I vår slottspark växer en buske av det lite lustigare slaget. På håll ser den väl inte så märkvärdig ut, men går man nära inpå, så ser man att den är speciell.En korkalm.Främst är det barken som är märklig. Korvig, åsig, räfflig.För några år sedan trodde jag att den drabbats av almsjuka, den som så många andra almar. Den gulnade, vissnade och beskars jäms med fotknölarna. Men nu har den kommit tillbaka, frisk och fin med sin konstiga bark.Extra tydligt syns den nu när den saknar löv. Den är grafisk i sitt växtsätt. Graciös i all sin knölighet.Det har varit en smula svårt att hitta dess latinska namn på nätet, men det som dykt upp flest gånger är Ulmus minor suberósa. Jag vet inte om det är exakt den sorten som finns här hos oss, men dens ursprung och rot torde i alla fall vara rejält gammal.Förresten ska jag nog gå ut och titta under den i sommar. Kanske sitter det där någon liten Ferdinand och luktar på blommorna. Likaväl som under en korkek.