Inlägg

Visar inlägg från januari, 2015

Nej, se det snöar…

Bild

Ulmus carpinifolia suberosa

Bild
Jag gjorde ett försök att läsa på den skylt som står under vår slottsparks korkalm, men den är – vad ska vi säga – inte helt lätt att tyda. Jag lyckas i alla fall få fram så mycket som att det nog står ulmus carpinifolia suberosa som latinskt namn. När jag fotograferade korkalmen i förra veckan, var skylten helt översnöad.En ny, något mer lättläst skylt vore nog önskvärt.Visst är almen häftig med sin korkiga bark! Jag återkommer med nya bilder då den fått sina löv.

Korkalm

Bild
I vår slottspark växer en buske av det lite lustigare slaget. På håll ser den väl inte så märkvärdig ut, men går man nära inpå, så ser man att den är speciell.En korkalm.Främst är det barken som är märklig. Korvig, åsig, räfflig.För några år sedan trodde jag att den drabbats av almsjuka, den som så många andra almar. Den gulnade, vissnade och beskars jäms med fotknölarna. Men nu har den kommit tillbaka, frisk och fin med sin konstiga bark.Extra tydligt syns den nu när den saknar löv. Den är grafisk i sitt växtsätt. Graciös i all sin knölighet.Det har varit en smula svårt att hitta dess latinska namn på nätet, men det som dykt upp flest gånger är Ulmus mi­nor suberósa. Jag vet inte om det är exakt den sorten som finns här hos oss, men dens ursprung och rot torde i alla fall vara rejält gammal.Förresten ska jag nog gå ut och titta under den i sommar. Kanske sitter det där någon liten Ferdinand och luktar på blommorna. Likaväl som under en korkek.

Lil - 22 januari 2007

Bild
Julen åkte ut i helgen. När jag skulle plocka fram en ny bordsduk ur linneskåpet, fick jag fram en som du stått och strukit åt mig. Plötsligt såg jag. I botten på varje dukstapel ligger en duk som du strukit. Oombedd.I goddoften vid strykbrädan stod du och strök, långsamt och omsorgsfullt. Länge. Vek ihop och la in i linneskåpet. Jag kunde sticka in nosen i skåpet i veckor efteråt och fortfarande känna den där goda, nystrukna doften. Långt efter att du hade åkt.Nu får jag stryka mina dukar själv. Om jag gör det överhuvudtaget.Jag tänkte, när jag stod där med den välstrukna duken i famnen, att vad gör jag när alla Lil-strukna dukar är slut? Använda, tillskrynklade och tvättade? Finns det något kvar då? Av dig?Jag la in den strukna duken i skåpet igen och tog en annan. Jag vill i alla fall inbilla mig att jag fortfarande ska kunna sticka in nosen i linneskåpet och känna den där goda, nystrukna doften. Lil-doften.

Telefontorn

Bild
Kommer ni ihåg de där konstiga apparaterna som satt med ett jack i väggen och hade en lur som i sin tur satt fast i apparaten med en korvig, spiralformad sladd? Den brukade stå i hallen bredvid en stol och när man pratade i den brukade man korva till spiralsladden etter värre. Sen fick man sitta där och försöka korva ut sladden igen.Telefonen. Av bakelit från början, sen av plast i alla upptänkliga former, färger och namn: Kobra, Dialog, Diavox och jag vet inte allt.Jag jobbade på Televerket ett tag. (Jo, det hette så då.) Då fick man gratis abonnemang och fick välja telefon. Jag valde en grå Diavox med svart lur. Sobert.Idag har mobiltelefonin vunnit över den fasta telefonin. Och har man händelsevis fortfarande fast telefoni, så sitter väl knappast apparaten fast i ett jack i väggen, utan snarare har man en bärbar som alltid befinner sig på okänd plats när det ringer. Om den inte laddat ur sig.I mobiltelefonens barndom på 1980-talet fick mor och jag en gång låna Hussens (avlagda) mob…

Egon i vitögat

Vi skulle åkt till Bohuslän över trettonhelgen, men avstod på grund av den utfärdade klass 2-varningen. Det skulle ju bli storm över Västra Götaland, och vi hade inte lust att ligga på vägarna när träden yrde omkring. Istället åkte vi helgen som var. Hm.Trettonhelgsstormen blev det inte mycket med. Men den 10 januari kom Egon.Det började vid lunch med att regnet öste ner, när jag var ute och rensade hängrännor. Efter ett tag upphörde regnet och det började dåna i trädtopparna. På ett kick hade molnen sopats bort och vindsnurrorna på åsen gjorde skäl för sina namn.Vi började tala om att tidigarelägga kvällens middag. Alltför många gånger har vi stått med gådd ström och grytorna i högsta hugg.I skymningen började det knaka i väggarna. Lammsteken stod i ugnen. Vattnet på den sluttande gårdsplanen började rinna uppför.När vi satt oss till bords började ljuset blinka. Vi hade tappat upp vatten, tänt ljus och tagit fram reservljus. Syster Ninna och jag drog oss till minnes (som alltid när s…

Januari

Bild
Skogsvårdsföreningens :•: Tidskrift :•: 16:e årg. :•: Januari 1918

“Den Widénska kulturplogen, färdig att användas. Vid bortre skackeln synes den låda, i vilken hästskyddare m. m. förvaras.”

“Risrikt granbestånd, som efter avverkning blivit bredbränt och besått. Försöksytan 400, avd. II, å Åsele kyrkoherdeboställe, Västra Åsele revir. Bilden ger en föreställning om, hur hinderlig ifrågavarande mark var för markberedningsredskap. Widénska kulturplogen kunde dock användas även här, varemot försök med finn-plog misslyckades.”

Så varför inte skaffa en Widénsk kulturplog i år!

(Källa: Internet Archive Book Images.)