Inlägg

Visar inlägg från maj, 2012

Närgånget - Mandelblom

Bild
Tvärs över gården, in under kvigornas stängsel och ut på ängen bakom mitt barndomshem, sprang jag ofta som liten. Att plocka händerna fulla med mandelblom, humleblomster och ängsbräsma. Där ute öppnade sig landskapet. Därute lyste solen.Kanske inte så konstigt då, att Mandelblomman, Saxifraga granulata L.,har en särskild plats i mitt hjärta, tillsammans med det bumliga humleblomstret.När jag härom dagen upptäckte vita gräddskyar av mandelblom i slottsparken, blev jag extra glad och for bums ikull med kameran.Så här ser hon ut på nära håll, den vita skönheten med sin mandeldoft.Det är som vore hon själv bärare av ljuset. Självlysande. Självbärande.Att sedan Evert Taube gjort henne odödlig i Sjösala vals gör ju inte saken sämre;…och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!
Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.Ljuvliga Blomstertid!

Pennformeraren och det fnusiga vässet

Bild
Det pågår en ständig jakt på blyertspennor i det här huset. Och då menar jag sådana man hade förr (?) av cederträ som går att vässa. Ty inget annat än dessa duger till korsord.Medan jag rotade runt i lådor och skåp, drog jag mig till minnes den gamla, svarta pennvässaren och det fnusiga vässet.Jag blev helt enkelt tvungen att gå ner i arbetsrummet och hämta den gamle, ställa upp honom i ljuset och föreviga. Det är han värd.Minnen från skolgången trängde sig på. Raspandet av blyertspennor i linjerade skrivböcker. Snörvlanden och stånkanden genererade av stundens allvar. Då och då avbrutet av… stolsbenen som skrapar mot golvet och någon som tassar fram och vässar sin penna.Den stod framme på katedern, pennformeraren, och det ljudet – av roterande metall mot cederträ – kommer jag alltid att minnas.Och doften av nyvässad penna…Det var denna doft som föranledde min, hittills enda, konversation med Ständige Sekreteraren:(18 maj 2009) “Hans senaste inlägg rör något så trivialt som blyertspe…

Ritningar till Svenska sommar- och egnahemsvillor i trä

Bild
Mors Dag.Kanske skulle jag kunna lite hedra mor genom att visa en av de böcker hon var så duktig på att binda in. Det är en bok, 23x31 cm, med byggnadsritningar från morfars samlingar. Troligtvis var den i tämligen dåligt skick då mor plockade rätt på den, för den har fuktfläckar och omslaget saknas. Försättsblad och titelsida saknas också och den börjar direkt på förordssidan. Det har tagit mig en stund att klura ut vad den kan ha hetat…Ritningar till Svenska sommar- och egnahemsvillor i trä och enligt förordet är detta den “förbättrade och omarbetade upplagan” från 1918. Bilden nedan hittade jag till slut på Wikipedia.Det var många arkitekter som kring förra sekelskiftet tog sig före att göra byggnadsritningar till villor och egna hem i akt och mening att ge befolkningen ljusa, genomtänkta bostäder, och den här boken innehåller allt från den lilla stugan om två rum och kök upp till den tjusigare sjurumsvillan för bättre bemedlade.Trångboddhet och dåliga förhållanden var mycket vanli…

Närgånget - Gökärt

Bild
Jag har skrivit om den förut. Min favoritblomma alla kategorier: den förhållandevis oansenliga Gökärten. (Lathyrus linifolius)Så här års kryper den fram med sina långsmala blad och blålilaskiftande blommor.Det lustiga, och vackra, med den här växten är att blommor på en och samma stjälk kan ha olika färger.Jag kan inte säga vad det är som gör att jag tycker så mycket om den, men det är helt klar något speciellt med gökärten. Formen på blommorna, färgskiftningarna och att den kommer nu, när man väntat så länge.Den växer i gräsbackar och skogar och är vanlig i hela södra och mellersta Sverige.

