till 1905, så jag väntar med den, kanske dyker det upp. Annars är det inte många böcker som saknas, om någon.Jag bladar som vanligt fram och tillbaka och hittar ett guldkorn här, ett guldkorn där. Oftast är det bilder, men ibland kan även en textsnutt eller ett kapitel få mig att le eller höja på ögonbrynet.Som till exempel reportaget Om Skåne av Paul Rosenius. Språket är både högtravande och gammaldags och liknelser och utsirningar legio. Om Kullabygdens bokar kan man läsa sålunda:“Det mest karaktärsgifvande i denna växtvärld är bokarna. Dessa gå ju på västsidan ända upp till Göteborg och äro hemma ännu i Småland. Men aldrig norr om Skälderviken skall man se dem i så aktningsbjudande samling, och ingenstädes som där de gå upp på höjderna och trotsa nordväststormen. Bokar kläda sydsidan, stora vidtfamnande.Lågvuxna och packade dragas de utåt fyren upp som raggi…