Inlägg

Visar inlägg från juni, 2010

Pyttans A-B och C-D-lära

Bild
Pyttans A-B och C-D-lära eller Antibarbarus:
diktad i augusti 1896 av farbror Acke (J. A. G. Acke),
farbror Albert (Albert Engström),
farbror Verner (Verner von Heidenstam),
farbror Gustav (Gustav Fröding) och
pappa (Birger Mörner)

samt tillägnad högvälborna stiftsjungfrun Marianne Mörner att överlämnas på hennes 25:e födelsedag.

Med teckningar av Albert Engström.

Boken finns att köpa på Mörners bok och konsthandel.

Uppåt väggarna...

Bild

Katarina kyrka

Bild
När jag travar runt här på Söder i min jakt på morfars boplatser, finns det någon som det inte går att undgå.

Hon sticker upp sin lanternin med himlaspiran i alla väderstreck. Står jag bakom ett plank och vänder huvudet lite uppåt, då är hon där. Smyger jag runt ett hörn så tittar hon fram. Och skulle det vara så att jag inte ser henne alls av någon anledning, ja - då hör jag hennes klockas slag.



Katarina kyrka. Som byggdes på Katarinaberget över askan från de som brändes efter Stockholms blodbad. Katarina. Som enligt sägnen skulle få sitt torn raserat två gånger på grund av detta. Och så har skett.

Första gången brann hon 1723 och andra gången helt nyligen; 1990. Men hon reser sig igen och igen. Om det finns någon kyrka här i Stockholm som är "min" så är det Katarina.

I hennes park har jag suttit. Hennes klockslag har ledsagat mig genom sömnlösa nätter och hennes kupol har lett mig rätt när jag skulle gå hem. Katarina.

Jag grät bitterligen när hon brann.



Nu står hon här och lyser…

En midsommarnattsdröm - eller magin som försvann

Bild
William Blake. Oberon, Titania and Puck with Fairies Dancing.

Så har vi då kommit till midsommarveckan. Hur det gått till vet jag inte riktigt, men idag har solen nått sin högsta punkt på himlen. Sommarsolståndet.

Den riktiga midsommarafton var igår, men någon klåfingrig typ tycker att vi ska fira först på fredag. Vart tog den magin vägen?

I vilket fall som helst kan vi, om vi vill, ägna oss åt midsommarnattsdrömmar hela veckan.


Henry Fuseli, 1796

William Shakespeare skrev sin pjäs En Midsommarnattsdröm någon gång mellan 1594 och 1596. Den invecklade historien om hertigen Theseus och hans Hippolytia, älvkungen Oberon och älvdrottningen Titania, Lysander och Hermia, Demetrius och Helena och om den oförliknelige Puck. Inte att förglömma Snugg, Botten, Flöjt, Snut, Qvitten och Magerman. De sex hantverkarna som inget hellre vill än spela teater.

Alla ger sig ut i midsommarnatten till de förtrollade skogarna utanför Aten. Efter diverse förvecklingar, där fel personer ska gifta sig med …

Dagen efter...

Bild
Nej. Jag kunde inte hålla mig därifrån. Jag ville - om inget annat - åtminstone se båtarna. Norge, Götheborg och Dannebrog. Och det fick jag. Fast på håll.




Att knuffas och skuffas längs kajerna för att få se på nära håll var inte riktigt min melodi.



Därför fick det bli Blasieholmen och teleobjektiv. Döm om min förvåning när jag såg att halva slottet var inslaget i nät.



Och utanför Grand Hotel stod en stor skara förväntansfulla med förhoppningen att få se en liten, liten skymt av en aldrig så liten kunglighet eller kändis. Märkligt.



Men solen sken och de flesta njöt av att strosa och kika på gator, blommor, träd i trätunnor, flaggor, poliser och vita bilar med kronor på...

Och ovanligt många kysstes i gathörnen...



Glasbruksgatan och Dihlströmska

Bild
När jag kom ner för den lilla trappan längst in på Roddargatan hajade jag till. Glasbruksgatan. Den har morfar skrivit om. Han beskriver Stora och Lilla Glasbruksgatan. Uppenbarligen försvann Lilla Glasbruksgatan då Katarinavägen byggdes.

Jag gick gatan i hela dess längd från Klevgränd i väster till Nytorgsgatan i öster. Längst i väster kan man se det spännande Sjömansinstitutet, som bara i sig är värt ett eget inlägg.

Men... Det blir en annan gång.



I hörnet mot Nytorgsgatan ligger den gamla Dihlströmska inrättningen som morfar beskriver i sina memoarer:

"Dihlströmmarna voro inrättningshjon, som logerade på Dihlströmska inrättningen, en dåtida "filantropisk" skapelse, som hade sitt huvudkvarter i några gamla byggnader - delvis från 1700-talet - uppe i norra änden av Nytorgsgatan. Åtskilliga hundra gånger har jag passerat den stora porten till "Dihlströmska inrättningen", uppförd omkring 1797 - 1800.

Det var från nutida hygienisk synpunkt ganska synd om Dihlströmma…

Svartensgatan, Roddargatan och Högbergsgatan

Bild
Jag fortsätter att vandra runt på Söders höjder i min jakt på morfars barndomshem. Den här gången utgick jag från Mosebacke och gick österut.



Via Fiskargatan kom jag till Svartensgatan, där det på ena sidan ligger ett kvarter med typiska söderkåkar och på andra sidan ett högt "nybyggt" hus. Nåja - förra sekelskiftet - så det har väl gott och väl hundra år på nacken.




Vid det lilla kullerstensbelagda torget möter Katarina kyrkobacke som i sin tur går rakt mot Katarina kyrka i söder. På något sätt känns de här kvarteren som en liten stad i storstaden. Man hör stadsbullret på avstånd, men inne på gårdarna blommar koltrastar och sjunger syrener.



Vid trapporna vid Katarina kyrkobacke skymtar storstaden i soldiset, med Svea torn och stora gasklockan i fonden och af Chapman och Skeppsholmen mitt i. Men jag gick inte ner här...



Jag fortsatte mot sydost och Högbergsgatans allra som östraste del. Mitt mål var Mäster Mikaels gata. Men det fanns mycket att se på vägen dit...




Det var med stor …

Vitt

Bild
I min lilla färgkavalkad har jag nu klarat av de fyra kulörta elementarfärgerna; gul, röd, blå och grön och ger mig raskt in på den första av de två ickekulörta elementarfärgerna; vitt.

Lyser man med vitt ljus, exempelvis solljus, genom ett prisma, delas det upp i alla de färger som är synliga för det mänskliga ögat. Den synliga delen av den elektromagnetiska strålningen är den som ligger mellan 390 och 770 nanometer.



Alla vita färgämnen består av finfördelat, mer eller mindre genomskinligt material. När det vita ljuset lyser på en yta absorberas vissa våglängder medan andra reflekteras. Den våglängd som reflekteras uppfattar vi som föremålets färg. I finfördelade, genomskinliga material reflekteras allt ljus, därför ser de vita ut.



Carl Jonas Love Almqvist låter i Drottningens juvelsmycke Clara säga -Tintomara, två ting äro vita, oskuld och arsenik. Och som oskuldens färg har väl den vita färgen uppfattats rätt länge. Som oskuldens och renhetens färg. Smuts och fläckar syns tydligt på e…