måndag 21 september 2009

Beckholmen - Kommunikation



Tre bloggvänner bestämde träff för en gemensam walk about i sensommarsolens sken. Det var jag, Slottsträdgårdsmästaren och Staffan Huss. Dels är det trevligt att träffa goda vänner och dels är det intressant att se hur vi tre, sins emellan helt olika bloggare, kan se på samma miljö.

Vi gick till Beckholmen, den lilla ön utanför Djurgården i Stockholm. Jag bryr mig inte om att beskriva Beckholmens historia. Det har
Staffan redan gjort så bra på sin blogg.

Temat för mitt första inlägg om Beckholmen är kommunikation.

Så länge människan funnits som tänkande varelse har hon känt ett behov av att kommunicera via tecken. Från början var det kanske bara försök att berätta för andra var det kunde finnas bra byten, goda bär att hämta eller friskt vatten. Så småningom kom ett behov att tala om att det här föremålet är mitt, det vill jag ha för mig själv, och så satte stenåldersmannen ett bomärke på verktyget.

I takt med att mänskligheten växte och bredde ut sig, ökade också nödvändigheten att berätta saker för andra. Är man bara en liten grupp är det lätt att säga saker till varandra. Detta är den allra bästa sortens information. Men kanske har man inte tid att stå vid ett stup och säga att -Akta er, det är brant här! eller -Ta inte min get! eller -Det här är min plätt! Kom inte hit och trampa runt! Alltså måste människan kommunicera på något annat sätt.

Genom århundradena har skyltar av alla de slag och utformningar följt i människans spår. Från antikens CAVE CANEM (varning för hunden) till elelementens Ei saa päittää! Mer eller mindre universella symboler utgör också en hel skyltvärld i sig. Alla vet att man ska akta sig för tåget om man får se en skylt med ett ånglok på, trots att det var länge sedan ånglok användes till vardags.

Skyltar kan kommunicera makt eller upplysning. -Du får inte! och -Du ska! eller -Du får! Fast i denna vår mänskliga värld verkar det finnas fler Du får inte! än Du får! Och inte att förglömma alla -Akta! och -Gå häråt! eller -Gå däråt och -Här finns...!

Sedan har vi alla markeringar typ Kilroy was here! Jag skriver mitt namn, alltså finns jag. Och grafitti och uppmaningar och hällristningar och...

Beckholmen är inget undantag. På sina ställen verkar det rent av vara en tämligen förbjuden ö. Obehöriga äga ej tillträde! stod det på ett flertal ställen. Vi kavade rakt in och frågade ödmjukt ett par killar i arbetskläder om vi fick gå omkring och titta. Det fick vi. Vem är behörig och vem är obehörig? frågade den ena killen.













Och syns man inte får man skrika...

6 kommentarer:

  1. Fäll först upp båda locken mot väggen...

    SvaraRadera
  2. Tack för jättefina bilder! Vad roligt att ni gjort det här ihop. Beckholmen är ett av mina favoritställen. Bara att det finns där med allt sitt "sunk", rost m.m. så nära innerstan är härligt.
    Bland dina bilder här tänkte jag särskilt på skyltarna.Tänk att "obehöriga äga ej tillträde" liksom blivit ett uttryck för sig. Med dagens språk skulle det stå "äger" men jag har även sett skyltar som ser ganska nya ut med den gamla verbformen.

    SvaraRadera
  3. Ninna: Fäll sedan - om så behövs - åter ned det undre!

    Staffan H: Tack! :-)

    Gabrielle: Ja, det är som jag skrev om Blå Porten och Lindgården. Det behövs rufs som motvikt till allt glas och betong.

    Och det är samma sak som "Medtag matsäck"... Det skrivs också fortfarande.

    SvaraRadera
  4. Oj vad du har mycket fint på din blog! Nu har jag njutit ända hit ner, så fina bilder! Jag älskar också rost och gamla arbetsplatser

    SvaraRadera
  5. Eva H-höjden: Jag tackar och bockar! Jag undrar vad det är med rost och gamla miljöer som är så fascinerande? Kanske det att man får tillfälle att lyssna, minnas, tänka efter. Nya miljöer är alltid så fulla av spring att ingenting hörs...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.