lördag 19 september 2009

Skansen - Morfar och Petissan



En av de stora anledningarna jag hade för att gå till Skansen var att få se det lilla café Petissan som en gång var teknologernas stamställe i hörnet av Drottninggatan och Kungstensgatan i Stockholm och som numer är flyttat hit. Det ställe som morfar skriver om i sina memoarer. Jag återger hela texten här...



”Petissan” bör väl förekomma i detta sammanhang. Ty tänk hur många gånger har jag icke suttit i caférummet till vänster i porten och druckit kaffe med ”landgångar” (ett slags smörbröd eller ”pariserbröd” eller vad man nu skall kalla det, ty sådana finnas ej nu). Petissan låg ju precis mitt emot gamla bergsskolan och bergseleverna frekventerade detta ytterst hemtrevliga café nästan varje dag under de långa och tidsödande laborationerna. Men vi gingo dit redan under kemikum-tiden. Förresten var det inte bara bergsmän och kemister som drucko sitt kaffe där, utan teknologerna i allmänhet.



På caféet fanns två gamla fröknar, en som serverade kaffet och en som kokade det och bakade ”landgångarna”. Det var gamla Lovisa som serverade. Hon fick nog höra åtskilliga historier under årens lopp. Petissan var en ”institution”. Huset står numera på Skansen i det gamla Stockholmskvarteret. Jag tror mig ha skrivit litet om den gamla 1700-talsgårdens historia i ett annat sammanhang.



Förr i världen fanns en förtjusande idyllisk trädgård inne på gården, där visst servering förekom sommartiden, men under min Teknis-tid serverades endast i rummet t.v. i porten."



Nu för tiden är serveringen till höger i porten och på den lilla gården sken solen och det var fullt med kaffedrickande skansenbesökare.





Det synes mig som om den lilla "originaletsningen" på tavlan ovan är en direkt kopia av det gamla fotot... Jaja, så kan det gå. Det gör inget.



Så har jag då återigen tassat i morfars fotspår. Visserligen stod caféet nere i stan när morfar gick på det, men det kändes ändå som om han hade varit just här. Och kanske har han. Han var ju på Delsbogården och ritade av bord...

6 kommentarer:

  1. Det låter inte som din morfars landgångar var vad vi menar med landgångar.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. em: Nej. Inte riktigt. Inte som våra långsmala vitbrödsflak med ost i ena änden och skinka i den andra och ett salladsblad och tre rekor mitt på...

    SvaraRadera
  3. Men tror du att det var något pålägg alls - det lät mer som ett bakverk tycker jag. Kom att tänka på franska våfflor som jag ibland tror kallas pariservåfflor. De är ju långsmala.

    SvaraRadera
  4. em: Morfar skriver ju ett slags smörbröd eller pariserbröd. Men smörbröd kan ju lika gärna betyda smödegsbröd istället för smörgåsar. Vem skulle kunna veta?

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Kul, först hittade jag din blogg när jag sökt på Erik Ekroth etsningar, sedan hittade jag till dig igen, då jag sökte på Petissan. Jag har nämligen en liten etsting av Erik Ekroth med motivet Petissan, jättefin :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Kul att du hittade hit! Ibland gör internet små lustiga kringelikrokar och just den här gången var minsta gemensamma nämnaren Ekroth och Petissan. Kan din etsning vara densamma som jag fotograferat på bild nr 7?

      Radera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.