Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2014

Strosa i Nora

Bild
Från Grythyttan gick färden söderut och åker man söderut på väg 244 infinner sig med tiden Nora, en av Sveriges tre trästäder.Det var lagom för lunch och lite lagom stros i solen mellan de envetna regnskurarna.Och givetvis kunde jag inte låta bli att rikta kameran mot några av de puttriga trähusen, men jag lyckades även fånga en och annan vy med en något mera udda vinkel.Nora, ja. Blir i mitt huvud bums Skoga och Maria Lang. Och var det här, i det gamla badhuset som Leo Berggren satt?Inte bara trähus, utan även ett eller annat i putsad jugend. Riktigt fint.Ett portlider med en härlig innergård. Tänk, det har jag alltid velat ha.Och så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag inte gick in och köpte den fina burken Campervan. Toka.Men D här förstår jag inte…

Grythyttan eller Guld är inte allt som glimmar…

Bild
Vi stannade till i Grythyttan en fuktvarm sommarkväll mitt emellan två regnskurar. Det lilla samhället låg tyst och sommarödsligt vid sjön Torrvarpens strand och det var knappt vi såg en människa som var ute och rörde på sig.Jag tog några bilder på de fina gamla husen och när jag sen kom hem och började läsa på om Grythyttan, såg jag att den gamla ungdomsthrillern Kråkguldet av Olle Mattsson och Leif Krantz var inspelad här. Fast i serien hette byn Granhyttan.Avsnitten finns att se på SVT Öppet arkiv, och bums satt jag där och nostalgerade mig över ett par gamla avsnitt. 1969 spelades den in, och jag minns hur spännande jag tyckte den var. Redan då intresserade jag mig för gamla gruvlavar och hyttor.Jag hoppas verkligen att det lilla samhället, i alla fall ibland, får uppleva det folkmyller som visas i filmerna och inte alltid är lika ödsligt som vi upplevde det.Staffan har hittat guld och får finna sig i en inte alltför behaglig uppmärksamhet. Vem är vän och vem är fiende? Vem kan ma…

Jussi Mäntynen - Modersstolthet

Bild
En av skulpturerna i Rottneros skulpturpark har jag ett alldeles särskilt förhållande till. Eller ska vi säga två, för det är faktiskt två likadana skulpturer.Det är Jussi Mäntynens Modersstolthet, två majestätiska lodjur som ligger på var sin sida om trappan på den nord-sydliga axeln i parken, mellan Carl Eldhs parterr och Skulpturgården.Mellan sina väldiga framtassar har lodjuren varsina två ungar, som tryggt sover skyddade från alla faror.Dessa båda djur inbjuder till att sitta på. Grensla den mjuka, barnvänliga ryggen. Och troligtvis är jag inte ensam om att som barn ha ridit på lodjuren.Det finns en gammal diabild som bildbevis, men den har jag inte här.Det togs en ny bild som jämförelse, men den tänker jag inte visa. Njut av de vackra djuren utan ryttare i stället.Jussi Mäntynen, 1886 – 1978, studerade på Finlands Konstförenings Konstskola 1902-05, arbetade som preparatorbiträde, och från 1917 som preparator. Konservator på Helsingfors Universitets Zoologiska Museum. Jussi Mänty…

Rottneros

Bild
“Äntligen stod prästen i predikstolen.”Så lyder de första orden ur Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf. Och hur man (i alla fall jag) än vrider och vänder på det, är Rottneros för evigt förknippat med den historien. Ekeby. Majorskans och Kavaljerernas Ekeby.Selma, som satt där på andra sidan sjön Fryken – Lövens långa sjö – och skrev in de små herrgårdarna runters omikring i sina historier. Harrgål.Ekeby brann. 1929 brann Rottneros också. Ner till grunden. Ägaren Svante Påhlsson (1882-1959) byggde upp Rottneros igen, och ville få det nya huset om möjligt än mer likt Selmas Ekeby än vad Selma fått det till själv. Runtomkring herrgården anlade han en en blomster- och skulpturpark, Rottneros Park.Rottneros, ja. Det har inte ett smack med rosor att göra, även om man skulle vilja tro det. Istället handlar det om en älv och dess mynning. Sjön Rottnen, som ligger 106 meter över havet, avvattnas i älven Rottnan. Rottnan rinner ut i Mellan-Fryken som i sin tur ligger 62 meter över havet. Kan…