Ett köpmanshus i skärgården
Onsdagen grydde med växlande molnighet och byiga vindar. Syster och jag kände oss inte riktigt färdiga med havet, så vi ville ut igen och den här gången styrde vi kosan mot Gerlesborg.
Jag hade bespetsat mej på de gamla magasinen som står precis bredvid Gerlesborsskolan. De gamla spannmålsmagasinen som tillhör den gård där Emelie Flygare-Carléns roman "Ett köpmanshus i skärgården" utspelar sej. Romanen som blev legendarisk TV-serie på 1970-talet. Boken filmatiserades även 1925.
Tyvärr är gården privat, så det gick inte att komma närmare än så här, men man kan i alla fall föreställa sej hur det ser ut. Och hur det kunde ha sett ut när här var full aktivitet då, på 1830-talet, med båtar, folk och foror med spannmål. När Köpmannen Hjelm, Holten, Emilia, Gudmar och Håttepilten gick omkring här. Och Majken - den vackra, olyckliga Majken...
TV-serien spelades dock inte in här, utan på Florö i Fjällbacka skärgård.
När vi åkte förbi här kvällen innan, så lyste det i mangårdsbyggnadens fönster, men nu verkade det helt tyst och stilla, nästan spöklikt trots att det var mitt på ljusa dagen.
Det är en vacker, inspirerande och fantasieggande plats. Full av vemod och ekon från gångna tider...
Jag hade bespetsat mej på de gamla magasinen som står precis bredvid Gerlesborsskolan. De gamla spannmålsmagasinen som tillhör den gård där Emelie Flygare-Carléns roman "Ett köpmanshus i skärgården" utspelar sej. Romanen som blev legendarisk TV-serie på 1970-talet. Boken filmatiserades även 1925.
Tyvärr är gården privat, så det gick inte att komma närmare än så här, men man kan i alla fall föreställa sej hur det ser ut. Och hur det kunde ha sett ut när här var full aktivitet då, på 1830-talet, med båtar, folk och foror med spannmål. När Köpmannen Hjelm, Holten, Emilia, Gudmar och Håttepilten gick omkring här. Och Majken - den vackra, olyckliga Majken...
TV-serien spelades dock inte in här, utan på Florö i Fjällbacka skärgård.
När vi åkte förbi här kvällen innan, så lyste det i mangårdsbyggnadens fönster, men nu verkade det helt tyst och stilla, nästan spöklikt trots att det var mitt på ljusa dagen.
Det är en vacker, inspirerande och fantasieggande plats. Full av vemod och ekon från gångna tider...
Vilka häftiga magasin, som Lars Lerin - fast foton...
SvaraRaderaVerkligen härliga miljöer och suggestiva gamla byggnader!
SvaraRaderaHar stort nöje av dina bohuslänska utflykter i gamla barndomstrakter. Det är väldigt berörande också även om min egen barndomsmiljö inte alls såg ut så här. Kanske inspirerar du mig t.o.m. till nån liknande promenad med kameran i mina egna gamla trakter - nån gång när jag får tillfälle.
Tack för härliga bilder!
Christina: Oj! Bli jämförd med Lars Lerin! Jag såg hans utställning på Waldemarsudde i vintras...
SvaraRaderaGabrielle: Tack! Alla miljöer är på något sätt värda en fotopromenad. Man hittar alltid något som man aldrig sett förut och något som är spännande och värt att fotografera. Ibland kanske för att ingen annan skulle komma på tanken på att fotografera det...
Underbara Bohuslänsbilder, jag känner igen nästan varje detalj.Men det känns långt länge se'n.
SvaraRaderaBilderna vibrerar av liv, jag tycker Dina Stockholmsbilder är bra men Bohuslänsbilderna bara är. Som en jojk, man jojkar ju inte om någon eller något utan man jojkar någon eller något. (Jag undrar hur EU skall handskas med samisk upphovsrätt, jojken tillhör ju den eller det man jojkar, inte den som gjorde jojken.
Min emotionella kompass tycks bara ha ett väderstreck kvar, NORR! Jag har med kartans hjälp hittat en plats i Dálvvadis (Jokkmokks) kommun som kallas Gadnihávvre vilker torde översättas Vittersjön. Inget dumt ställe att flytta till efter pensionen.
Kram
Jörgen
Jörgen: Tack! Kan kanske bero på att det är jag som vibrerar av liv när jag är i Bohuslän!
SvaraRaderaNäe... Det var just det. Efter pensionen! Det är en lång tid att vänta...
Bara sju år
SvaraRaderaOch där jag vill bo är det alldeles förbannat ont om lärarjobb!!!!!!!!!
En spännande miljö som säger oerhört mycket på varenda bild. Tack!
SvaraRaderaJörgen: Bara sju år för dej, ja... Tänk om man kunde leva på sitt fotograferande igen. Jag menar den typen av bilder jag vill ta. ...Gamla magasin?
SvaraRaderaStaffan H: Gården förfaller. Någon bor där, men låter allting ruttna bort. Sorg.
Eller på att bygga knivar.
SvaraRaderaÅh, vilka fantastiska bilder Mira. Jag har aldrig sett såna hus i Sverige förut, kan inte Västkusten så mycket. Min skärgård är den stockholmska men det här var ju bara magiskt!
SvaraRaderaMonet: Nej, de här sädesmagasinen är nog rätt speciella. Hade vi bara kommit in på gården, så hade jag kunnat gå runt här i timmar...
SvaraRadera