Att angöra en brygga...

Knop eller knut, från holländskans knoop som betyder "knut", kallas en anordning använd för att sammanfoga tågvirke, rep, linor, trådar etc., för att fästa dem vid något, eller för att bilda ögla.

Ordet knop används främst av scouter eller i samband med båtar.

Ordet knop avsåg ursprungligen endast sådan som gjordes på repet eller dess kardeler så att en kula bildades. Alla andra knutar, till exempel för att fästa rep, sammanfoga rep eller bilda öglor, kallades stek, från holländskans steek. Skillnaden är sedan länge utsuddad och bortglömd.

Numera kan skillnaden istället sägas vara att knopar är knutar som man använder med medvetenhet om deras lämplighet för särskilda användningsområden medan knutar är knutar i största allmänhet.

Förtöjningar har olika namn efter var de är fastgjorda på fartyget och kajen. Spring går från fartygets för eller akter mot en midskepps fästpunkt på kajen. Ändor går vinkelrätt mot fartyget eller bort från fartyget. Vid behov anger man om det är förliga eller akterliga förtöjningar.

Om kardelarna vid repslagningen slås åt samma håll (skruvriktning) som garnen inom kardelen, får man en lina. Är skruvriktnikngen i repet motsatt till skruvriktningen av garnen inom kardelen, får man en tross. Man talar således om lin-slaget resp tross-slaget tågvirke.

Trossar förekommer mest i de grövsta dimensionerna. En lina tenderar alltid att "skruva upp sig" vid belastning, vilket däremot trossen inte gör, eftersom de olika skruvriktningarna hos de ingående parterna mer eller mindre balanserar ut varandra.

Schackel är en hästsko- eller U-formad bygel av metall där bygeländarna förbinds med en genomgående skruv. Schackel används till att skarva kedjor med varandra eller förankra dem till öglor och ringar. Schackel är också vanliga fästelement för tågvirke och mycket annat på båtar med funktionen att lätt kunna lossas men ändå sitta säkert fast. Konstruktionen är oförändrad sedan minst 100 år.

Knap är ett t-format beslag av trä, metall eller plast, för att belägga (fästa) tunna linor: t ex flagglinor eller skot och fall ombord på båtar. Linan fästs genom några varv i form av åttor runt skänklarna på T:et och låses med ett halvslag.

Spetsgattad sägs en en båt vara om både förstäv och akterstäv går upp till relingen eller mer, det vill säga att farkosten är byggd med stäv i båda ändarna.

Tvärgattad är en båt eller ett fartyg om bordläggningen övergår från en akterstäv till akterspegel ovan vattenlinjen.



Fjäder är en anordning som är avsedd att deformeras elastiskt. Fjädrar används främst till att anbringa kraft, uppta stötar eller lagra energi.

Splits är ett sätt att foga ihop två trossar där trossen vrids upp och kardelerna sticks in under varandra. Man kan också splitsa in en tross i sig själv, resultatet blir då ett öga (ögla).

Några olika typer av splitsar:
Långsplits används för att foga ihop två trossar där resultatet inte får bli tjockare än vad själva trossen är (detta är viktigt om den t ex skall löpa genom ett block).

Kortsplits blir tjockare än vad tågvirket är, men är kortare och enklare att lägga. Ögonsplits ger en "ögla", används ofta runt ett kaus.

Kaus är en metall- eller plastförstärkning som läggs in i splitsade ögon av tågvirke eller vajer.

I det här fallet är det Wikipedia som stått för fakta. Tack!(el och tåg)

Å andra sidan...
Angöring innebär att man med pejling eller annan navigationsmetod bestämmer fartygets position när det närmar sig ett kustavsnitt. Det kallas också att man ”får” eller ”tar landkänning”. Med denna betydelse sker alltså själva angöringen ute till havs - inte vid en brygga.

Så...