Inlägg

Presentation för Husbilsbloggarna

Bild
En blogg om livet, universum och allting...
Så lyder underrubriken till bloggen Miras Mirakel, som jag startade i maj 2008. Jag, Mira, är i grund fotograf, och mina första tankar var att jag i bloggen skulle kunna få ett forum för mina bilder. Med tiden lyckades bloggen verkligen handla om livet, universum och allting, med etiketter med allt från Astronomi, Elektricitet och Arkitektur till Konstnärer, Vattenkraft och Väder. Inte förrän 2011, då vi blev med vår första husbil, tillkom etiketten Husbil. Sedan dess har livet, universum och allting utökats med fotoreportage och berättelser från våra husbilsresor i Sverige och Europa.

Presentation av husbilens besättning Vi är Husse och Matte och hunden Emser. Ett par av mina mest lästa blogginlägg alla kategorier är Med husbil och hund i Europa och Med husbil och hund i England. Ett försök att förmedla vad man behöver tänka på när man reser långt med hund.

Men... Emser, vår trogna följeslagare och livskamrat, lämnade oss i förra veckan …

Mourèze

Bild
Sakta men säkert börjar vi utforska vårt franska grannskap. En solig och varm dag i november åkte vi upp till Mourèze, som ligger i bergen norr om vår franska by och cirka 8 km från Clermont l'Hérault.

Luften var precis sådär klar som den kan bli på hösten och trots att det var varmt fanns en första aning av kyla i skuggan. Det märktes att det var utanför turistsäsong. Denna plats som brukar vimla av turister besöktes nu bara av ortsbor och någon enstaka fransk familj på måndagsutflykt.

Vi åt vår lunch på den trivsamma och smakfulla lilla restaurangen L’Art de la Flamme och promenerade därefter genom byn upp till den märkliga stengrytan Le cirque de Mourèze, som är ett område med enorma dolomitstenpelare utspridda över en 300 hektar stor yta.Detta vilda och dramatiska landskap är resultatet av erosion och för personer med livlig fantasi, befolkat med allt från gargoyler och vakttorn till karyatider och urtidsmonster. Jag skulle inte vilja gå vilse här och jag skulle definitivt inte…

Pic de Vissou

Bild
Jag har kikat på den länge, den märkliga bergstoppen som syns på långt håll över landskapen i vår franska hemtrakt.

Pic de Vissou. 482 meter över havet sticker den från ena sidan upp som en naken klippa och från den andra sidan som en garrigueklädd topp. Toppen är belägen mellan Mourèze och Cabrières, l'Herault, Occitanie, och man ser den bäst om man åker den lilla vägen D15 från Roujan och norrut.

Området är gammal havsbotten och klipporna vräktes för 365 miljoner år sedan upp och bildade den geologiskt intressanta toppen.

Det går att ta sig upp på berget, men jag är inte riktigt så klättrig. Jag föredrar - än så länge - att älska det på avstånd. Jag for omkring en hel del på Google Streetwiew innan jag hittade det på kartan. Jag lär återkomma hit för att lära mer och för att komma åt att fotografera Pic de Vissou ur fler intressanta vinklar.




Alagnondalen

Bild
Avstickare längs den vanliga, invanda rutten brukar ofta betala sig. Från Clermont Ferrand brukar vi ta gratismotorvägen A75 över Centralmassivet ner mot Medelhavet, men den här gången hade vi ingen tid att passa och tyckte att det skulle vara roligt att se någonting annat.

Jag hade läst någonstans om La route de vallée de l'Alagnon, den natursköna vägen längs den lilla floden Alagnon mellan departementen Haute-Loire och Cantal.

Vi svängde av A75 vid Lempdes-sur-Allagnon och tog väg D909 mot sydväst. Snart befann vi oss i en otroligt vacker miljö, där vägen slingrade längs den lilla floden. Grönt, frodigt och med ett underbart ljus genom det höstliga lövverket.

Det finns mycket att se längs den krokiga vägen: ruiner, slott, pittoreska byar, djupa raviner och höga berg. Här finns också gott om trevliga rastplatser längs floden, som gjorda för att stanna till med husbilen.










Vi svängde tillbaka till A75 vid den fina lilla staden Massiac, men väg D122 fortsätter att följa floden ända fr…

Trädgårdsportaler

Bild
Det vännen GG använder i sin fantastiska trädgård i södra Frankrike är nästan genomgående återbruk. Här har han svetsat ihop portaler av de järnstöd som en gång stagat upp vinrankor på vinfälten.

Enkelt, vackert, genialiskt.






Järnvägsstationen i Polch

Bild
Familjen gjorde många utflykter när jag var barn och vi hade alltid matsäck med oss. Denna skulle helst avnjutas vid en gammal nedlagd järnväg och allra bäst var det om det fanns vidhängande, nedlagt stationshus.

Far var tokig i nedlagda järnvägar. Han kunde följa spåret åt än det ena, än det andra hållet och filosofera över hur det än gång varit på platsen med trafik, liv och rörelse.

Jag vet inte om det är därför jag alltid har älskat gamla stationshus. Men det är nog inte bara därför, tror jag. Jag gillar också arkitekturen, företrädesvis den från förra sekelskiftet. Och sen är det också det där med stämningen vid järnvägsstationer. Alla känslor. Ankomst. Avfärd. Avsked. Men också återseendets glädje och spänningen vid färden ut i vida världen. Svårmodsfröjd.

Så...

Hittar jag en gammal järnvägsstation kan jag inte låta bli att traska runt den och dokumentera. Denna gamla pärla vid järnvägslinjen Koblenz-Lützel-Mayen Ost var en enspårig, icke-elektrifierad linje i Rheinland-Pfalz i …

Årets första besök på Slottsträdgården Ulriksdal

Bild
Vi åkte till Slottsträdgården Ulriksdal för att äta lunch, få lite växthusluft, bekämpa gråvädret samt för att fira att vi klarat av januari. Det är märkligt vad växthusluft och färg kan göra för humöret.










Att sedan Emser får följa med är ju inte heller fel. Det känns inte rätt att lämna honom i bilen.





En ljuvlig bukett egenplockade tulpaner fick följa med hem.