Miras Mirakel

Så har då tiden kommit för skörd. Tomatplantorna i växthuset har frodats denna varma sommar och även om Brandywine inte ger så många frukter, så blir de stora.Många tomatsallader med olivolja, mozzarella, färsk basilika och balsamico har det blivit. Ändå kunde jag skörda ett och ett halvt kilo till tomatsås.Gott att ha lite koncentrerad solsmak i vinterkylan.Och två plåtar fulla ligger och torkar i varmluftsugnen. Skördelycka!

De fick inte någon utkomst under vinterhalvåret, dalfolket förr i tiden. Därför vandrade de mot Stockholm för att tjäna herrar med pengar. De gick på herrarbete. De arbetade i fabriker, som roddarmadammer, som mursmäckor, i trädgårdar, i hamnar, på byggen och på sågverk.På våren vandrade de hem igen, då de behövdes i jordbruket, till sådd och slåtter. För att till hösten traska hela den långa vägen tillbaka till storstaden. Ofta gick de i sina folkdräkter under vandringarna och utgjorde säkerligen ett färgglatt inslag i den grå vardagen. Och de höll ihop.1902 bildades Dalaföreningen i Stockholm. Det rådde brist på föda och man sökte därför efter en plats att odla på.1918 fick Dalaföreningen arrendera 8 hektar mark av Lidingö villastad på östra delen av Bosön för att anlägga koloniträdgårdar.På 1920-talet började stugor byggas härute. Rödmålade stugor på cirka 15 kvadratmeter med vitmålade knutar, snickarglädje och fönsterluckor.1953 fanns här ett fyrtiotal stugor och då fick det vara …

Vilka dagar! Morgnarna med dimma så tjock att allting bara flyter ihop och sen lättar dimman och följs av de allra som klaraste krispiga eftermiddagar med värme och solsken.Den här dimman gör mig så lycklig! Och långt där ute i farleden brölar fartygens mistsignaler. Gång på gång.

Uppe på Fjällgatan på Söder i Stockholm ligger ett litet museum. Det är väl inte ett av stadens mest kända eller välbesökta museer, ändå måste man nog kalla det tämligen unikt.Anna Lindhagen, som levde mellan 1870 och 1941, var dotter till Albert Lindhagen, han med stadsplanen.Anna hade bland mycket annat tre stora intressen i livet, stadens skönhet och särart, barns och kvinnors väl och ve samt koloniträdgårdar.Hon ivrade för att de småskaliga miljöerna på Söder skulle bevaras och i den andan såg hon till att skapa ett museum av ett borgerligt hem, som det fanns rätt många av på just Fjällgatan. Här kunde till exempel en enkel borgare, en lägre ämbetsman eller en handelsman ha bott i 1800-talets Stockholm.Igår besökte jag då detta lilla hemtrevliga museum, Stigbergets Borgarrum, och fick en fin visning av en av medlemmarna i föreningen Stigberget.1929 hyrde Anna Lindhagen andra våningen på Fjällgatan 34, och kunde där börja inreda det museum hon länge drömt om att förverkliga. Med hj…