Skansen - Delsbogården utanpå

Mitt första besök gick till Delsbogården. Det var här jag jobbade den där varma sommaren för många år sedan. När jag kom in på gården så var det som att vrida klockan tillbaka. Dels till den där sommaren men också till mitten av 1800-talet. Ingenting skvallrade om att det skulle vara 2009. Det var tyst. Knappt några trafikljud hördes och besöken var tunnsådda.



Skulle vi bloggare återuppta portfotograferingen någon gång, så vet jag vart jag ska gå. Dörrarna till undantagsstugan och gäststugan kvalar gott och väl in i matchen.

Falu rödfärg och grönska tar sig ovanligt väl ut i min kamera. Jag vet inte om det är just i min som det är så eller om dessa båda färger är ovanligt tacksamma för digitalkameror. Tonen, som jag älskar, påminner starkt om min gamla älsklingsdiafilm, Velvia.

Gårdens rullgardiner är målade på utsidan. Med gardiner och blomkrukor. Nog tycker jag att det vore något att ta efter. Ner med rullgardinen och huset ser riktigt bebott ut. Rullgardinerna användes för att stänga solen ute. I de här tämligen rika miljöerna fanns ofta väggmålningar och vackra textilier som inte fick blekas.

Uppenbarligen har det inte regnat på länge, för så här gisten skulle aldrig en tunna ha tillåtits bli förr i tiden.

Det munblåsta glaset med alla sina speglingar och skiftningar visar gården som i en parallellvärld. Den värld där pigorna fortfarande springer med ämbar och tråg. Där hönsen kacklar och grisen grymtar i stian. Korna råmar bakom fähuset och husbond håller med trillan utanför. Om jag tittat tillräckligt länge hade jag sett det...

Fast lite skev blir min bild. Inte riktigt sann. Den här gårdens hus är hämtade från olika ställen...

Klicka på bilden så ser du tydligt de olika husens funktioner.