Inlägg

Visar inlägg från mars, 2014

Gasklockan vid Sabbatsberg

Bild
I början var Stockholm en mörk stad. Efter mörkrets inbrott var det svart på gatorna. Först vid mitten av 1700-talet började hamp- eller rovoljelampor sättas upp med början på Riddarholmen. Dessa lyktor kallades allmänt vargögon.Så här skriver morfar i sina memoarer: “Stockholms gasverk hade visserligen den 1 juni 1884 övertagit driften från det gamla "Gaslysnings-aktiebolaget i Stockholm", verksamt sedan 1852, och gasverkets lyktor brunno ju med gas.Men häruppe i dessa "utkanter" voro de nya fina gaslyktorna ännu inte allmänt installerade, utan man fick ännu rätt länge nöja sig med de gamla rovoljelamporna eller på sina håll med gasoljelampor.Dessa enkla ljuskällor kallades vanligen för "vargögon", emedan de blinkade så sömnigt på långa avstånd från varandra.Det fanns på denna tid särskilda lykttändare, som gingo omkring var och en på sitt distrikt och både tände och släckte gatlyktorna. Jag minns ännu så tydligt, hur de knogade ikring dessa lykttändare,…

Inkom under natten…

Bild
I lördags kväll hörde jag de första trevande försöken. Tvekande drillar men med omisskännligt bofinkstuk. Söndag förmiddag var den i full gång. Bofinken.

Planket

Bild
I juni 1982 nålades det för första gången upp bilder på det långa, röda planket vid Lilla Mejtens gränd i Vitabergsparken i Stockholm. Cirka 120 fotografer visade upp sina bilder i sann demokratisk anda. Man skulle kunna kalla det folkfest.Dessa bilder tog jag året därpå, i juni 1983. Det var den här dagen jag träffade Christer Strömholm. Eller om det var han som träffade mig…Såvitt jag förstår anordnas Planketutställningar fortfarande.

Den egyptiska skjortan

Bild
Igår när jag satt och plockade i mitt bildarkiv, hittade jag de här diabilderna som jag tog för... 30 år sedan. Jag ville dokumentera den egyptiska skjortan som jag sydde och broderade åt P.Milda himmel! Jag måtte haft ett helt annat tålamod då.Jag broderade en hel del på egenhändigt sydda kläder på den tiden, främst keltiska mönster, men även en del fornnordiskt och egyptiskt.Jag vill minnas att jag hade kul.

Laduviken

Bild
På den gamla Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet från mitten av 1700-talet kan man tydligt se hur Laduviken, Uggleviken och Husarviken på norra Djurgården fortfarande hängde ihop med Lilla Värtan och därmed havet.På grund av landhöjning och uppslamning är nu Laduviken en grund sjö, Uggleviken ett kärr och Husarviken en smal remsa geggigt vatten.Inte desto mindre är detta en av mina favoritplatser i Stockholm. Jag har bott alldeles i närheten och traskat mycket i omgivningarna och jag har minnen från min tidiga barndom av ett besök i det gamla orangeriet vid Stora Skuggan.Nu byggs helt nya husar vid Husarviken på platsen för det gamla Värtagasverket och stålklockan är snart ett minne blott. Så snart det blir lite varmare, ska jag ta mig hit igen och titta lite på både nytt och gammalt.

Hur kan det komma något så stort ur något så litet?

Bild
Så var det dags. Fröerna jag köpte för en tid sedan ska i jorden för att förhoppningsvis utvecklas till smaskiga tomater. Det är första gången jag sår Brandywine själv. Förut har vi köpt plantor. Jag har helt enkelt inte hittat frön förut. Eller inte letat. Eller nåt.Två små frön i varje påtta. Det kommer att bli massor med tomatplantor. Växthuset är litet och rymmer på sin höjd 10 plantor. Men vi får väl ge bort. Eller nåt.Såpåttorna står som vanligt i en av mina stora, dyra fotoskålar som jag köpte en gång när jag behövde göra riktigt stora kopior. En alldeles ypperlig återanvändning av fotoskålar om du frågar mig. För i mörkrum lär de ju knappast hamna igen.Den gröna. Framkallare. Kanske skulle jag hänga mörkrumslyktorna ovanför med växtbelysning i. Så den känner sig hemma.Förutom Brandywine ska vi också pröva Gardener’s Delight, så får vi se vad det ger. Brandywine ger ju inte så mycket frukt. Men stor. Eller nåt.Så nu är det bara att vattna och hoppas. Förresten är ju inte fröna …

Slagen hjälte

Bild
Mitt för södra gaveln på Bergianska institutionen i Bergianska trädgården hade en enorm gran fallit när vi var där i eftermiddag. Vet inte om det var nattens och morgonens ihärdiga blåsande i kombination med blötsnö som fått den att falla eller om den rasat tidigare i veckan.Hur som helst måste den gamle lagt sig med ett enormt brak och tur i oturen var att den inte föll åt andra hållet. Då hade institutionen legat minst sagt risigt till…Hoppas också att ingen befann sig inunder.I fonden skymtar Edvard Andersons växthus.

Läkande luft hos Edvard Andersson

Bild
När jag kämpat mig genom hela hösten och vintern - steg för steg och med mycken möda - och ljuset börjat återvända till grått och tufsigt land, då brukar jag snava och falla på tröskeln. Jag brukar alltid bli sjuk i mars.Så även i år.Hela den gångna veckan har jag legat för ankar i influensa med hög feber och ont i kroppen.Då är det gott att gå till Edvard Anderssons växthus och få insupa lite balsamisk luft.Gott ända in i själen.Och jag hostade inte en enda gång.

Mars

Bild
Robert Furber (1674-1756) var en brittisk trädgårdsodlare och författare, som bland annat skrev den första frökatalog som producerats i England.Furbers mest kända arbete var ändå kanske praktverket Twelve Months of Flowers, som publicerades 1730. Boken var skriven som en katalog över växter och fröer och innehöll tolv detaljerade gravyrer av säsongens växter i blom.Pieter Casteels gjorde de målningar som fungerade som förlagor till gravyrerna som i sin tur gjordes av Henry Fletcher. Mer än 400 olika sorters växter fanns med. Gravyrerna såldes dessutom som antingen svartvita eller handkolorerade planscher.1732 utgav Furber en uppföljning med titeln Twelve Months of fruit. Liksom hans tidigare samling av blommor, innehöll denna tolv fyrfärgsgravyrer med sammanlagt 364 olika frukter. Varje gravyr visade de fruktsorter som förväntades mogna under månaden.