De fick inte någon utkomst under vinterhalvåret, dalfolket förr i tiden. Därför vandrade de mot Stockholm för att tjäna herrar med pengar. De gick på herrarbete. De arbetade i fabriker, som roddarmadammer, som mursmäckor, i trädgårdar, i hamnar, på byggen och på sågverk.På våren vandrade de hem igen, då de behövdes i jordbruket, till sådd och slåtter. För att till hösten traska hela den långa vägen tillbaka till storstaden. Ofta gick de i sina folkdräkter under vandringarna och utgjorde säkerligen ett färgglatt inslag i den grå vardagen. Och de höll ihop.1902 bildades Dalaföreningen i Stockholm. Det rådde brist på föda och man sökte därför efter en plats att odla på.1918 fick Dalaföreningen arrendera 8 hektar mark av Lidingö villastad på östra delen av Bosön för att anlägga koloniträdgårdar.På 1920-talet började stugor byggas härute. Rödmålade stugor på cirka 15 kvadratmeter med vitmålade knutar, snickarglädje och fönsterluckor.1953 fanns här ett fyrtiotal stugor och då fick det vara …