Beckholmen - Rost och skrot

Visst är det som Slottsträdgårdsmästaren säger, att Beckholmen är en ganska sunkig ö med mycket rost och skrot. Men jag ser det som en utmaning. Jag försöker se det vackra i rosten och skrotet. Hitta en form, en färg, en skönhet i det som handen en gång gjort och sedan förkastat.

Det kan finnas en slumpens behagfulla linje i en bortglömd tross, i ett till hälften målat skåp och i det murknande träet. I det statiska kaos som rullstockarna bildar där de står, lutade mot bergväggen.

Jag försöker se. Det stora i det lilla. Vardagens rostiga mirakel. Så.

Och den dagen jag slutar "se", då kan jag lägga bort min kamera...