Inlägg

Visar inlägg från juni, 2017

Sirliga slingor på Bergendal

Bild
Nästan längst in i Edsviken i Sollentuna kommun ligger en herrgård. Den stod klar 1913 och byggherre var grosshandlaren, tändsticksdirektören och godsägaren Ragnar Liljenroth som lät bygga huset för sig och sin familj.Arkitekten François Priffé ritade en 1700-talsinspirerad byggnad i två våningar med säteritak. Huset inreddes enligt tidens ideal i jugendstil med drag av nationalromantik.Och jag måste erkänna att jag inte riktigt väntat mig den inredning jag fick se när jag kom in. Det började redan utanför med de två trogna gårdvararna som tålmodigt väntar utanför dörren.Så personligt utformade att de med största sannolikhet har haft sina verkliga förebilder.Att jag gillar gamla lampor är inget jag sticker under stol med. Och nog måste jag säga att jag fick lystmäte för flera månader framåt här på Bergendal.För att inte tala om taket som lamporna hänger i.Vilket pillgöra! Jag undrar om de är gjorda med schablon, men tycker inte riktigt det ser ut så.Men dessa måste väl ändå vara gjord…

Millesgården inomhus, men inte så mycket skulpturer, mest lampor

Bild
Så fick vi då äntligen komma in i Carls och Olgas konstnärshem. Och som vanligt tittade jag inte åt det håll man förväntas titta, utan snarare upp i taket. På de fantastiska alabasterlamporna.Och ut genom fönstret i det minimala frukostrummet.Fast det förstås…  Det vart en och annan skulptur i alla fall.Ett Solglitter…En Orfeus…Och en Europa och en liten tjur.Eller två.

Millesgården – konstnärshemmet

Bild
I det stora huset på översta terrassen inredde Carl och Olga Milles sitt hem och sin arbetsplats under 1910- och 20-talen.Huset ritades av Karl M. Bengtsson, som varit Carls studiekamrat, och stod klart 1908.Senare kom Carls bror Evert Milles att ansvara för Millesgårdens om- och tillbyggnader.Arkitekten Karl M. Bengtssons egen skiss av Millesgården. (Bilden något beskuren.)

Millesgården – terrasserna

Bild
Jaha. Där ligget det. Konstnärshemmet som paret Milles lät bygga som bostad och konstnärsateljé. Det ritades av arkitekten Karl M. Bengtson och invigdes 1908. Senare knoppade huset av både här och där, i samarbete med Carl Milles halvbror, arkitekten Evert Milles.På vägen upp från nedre terrassen följer man Himmelstrappan och passerar då ett antal mindre terrasser, alla fyllda med skulpturer, ofta på ett ganska humoristiskt vis. Ödlor, sköldpaddor och skalbaggar kikar fram där man minst anar det. Det gäller att ha ögonen med sig.Den här gossen har jag stiftat bekantskap med förut. Eller om det var hans bror. Hursom sitter han och hans bror också sida vid sida ute i Ulriksdals slottspark, beställda av en engelsk lord. Ulriksdalsgrisarna köptes in av kungahuset och sitter numer där de sitter. Dessa två gentlemän på Millesgården är kopior. Eller original. Eller nåt. Livet är grymt.Längs en stolt kolonnad av Vätögranit kan man knastra omkring i gruset och beskåda bland annat en skulptur a…

Millesgården i ösregn

Bild
Visst. Jag har varit på Millesgården förut, men jag kan knappt minnas det. Kände nästan inte igen mig. Och denna sena tisdagseftermiddag skvalade regnet outtröttligt och stritt. Men…  Det blir väldigt fina bilder i regn. Bara man kan skydda kameran någorlunda.Det ser ut som om det inte finns någon Värta alls i regndiset, bara Värtahamn och Hjorthage i fonden. På andra sidan muren i mitten: stup, Lidingöbana och cykelväg. Sedan vatten. Både uppe och nere… Pegasus och Bellerofon hoppas flyga upp ovan molnen och regnet. In i solnedgången. Och sen vidare och vidare.Och om man lyssnar riktigt noga, kan man  - med regnet som ackompanjemang – höra gossänglarna tuta i sina lurar, blåsa i sina flöjter, svagt, svagt. Men hela tiden och länge. Kvintilir.Och kompisen med snäckan och fisken, som jag hittills bara sett på Götaplatsen i Göteborg, tittar ut över innanhav, Kaknästorn och hamnkranar istället för Avenyn. Ett plurr så gott som något för havsguden.Han påminner mig om någon. Minns inte vem…