Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2011

Bada bör man... även om man är en björn

Bild
Hunden Emser har två favoriter i leksakskretsen; Stora Bamsen och Lilla Bamsen, som han älskar över allt annat.

Efter en hel, lång sommars dragande i smutsen, kan det dock vara av nöden att dessa två nallar får besöka tvättmaskinen.

Hunden kunde inte förstå vad hans vänner gjorde på så hög höjd...





Man ställer ut barncyklar...

Bild
Alltsomoftast när man åker omkring i svenska villaområden så får man syn på små cyklar som står utefter vägkanten. Halvvägs ute på asfalten står små övergivna trehjulingar och ser ut som om de nyss blivit lämnade och strax ska tas i bruk igen av någon liten levnadsglad knorvel.

Trehjulingarna är ett tecken. En vädjan om att de som åker förbi i sina bilar ska sänka hastigheten en smula. Men de allra flesta kör förbi utan att ta den minsta notis om oroliga föräldrars önskemål. 50, 60 ibland 70 km/t på 30-sträcka.

Varför?

Har folk så bråttom nu för tiden att de inte kan ta hänsyn till hastighetsgränser? Tänker ingen längre än näsan räcker?

Gång på gång läser man insändare i tidningarna om nästanolyckor och oroliga föräldrar som lånar hastighetskamera av NTF för att fotografera sina fortkörande grannar. För det är ju oftast så det är. Det är föräldrarna lite längre bort på gatan som har bråttom hem till sina egna barn eller till jobbet eller till träningen och ibland ser man dem komma far…

Djursholms kapell

Bild
Högst upp på en kulle i Djursholm ligger ett litet kapell.Vägen ditupp är brant och slingrig. Väljer man trapporna blir man tvungen att pusta en bra stund när man väl kommit upp.Hon lyser som ett smycke där hon ligger, kyrkan. Välhållen, målad gräddgul och grön i två nyanser. Invigd till Svenska kyrkan men driven och förvaltad av en ideell stiftelse.
Det här lilla kapellet byggdes i slutet av 1800-talet i det nybildade samhället Djursholm. Det var långt till församlingskyrkan och nybyggarna ville ha en egen kyrka.Man skramlade och fick ihop pengar. Djursholms AB skänkte mark och arkitekten Fredrik Lilljekvist, som också bodde i Djursholm, gjorde ritningar utan att ta betalt.Den första gudstjänsten hölls fjärde advent 1898 och det var Natanael Beskow som predikade. Natanael som målade i koret och som var gift med Elsa. Och det var här Alice Tegner var oavlönad organist. Alice med betoning på i.
Men låt oss stiga in…Väl inne blir man andlös. Här är målningar överallt i milda men samtidig…

Uppsalaskymning

Bild
Att bara åka raka vägen hem efter vår drygt veckolånga husbilsrunda tedde sig en smula... rumphugget.-Jag vet, sa Hussen, vi åker till Uppsala och äter något gott, sen åker vi hem.Så det gjorde vi. Satt där vid Fyrisån och mumsade och hunden fick följa med och nedför ån kom tonvis med avklippta näckrosblad seglande och dansade i strömmen alltmedan solen föll.Sjutusenmillioner kajor lämnade dagis vid domkyrkan och sökte nattläger annanstans. Hela tiden kom där nya horder av alikor och jag fattar inte var de hade suttit någonstans. Eller hur de skulle få plats dit de for.När maten var äten tog vi en stros genom skymmande gator och skuggfyllda torg. Himlen blänkte.
Sen for vi hem.

Norbergseftermiddag

Bild
Man strosar lite utefter ån i Norberg, fikar på Elsa Anderssons konditori, botaniserar en stund i det innehållsrika Sundbergs antikvariat och fingrar på vackra saker på Abrahamsgården. Sen åker man hem, mätt och glad och nöjd med dagen...



Norberg – låt dig överraskas

Bild
Ett stilla stopp i Norberg som avslutning på vår Bergslagsresa. Traska runt. En limpa till grått kommunalhus, skräckligt och fantasilöst som de flesta 60- 70-talshus.Tyckte jag.Till jag fick syn på mosaikerna på limpans gavel. Teddy Sempinskis fina bilder av Norbergshistoria. När jag kollade på Norbergs kommuns hemsida för att se om jag kunde hitta mer fakta om kommunhuset fick jag se deras slogan: Norberg – låt dig överraskas.Och ja! Det funkade.

Slaggtegel

Bild
I mitten av 1700-talet började virke bli en bristvara i trakterna runt de svenska järnbruken. Varenda liten träpinne behövde bli till träkol för att mata de energikrävande hyttorna och ugnarna, och skogarna började helt enkelt... ta slut. Man fick hämta virket allt längre och längre ifrån och eftersom körslorna, med häst och släde, nästan bara kunde göras vintertid, så blev det hela ganska svårt.
Samtidigt hade man ett annat stort problem på bruken. Det brann. Verksamheten var eldfarlig och byggnaderna eldfängda.Det var då man började snegla på något som hela tiden dök upp som biprodukt vid järnhanteringen och som dessutom hade en tendens att skräpa ner och ta för mycket plats.Slaggen.
Man började gjuta slaggtegel för att mura upp sina hus och det blev både grunder, bottenvåningar och hela hus i det nya byggnadsmaterialet. Den smälta slaggen gick direkt från ugnarna och ner i formar av sand eller gjutjärn. Istället för att hamna på hög (slaggvarp) utanför och se skräpig ut.
Beroende på …