Jag har börjat!!!
För tre år sedan köpte jag en tio meters ripsvarp från Birgittas hantverk i Uddevalla. Mor hjälpte mig att dra på den. Sen blev hon sjuk och dog på vintern 07 och efter det gick luften ur Mira.
För ett år sedan förbarmade sig syster Ninna och hjälpte mig att solva. Vi satt två eftermiddagar med en solvnota på över niohundra trådar och trädde och räknade. Sen gick luften ur oss båda två.
Och där har vävstolen stått och jag har skämts och tagit omvägar och glott snett och inte fått någonting gjort.
I kväll... Fråga mig inte vad som hände. Det blev för mörkt för utflykt. Klockan gick och det gnällde nerifrån syrummet. Ynkligt.
Jag gick ner. Riggade lamporna, skedade och knöt fram.
Imorgon ska jag knyta upp trampor och skaft och kanske, kanske börja...
Inte ett år till med en försummad väv!
Veving virker som langsom zen-buddisme med tråd.
SvaraRaderaVi fant en gammel istykkerslått ved på gården. De gis bort her over - de som er i orden, altså.
Lykke til med vevingen! :)
Anita: Långsam zen-buddism med tråd! Det gillar jag! Du menar att ingen vill ha vävstolar nu för tiden? Jo, så är det nog. Jag ropade in min på auktion för 400 kronor. I perfekt skick med alla tillbehör... Trist att det ska vara så. Folk skulle må bra av att väva. Långsam zen-buddism med tråd.
SvaraRaderaHeja dig, Mira! Jag är imponerad! Sånt där kan jag inte alls. Min mormor vävde jättemycket - tyg till klänningar, handdukar, möbeltyger, mattor. Och när jag var i tonåren bodde vi i ett hus där Hemslöjden höll till i bottenvåningen. Jag är uppvuxen med det där dunket från vävstolar.
SvaraRaderaLycka till med väven!
Gabrielle: Min mormor vävde också jättemycket. Hon gick Slöjdföreningens skola i Göteborg och utbildade sig till textilkonstnärinna. Hon hade ofta vävstolen uppe hemma. (Hon bodde hos oss när jag var liten.)
SvaraRaderaSpännande med Hemslöjdshuset i din ungdom! Om man nu är intresserad av sådant, vill säga. Åh, jag hade varit salig av lycka och hängt därnere jämnt. Om jag hade fått.
Jag vill också...
SvaraRaderaA dog on the loom, kallas det på engelska - och om det kan vara någon tröst så är du inte ensam en den sortens hund!
SvaraRaderaJättefina färger - hoppas vi får se bildbevis när vävningen kommit igång!
Jo, för alla som vill väva är det en fantastisk terapi. Men någrot mindre rogivande än vävning finns nog inte för den som inte uppskattar der långsamma tempot, och pillandet och fnulandet med trådar och snören som går av. Det senare kan förståss undvikas om man har kedjor eller syntet - fult men praktsikt.
Margaretha
Många trådar att sätta igång med men sån är ripsens natur. Själv står min vävstol uppe sen i vintras med en linnemattvarp med bara 200 trådar. Skedade om härom kvällen till en grövre sked för att få den rätta kvalitén. Roligt att läsa om era textila minnen för en som jobbar med textil inom hemslöjdsrörelsen. Det är "skillat" det du kan, blir rolig att se dina framsteg. Det är faktiskt rogivande att väva.
SvaraRaderaHälsningar
Ingela
Ninna: Det är 10 meter varp, så det räcker nog till några inslag åt dig också. Det har vi ju sagt! Men då måste du komma hit först...
SvaraRaderaem: Jodå! Jag kommer nog att dokumentera när jag kommit en bit på väg! Och vävning är en särdeles bra terapi. Långsamt pillande med trådar och dunk med bommen om man är arg...
Ingela: Åh, jobbar du inom hemslöjdsrörelsen? Spännande! Kan du inte beråtta mer?
Åh vad härligt!!! Jag får nästan tårar i ögonen!
SvaraRaderaVad jag är glad för dig som har en vävstol och som har kommit till "gå" med den!!
Inte blir det sämre av att färgerna ser så underbara ut där i lampskenet också.
Jag fick min svärmors vävstol men så gav maken bort den utan att tala om det för mig. (Är nog lite sur på honom fortfarande märker jag nu när jag skriver om det... )
Kram
Lilla Eken: Men hur kan maken göra så? Men säkert kan även du få fatt på en fin till en billig peng på någon auktion någonstans - men det är klart. De tar en del plats...
SvaraRaderaHos mig står det en stor bit ebenholtz och pratar med mig, storlek 53x118x511 mm.Den skall förvandlas till knivskaft och slidor. Just nu funderar jag på hur sågsnitten skall läggas för att få så lite spill som möjligt, på slidformer, klassiska och eventuella nya. Och på eventuella bilddekorationer gjorda i tunn mässing, brons och tennplåt. Skaftformerna är ju mer bundna av funktionella skäl.
SvaraRaderaKram
Jörgen
Det är trevligt med saker som står och diskuterar! Så länge som de säger något konstruktivt och inte bara står och gnäller. För det är ofta så med kreativitet att den dukar under för tvång. Hoppas du tar bilder på dina alster så jag får se någon gång!
SvaraRadera