Växthusnatt

Månen satt som en halv cheddar på himlen och trädgården glimmade av lyktor. Längs vägar och gångar ormade marschallernas ledljus och Edvard Anderssons växthus låg som en skimrande glaskatedral mitt i septembernatten.

Det var växthusnatt med grekiska förtecken i Bergianska trädgården. I Gamla orangeriet serverades grekisk mat, hos Edvard spelades grekisk musik och i Victoriahuset blommade Victoria.

Överallt i växthusen lyste levande ljus och lyktor och runt växterna smög folk med ficklampor och lyste på blommor och blad. Det var väldigt mycket folk. Lammspetten tog slut och kön till caféet var ringlande lång.

Kanske var det lite för mycket folk för min smak och kanske gav vissa isande blå led-ficklampor ifrån sig lite väl kyligt ljus. Men sammantaget var det en häftig upplevelse.

I Victoriahuset var det visning när vi kom dit. Två vita näckrosor kisade i dunklet och i de stora bladen flöt värmeljus. Rundeln runt dammen var tjock med besökare, men vi kunde ändå tränga oss fram och se en skymt av skönheterna.

Lite av magin förtogs av den massiva folkmassan. Kanske skulle man ordna flera växthusnätter, så att alla som ville uppleva det här, fick lite mer plats att röra sig på - och få lammspett.

På något sätt var behållningen av besöket de marschallupplysta gångarna i en för övrigt nedsläckt trädgård, den gnistrande stjärnhimlen ovanför och de skimrande växthusen från utsidan. Och de spelande ljuskäglorna från ficklamporna där inne.