Inlägg

Maltes stig

Bild
Längst in i Gullmarsfjorden, vid Saltkällan i Munkedal, kan man hitta den cirka 4,5 km långa vandringsleden Maltes stig. Vi åkte dit hela familjen en blåsig, halvmulen dag i mitten av augusti med fikakorgen i högsta hugg. Om man inte har rullatorer eller rullstolar med sig, utgår stigen från parkeringen vid Saltkällans marknadsplats. Om man som vi, hade bil med handikapptillstånd, får man parkera vid båthamnen. Sen är det bara att börja knalla. Stigen går runt Rödberget och med jämna mellanrum finns bänkar, soffor och rastplatser med möjligheter att grilla. Alldeles vid strandkanten, i någorlunda lä, packade vi upp våra korgar och njöt av fikat och utsikten över Saltkällefjorden med Smörkullen i fonden. Efter fikat fortsatte vi en bit till, men gick inte hela vägen runt, utan vände ungefär halvvägs, mitt emot Lenas holme där Örekilsälven möter fjorden. Stigen är uppförd och sköts av intresseföreningen Maltes Stig och är väl värd ett besök. Instämmer!     Smörkullen i diset. Saltkäll

Barhults gruva

Bild
Inte visste jag att trakten runt min barndoms Munkedal i norra Bohuslän var så full av gruvor, alla nu för tiden mer eller mindre bortglömda, vattenfyllda hål. Platser som en gång varit lönsamma och fyllda av liv och rörelse. Vi besökte en av dem i förra veckan och åkte rakt upp i skogen öster om Kärnsjön till Barhults fältspatsgruva. Kunskaper går tyvärr inte i arv om personen som besatt kunskapen dog innan man föddes. Men det verkar som nyfikenhet och intresse kan göra det. Och jag har, sedan jag blev vuxen, varit fascinerad av gruvor och gruvdrift. Morfar var bergsingenjör och många gånger under sitt yrkesverksamma liv blev han kallad att inspektera och bedöma eventuella malm- och mineralförekomster, bland annat då fältspat. Han skriver i sina memoarer: På den där tiden voro porslinsfabrikerna ytterligt stränga i sina fordringar på fullt glimmerfri fältspat. Och fastän man i fältspaten från Siarö nog kunde plocka fram utomordentligt fina skivor av ren laxröd ortoklas, så var det no

Västerkvarns vattenkraftverk

Bild
Det finns en stor ställplats i Mölntorp invid Kolbäcksån. Och i ån finns ett vattenkraftverk och en gammal kvarn, numer en trevlig restaurang, Westerqwarn . Alldeles intill går Strömsholms kanal. Det brusar av forsande vatten. Dit kom vi med husbilen en ljus och ljum sommarkväll helgen efter midsommar. Det var nästan tomt på bilar. På midsommarafton hade det varit knökfullt fick vi veta. Upplivad av närvaron av ett vattenkraftverk greppade jag kameran och gick på walkabout. Där var mygg. Naturligtvis. Kraftverket byggdes för Surahammars bruk och stod klart 1915. Det hade fram till 2015 tre Francisturbiner som alltså fick leverera ström i hundra år innan det moderniserades och tre Kaplanturbiner sattes in. Vid ombyggnaden installerades också en fisktrappa. En av de gamla, horisontella generatorerna står kvar utanför och är vacker.  

Arbetarbostaden på Oljeön

Bild
Vad göra dessa dagar då varken vädret eller situationen lockar till några längre utflykter? Jo, man får gräva i arkivet och hitta opublicerade små guldkorn. Som när vi den varma sommaren 2019 besökte Oljeön i Ängelsberg och fick oss en grundlig visning. Vad som inte kom med i det inlägget var bilderna från den fina arbetarbostaden med all sin snickarglädje. Huset är det enda av tre bostadshus som finns kvar och det byggdes 1888. Det innehåller fyra enrumslägenheter på bottenvåningen och två rum och stor vind en trappa upp. Läs mer om livet på oljeön här .