Den otroliga historien om det jättestora päronet

Bild
Det hela tar sin början en alldeles vanlig dag. Kompisarna Mitcho och Sebastian sitter vid stranden i den lilla staden Solköping och läser och fiskar. Eller… en alldeles vanlig dag är det kanske inte, för Mitcho fiskar upp en flaskpost och stadens avhållne borgmästare är försvunnen.Den danske serietecknaren Jakob Martin Strid (svensk översättning av Gunilla Borén) har gjort den här myllrande historien “om hur Jeronimus Bergström Severin Olsen blev återinsatt i sitt rättmätiga ämbete som Solköpings borgmästare, till glädje för alla stadens invånare utom en” som är den något långdragna undertiteln till boken.Mitcho och Sebastian går hem och öppnar sin flaskpost och finner ett brev och en liten flaska med ett frö. “Om ni sår fröet, så förstår ni allt.” står det i brevet och så gör vännerna.Under natten är det något som håller på att knuffa omkull deras hus och när de kommer ut i trädgården på morgonen står där ett ENORMT päron. “Vi måste ringa till någon!” säger Sebastian och snart kom…

Gubben och gumman

Bild
Begonia x tuberhybrida pendula.Det roliga med den här begonian är att han- och honblommor sitter på samma gren, bredvid varandra. Hanblomman enkelbladig och stram och honblomman med vida, yviga kjolar. Smeknamnet är ganska givet.

Jag tycker den är lite kul, jag…Halvskugga, måttlig vattning och måttlig gödsling. En smula vindkänslig är den också.

Dag

Bild
Dag är ljusets gud i nordisk mytologi. Han är son till Delling och Natt och halvbror till ljusgudinnan Sol.Natt och Dag rider på snabba hästar genom underjorden och över himlen. De jagas av två vargar vid namn Hate och Månegarm och det är det som får dagarna att gå. Dags häst heter Skinfaxe.Text och bild (Peter Nicolai Arbo)från Wikipedia.

Gunillaklockan

Bild
BÄGGE
Hör, hör slottsklockans toner i stilla kväll!
Ack, som änglar de sväva från rymden ned;
mana till bön och på darrande vingars par
föra bävande den upp till Allfaders tron.GLUNTEN
O, när hör jag väl åter er skära klang?
Kanske aldrig? Mig tycks, att I ljuden så.BÄGGE
Ack, men för alltid från er en förklarad ton
lever djupt i min själ, varhelst min kosa bär.Text av Gunnar Wennerberg; Glunt nr 27, Slottsklockan.Det finns väl inte en uppsalabo som inte känner till och har hört eller sett Gunillaklockan. Här uppe på slottsbacken har mina föräldrar stått mången Valborg och sett studenterna yra, glada och vårrusiga tumla kring i backarna. Själv har jag aldrig sett den. Förrän nu. En ljuvlig majkväll i solnedan.Men varför heter den Gunillaklockan?Jo, det var nämligen så att klockan 1588 skänktes av drottning Gunilla Bielke som var Johan III:s andra hustru. Troligen var den från början avsedd för slottskyrkan, men kom istället att användas som klocka för slottets urverk. Efter den stora slottsbr…

Bloggutmaning – Miras Menageri

Bild
Återigen har en utmaning dykt upp här i bloggvärlden, och jag snappade den som vanligt på Skaffarens blogg. Den här gången går den ut på att skildra de ickelevande djuren i hemmet. Aha! Tänkte jag! Nylunds Räv! Dalahäst! Men när jag började gå omkring med kameran hittade jag det ena djuret efter det andra. Lustigt! Jag visste inte ens att vi hade så många. Här kommer ett urval…Nämnda Nylunds Räv. Söt men sprucken och dammig (ser jag nu). Söker fru.Gosedjurshassel som vakande ligger ovanpå hunden Hassels nuvarande urna högst uppe på skåpet.Den Hasselhundurna som hunden Hassel ska ligga i, men som vi inte kan förmå oss att gräva ner eftersom Christina på Stribergs station gjort den.Den graciösa hinden som i cirka 15 år fånglott in i samma lampa.Inte tala, inte höra och inte se. Ingår i den oanvända askoppsamlingen.Ett av de små snurrdjuren med propeller i rumpan som vi köpte i Sigtuna.Den lilla,  lilla tavlan för mycket små hundar. På låg höjd.Saltkarstuppevuppe som Mor köpte i S:t Pete…