Beckholmen - Kommunikation

Tre bloggvänner bestämde träff för en gemensam walk about i sensommarsolens sken. Det var jag, Slottsträdgårdsmästaren och Staffan Huss. Dels är det trevligt att träffa goda vänner och dels är det intressant att se hur vi tre, sins emellan helt olika bloggare, kan se på samma miljö.

Vi gick till Beckholmen, den lilla ön utanför Djurgården i Stockholm. Jag bryr mig inte om att beskriva Beckholmens historia. Det har Staffan redan gjort så bra på sin blogg.

Temat för mitt första inlägg om Beckholmen är kommunikation.

Så länge människan funnits som tänkande varelse har hon känt ett behov av att kommunicera via tecken. Från början var det kanske bara försök att berätta för andra var det kunde finnas bra byten, goda bär att hämta eller friskt vatten. Så småningom kom ett behov att tala om att det här föremålet är mitt, det vill jag ha för mig själv, och så satte stenåldersmannen ett bomärke på verktyget.

I takt med att mänskligheten växte och bredde ut sig, ökade också nödvändigheten att berätta saker för andra. Är man bara en liten grupp är det lätt att säga saker till varandra. Detta är den allra bästa sortens information. Men kanske har man inte tid att stå vid ett stup och säga att -Akta er, det är brant här! eller -Ta inte min get! eller -Det här är min plätt! Kom inte hit och trampa runt! Alltså måste människan kommunicera på något annat sätt.

Genom århundradena har skyltar av alla de slag och utformningar följt i människans spår. Från antikens CAVE CANEM (varning för hunden) till elelementens Ei saa päittää! Mer eller mindre universella symboler utgör också en hel skyltvärld i sig. Alla vet att man ska akta sig för tåget om man får se en skylt med ett ånglok på, trots att det var länge sedan ånglok användes till vardags.

Skyltar kan kommunicera makt eller upplysning. -Du får inte! och -Du ska! eller -Du får! Fast i denna vår mänskliga värld verkar det finnas fler Du får inte! än Du får! Och inte att förglömma alla -Akta! och -Gå häråt! eller -Gå däråt och -Här finns...!

Sedan har vi alla markeringar typ Kilroy was here! Jag skriver mitt namn, alltså finns jag. Och grafitti och uppmaningar och hällristningar och...

Beckholmen är inget undantag. På sina ställen verkar det rent av vara en tämligen förbjuden ö. Obehöriga äga ej tillträde! stod det på ett flertal ställen. Vi kavade rakt in och frågade ödmjukt ett par killar i arbetskläder om vi fick gå omkring och titta. Det fick vi. Vem är behörig och vem är obehörig? frågade den ena killen.

Och syns man inte får man skrika...