Bobergs tullhus

Vid stadsgården på Söder i Stockholm står en gammal tegelbyggnad som den senaste tiden blivit föremål för snudd på folkvandring.

Det är ett av stadens gamla tullhus, som fått sitt huvudsakliga utseende av arkitekten Ferdinand Boberg.

Det uppfördes 1906-10 och Boberg utgick, vad jag förstår, från befintliga förslag men satte ändå sin omisskännliga prägel på huset.

Som till exempel de för Boberg typiska ornamenten i sandsten vid huvudingången.

Stora tullhuset, som det kallas, byggdes på både 1912 och på 1930-talet och jag har inte lyckats får reda på om Boberg stod även för utbyggnaderna. Tullverksamheten upphörde 1975.

På ena sidan svallar Saltsjön, på andra brusar Stadsgårdsleden och högt därovanför blickar husen på Fjällgatan ner över det gamla tullhuset.

Orsaken till dagens liv och rörelse är fjärran från tullverksamhet. Här ligger numer Fotografiska, ett privatägt museum för fotografi i (nästan) alla dess former. Jag har hittills besökt museet två gånger sen det invigdes 2010, och båda gångerna gått därifrån med en lätt dålig smak i munnen. Kanhända kommer jag någon gång att få en aha-upplevelse här eller tycka att jag fått se riktigt bra fotografi. Än så länge har det mesta jag sett, tett sig tämligen spektakulärt.

Alltså har min största uppmärksamhet ägnats själva byggnaden…  Och dess makalösa utsikt.

Likt en sfinx ligger det där i stockholmsskymningen. Nyrenoverat, fullt av liv och rörelse och troligen ändå rätt nöjt med tillvaron.

Stora tullhuset 1924. Bild från Stockholmskällan.

1,5 miljoner barn riskerar att dö av undernäring i Västafrika

Foto: © UNICEF

Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas värst. Läget är i akut i Sahelområdet - Tchad, Burkina Faso, Mauretanien, Mali, Niger, Nigera, Kamerun och Senegal.

UNICEF finns på plats och gör allt de kan för att förhinda en svälkatastrof. UNICEF behandlar barn mot undernäring, vaccinerar, ser till att det finns rent vatten, levererar förnödenheter och ser till att familjer får rent vatten, sjukvård och skola.

Men UNICEF behöver din hjälp för att förhindra att fler barn dör. Ge en gåva nu på unicef.se/sahel.

Har du en blogg? Hjälp till att sprida insamlingen genom att lägga upp den här informationen på din blogg också! Besök unicef.se/sprid-budskapet/blogga-for-sahel för att hämta material.

Tillsammans gör vi skillnad!

Skriva

Runt omkring i landet sitter det människor och skriver. Om stort och smått, spänning och lyrik, noveller och romaner, dagbok och pamfletter. Aldrig förr har väl folk haft ett så stort behov av att uttrycka sig i ord som just nu.

De allra flesta skriver kanske för byrålådan och har inte en tanke på att ge ut sina små alster i bokform. Några kanske går i skrivarcirklar eller berättarföreningar och delar med sig på så vis. Någon annan kanske funderar... -Tänk om fler skulle vilja läsa det jag har att säga? Skulle jag kanske, kanske kunna ge ut en bok?

Och när författaren in spe har kommit så långt, så följer raskt en del frågor: -Hur ska jag göra? Hur ska jag lägga upp den? Hur ska jag få den att bli spännande, intressant, läsvärd? Hur gör jag sen? Tryckning? Print on demand? Förlag? Distribution? Hjälp!

Tidningen Skriva är en ny tidning som hoppas ge svar på just dessa frågor och nummer 5/2012 innehåller en deckarskola för förhoppningsfulla spänningsförfattare. Bland annat ger fyra av våra stora kriminalförfattare tips på och tankegångar om hur man bäst skapar en spännande deckare.

