måndag 21 september 2009

Beckholmen - Rost och skrot



Visst är det som Slottsträdgårdsmästaren säger, att Beckholmen är en ganska sunkig ö med mycket rost och skrot. Men jag ser det som en utmaning. Jag försöker se det vackra i rosten och skrotet. Hitta en form, en färg, en skönhet i det som handen en gång gjort och sedan förkastat.



Det kan finnas en slumpens behagfulla linje i en bortglömd tross, i ett till hälften målat skåp och i det murknande träet. I det statiska kaos som rullstockarna bildar där de står, lutade mot bergväggen.








Jag försöker se. Det stora i det lilla. Vardagens rostiga mirakel. Så.




Och den dagen jag slutar "se", då kan jag lägga bort min kamera...

5 kommentarer:

  1. Spännande bilder Mira...önskar att jag hade samma förmåga att se.

    SvaraRadera
  2. Kul att se vad du hittade för något. Snygga och fina bilder.

    SvaraRadera
  3. Slottsträdgårdsmästaren: Det har du. På ditt sätt! Du tar ju fullständigt underbara bilder. Fast dina motiv oftast växer...

    Seendet är mitt yrke. Jag ser bilder överallt. Jag kan inte låta bli.

    Staffan H: En del av våra motiv är ju ofrånkomligt desamma. Men då har vi lite olika vinklar eller lite olika beskärning. Kul!

    SvaraRadera
  4. Visst kan ting - såväl som människor - åldras med behag.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.