För övrigt finns flera författarporträtt, en novelltävling, råd om hur man bär sig åt för att ge ut sin bok själv, reportage om litterära agenter och skrivro och - om skrivkrampen skulle slå till - Skrivardoktorns hörna. Allt mycket matnyttigt och välskrivet. Som sig bör.

Layouten är välgjord och AD:n har satsat stort på bilder. Både nytagna direkt för reportagen och bildbyråbilder.

Den här tidningen borde vara en guldgruva för alla presumtiva författare runt om i vårt land.

Om jag ska dela med mig av en enda liten betänksam fundering, är det bara hur tidningen ska kunna förnya sig år ut och år in.

Jag ger tidningen Skriva fyra MMMM av fem.

Denna recension är publicerad i samarbete med Booked.

Fåfängan

“Äldre benämning på lusthus eller sommarvillor jämte trädgårdsanläggningar med iögonfallande läge på bergshöjder o.d. Ett exempel är den s.k. Lundins fåfänga (Fåfängan) från 1700-talet, förr kallad Danviks skans, vid inloppet till Stockholm…”  står det i Bonniers stora lexikon från 1985 om fåfängor.

Grosshandlaren Fredrik Lundin byggde sin fåfänga på den plats som tidigare använts, tillsammans med skansen på Skansen, för att försvara Stockholms inlopp. Nedanför berget, vid masthamnen, uppfördes något senare en malmgård som sommarnöje och för att kunna odla de grönsaker och frukter ett stockholmshushåll kunde behöva.

På 1830-talet förvärvades området, med lusthus och malmgård, av skeppsredaren och grosshandlaren James Paton och därför kallas malmgården idag för Patons malmgård. Den ligger kvar.

Jag tycker om att se platser uppifrån. Få överblick och se sammanhang. Därför smög jag snarare omkring längs bergskanterna när jag var här, än vände mig inåt mot själva platsen. På bilden ovan syns gasklockan i Hjorthagen, Djurgårdsstaden samt Beckholmen där det pågår saker och ting. Vad vet jag inte riktigt. Hoppas det inte blir lyxbostadsrätter vid vatten. Beckholmen måste få förbli en rufsig fristad i staden.

När jag såg den här vyn, rakt västerut, med Folkungagatan, Ersta och med Katarina kyrka i fonden, kom jag att tänka på morfars memoarer och vad han berättat om de här platserna.

Utsikt över Stockholm från Fåfängan. Johan Fredrik Martin. 

Så här skriver morfar i kapitlet Södra Varvet och Beckholmen:
“På denna tid existerade Södra Varvet i sitt största flor. Det var William Lindberg, som residerade där, om jag inte minns galet. Det såg ju inte så mycket ut för världen på den tiden, jämfört med hur varven nu för tiden se ut, men där var rätt stor rush. Jag fick ju tyvärr inte komma in och skåda härligheten på närmaste håll; men uppe från Erstas höjder såg man en hel del och för resten fanns det också en hel del skavanker på det omgivande planket, som det gick ganska bra att använda i och för studieändamål.”

Vykort ur morfars samlingar; Motiv från södra varvet.

“Här följde jag ganska noga utvecklingen och var fullt på det klara med varenda båt, som här låg intagen för reparation. Ävensom alla nybyggnader. Här låg Vaxholmsbåtarna och andra skärgårdsbåtar i vinterkvarter. Och här skådade mina ögon för första gången en pontondocka. Det var intressanta saker för en liten vetgirig grabb att se, hur rätt så stora båtar här lyftes upp ur det våta elementet.”

I Stockholmskällan finns en karta från 1899 som borde visa området ungefär så som morfar såg det. Han flyttade till Fjällgatan 1888, då han var sju år. Berget hette då Danvikslunden.

Morfar igen i kapitlet Båtarna vid Stadsgården:
”Även i det höga berget, på vilket "Fåfängan" var beläget, klättrade vi ofta och hade övermåttan roligt.”

“Det fanns även ett annat högt berg, som jag ofta frekventerade, och det var beläget vid Danviken. Saltsjöbadståget går nu i tunnel genom detta berg, men det fanns inte då. Danviks gamla pittoreska väderkvarn låg däruppe på berget. Och det var fint däruppe också med härliga utsikter ut över Hammarbysjö, Sickla, Årsta och Liljeholmen.”

Det känns både märkligt och väldigt roligt att tänka på att morfar skuttade runt här som grabb. Kåkarna på Åsöberget såg han med säkerhet. Däremot såg han inte Sofia kyrka eller Sofia folkskola, som stod klara 1906 respektive 1910. Då hade morfar flyttat från Fjällgatan.

Idag finns här café och restaurang och som tecken på att de har öppet, vajar flaggor i lindgårdens fyra hörn.

Utsikten över Stockholms inlopp och vattenvägar är överväldigande. I timmar skulle jag kunna stå här och se ut över vattnet och trakten.

Lusthuset och Skansen på andra sidan med Hällestadsstapeln och Bredablick.

Vilken stad! Hur jag än vrider och vänder på det är Stockholm min stad. Sen generationer…

Waldemarsudde. Prins Eugen. Ferdinand Boberg.

Masthamnen är numer terminal för flytande bingolådor. Förlåt. Nu var jag stygg. Kryssningsfartyg.

Och där uppe på berget ligger Fåfängan med sin formklippta lindgård och sina vajande flaggor. Det är visst öppet.

Nog har Danviksberget - Danvikslunden, Fåfängan - naggats hårt i kanterna genom åren, men det var väl ändå en evig tur att projektet Österbron, mellan Söder och Beckholmen, aldrig blev av. Då hade nog den här oasen med sin vidunderliga utsikt legat tämligen pyrt till…

Sju sorters blommor

Midsommarnatten plockar jag…

klöver

och timotej,

karibacka*

och ängsull

och blyga förgätmigej,

blåklockor

och violer

och se’n drömmer jag om dej
och då vet jag att du älskar blott mej.

--- Text: Einar Molin

*Dialektalt för rölleka. “Karin i backen”.

Sweden Solar System - Merkurius

Jag hade vägarna förbi Stockholms Stadsmuseum i veckan, och passade då på att lägga till ytterligare en planet till min samling från Sweden Solar System: Merkurius.

Sweden Solar System är en skalmodell av solsystemet där Globen är solen. Merkurius står här vid Stockholms stadsmuseum, Venus vid Tekniska högskolan, Jorden vid Cosmonova, Månen vid Naturhistoriska riksmuseet, Mars i Mörby centrum, Saturnus utanför Celsiushuset i Uppsala, Uranus i Gävle, Neptunus i Söderhamn, Pluto i Delsbo, asteroiden Saltis i Saltis – Saltsjöbaden medan Halleys komet virvlar omkring i Skövde. Fler himlakroppar ingår och en förhoppning jag när, är att få resa runt och fotografera fler av dem.

Alla de olika modellerna är individuellt utformade av lokala konstnärer.

Planeten Merkurius, som är nummer två från solen (Globen) räknat, har här formgivits vackert i brons och terrazzo av konstnären Peter Varhelyi, och skulpturen kom på plats 1998.

Merkurius är den minsta och innersta av solsystemets planeter, och det kan väl passa att presentera den en dag som denna; sommarsolståndet, då solen når sin allra högsta punkt på vår nordiska himmel. Fast skulle jag varit alldeles korrekt skulle jag förstås varit och fotograferat Globen… Men det får bli en annan gång.

På sockeln till planeten finns den astronomiska symbolen för Merkurius som också är symbol för metallen kvicksilver, Mercury.

Planeten Merkurius har fått sitt namn från den romerske guden Merkurius, budbäraren.

Musik: Mercurius, Gustav Holsts Planeterna. Royal Liverpool Philharmonic Orchestra under Sir Charles Mackerras.