Fortsättning på historien - Glasharmonika
Det verkar som om detta börjar bli en liten serie om märkliga instrument. Den började med att Christina på Stribergs station skrev om att spela på såg. Via filmen Gökboet och vad för instrument som spelas på i dess ledmotiv hamnade vi på den gåtfulla thereminen. I mitt vidare sökande efter vad Jack Nitzsche egentligen spelar på i filmmusiken, fann jag att han, förutom såg, även komponerat för glasharmonika!
Glasharmonikan uppfanns av Benjamin Franklin (!) på 1700-talet, och man spelar på den genom att gnida med fuktade fingrar på ett antal olika stora glasskålar uppträdda på en gemensam, roterande axel. Det är alltså samma princip som när man gnider längs kanten på kristallglas och får fram toner.
Första gången jag stötte på en glasharmonika i verkliga livet var för flera år sedan på Musikmuseet i Stockholm. Den stod där och såg ut som en stor, gammal svarv och det gick att lyssna på inspelade musikstycken. Ett av de stycken jag hörde var så vansinnigt vackert. Jag kommer inte ihåg vad det var och hittar det inte på YouTube. Kanske finns det kvar på Musikmuseet. Jag får kanske gå dit igen. Hur som helst. Ståpälsvarning!
Märkligt nog mer eller mindre förbjöds instrumentet, eftersom läkarvetenskapen påstod att man kunde få klena nerver genom att lyssna och spela på instrumentet. Det sades att den svävande, spröda, nästan lite kusliga tonen fick känsliga människor att dåna. Vad vet jag... Bedöm själva!
Och... I mitt sökande efter fakta om glasharmonikan lyckades jag hitta en sida där det står att ledmotivet i Gökboet spelas på såg och glasharmonika... Kära söta nån. Tar det här aldrig slut...
Glasharmonikan uppfanns av Benjamin Franklin (!) på 1700-talet, och man spelar på den genom att gnida med fuktade fingrar på ett antal olika stora glasskålar uppträdda på en gemensam, roterande axel. Det är alltså samma princip som när man gnider längs kanten på kristallglas och får fram toner.
Första gången jag stötte på en glasharmonika i verkliga livet var för flera år sedan på Musikmuseet i Stockholm. Den stod där och såg ut som en stor, gammal svarv och det gick att lyssna på inspelade musikstycken. Ett av de stycken jag hörde var så vansinnigt vackert. Jag kommer inte ihåg vad det var och hittar det inte på YouTube. Kanske finns det kvar på Musikmuseet. Jag får kanske gå dit igen. Hur som helst. Ståpälsvarning!
Märkligt nog mer eller mindre förbjöds instrumentet, eftersom läkarvetenskapen påstod att man kunde få klena nerver genom att lyssna och spela på instrumentet. Det sades att den svävande, spröda, nästan lite kusliga tonen fick känsliga människor att dåna. Vad vet jag... Bedöm själva!
Och... I mitt sökande efter fakta om glasharmonikan lyckades jag hitta en sida där det står att ledmotivet i Gökboet spelas på såg och glasharmonika... Kära söta nån. Tar det här aldrig slut...
Men nu måste jag bara fixa skannern, så jag kan visa upp min mormors far och syster som spelar på glas - inte glasharmonika, utan ett helt bord där massor med glas står uppställda!
SvaraRaderaÅh, så roligt att du verkar ha klurat ut svaret - vilket instrument som spelades i Gökboet! "Glassvarven" var verkligen ett osäkert kort och en överraskning.
SvaraRaderaJag väntar med spänning på Margarethas bilder på mormors far och syster som spelar på glas - det vill jag se!
Jag känner mig inspirerad att blogga vidare om udda instrument - jag tillbringade långa perioder på Musikhistoriska när jag var ung, och tecknade av udda instrument som munorglar och fickfioler. Har ingen aning om var jag har teckningarna idag, men jag ska leta :)
Häftigt hur som helst, att få veta svaret så snabbt var en lättnad! Tack!
Satt och lyssnade på klippet i eftermiddags. H. sa just att han tyckte det lät som glasharmonika. Också.
SvaraRaderaem: Du verkar ha mycket av intresse som du behöver scanna in. Jag vill verkligen också se glasspelarna. Seså! Fixa nu! Eller är det mycket knöl? När jag fick ny dator på jobbet funkade inte min nästan nya scanner ihop med den. Isch!
SvaraRaderaChristina: Tror du vi törs lita på det som en sanning? Det hade ju inte varit fel att se ett skivomslag eller en musikerlista. Och du måste leta upp dina teckningar av de udda instrumenten. Det vore jätteroligt att se! Problemet är kanske att hitta klipp på YouTube... :-)
Ninna: Innan jag hittade den där sidan om Gökboets musik hade jag inte en tanke på att det skulle kunna vara glasharmonika faktiskt. Det var bara ytterligare ett av sammanträffandena i den här historien...
Jag har en konsertcittra också! Men jag kan inte spela på den... Den fick nya strängar och jag fick den stämd när jag fick den - men det är länge se'n nu.
SvaraRaderaVet inte ens hur knöligt det kan vara att fixa datorn - förmodligen inte så besvärligt bara jag ta'r itu med det. Men det har varit en jobbig sommar och jag har anammat strutsmetoden och låter bli att göra allt som ta'r emot. Kanske kunde jag börja med att leta efter bilden, eller rättare sagt bilderna, medan jag väntar på att datorn ska ordna allt själv.
Christina, var det på musikhistoriska museet som Herr Hellwig från Lübeck (gambabyggare) hjälpte till ibland?
Margaretha
Mira: Nu har jag också googlat och hittat flera sidor som bekräftar det du skriver - att det rör sig om både såg och glasharmonika i Gökboet :) Oj, så skönt att veta så att man slipper ligga och grubbla på nätterna ;)
SvaraRaderaJag ska göra ytterligare en uppdatering av mitt blogginlägg. Jag tror faktiskt vi kan lita på det som en sanning, tror inte du? Jag ska länka till en engelsspråkig sajt.
Em: Oj, jag var bara där och tecknade, jag vet inget om någon Herr Hellwig från Lübeck tyvärr.
em: Vad skiljer en konsertcittra från en vanlig? Är den större? Jag spelade lite cittra när jag var i tonåren, men sedan blev det inget mer av det.
SvaraRaderaOj, det låter som min insortering av ärvda böcker i biblioteket. Tre böcker två ggr/vecka...
Christina: Ja, och det finns två varianter i filmen av ledmotivet också. En opening theme och en closing theme. I opening hörs sågen ännu tydligare... Det här tyckte jag var riktigt roligt! Har du något mer kul vi kan gräva efter?
Nu har jag kämpat en timme för att infoga en spellektion från You Tube - och det går bara inte. Men länken finns i ett nytt inlägg.
SvaraRaderaMargaretha
Låt det aldrig ta slut! säger jag. Eller okejrå, kanske just det här forskandet, men det är så spännande och intressant att jag vet inte vad. Och så häftigt att du och Christina har gjort gemensam sak. Det här kan de uschliga Stureplansbloggarna lära sig MASSOR av.
SvaraRaderaSer fram emot nästa mysterium som pockar på sin lösning.
Kram
em: Men... Så synd! Jag har märkt att det inte går att plocka in YouTube-klipp från vissa datorer. I alla fall inte via Explorer. Från de burkarna måste jag blogga via Firefox. Har du testat det? Firefox är lätt att tanka hem och verkar mera driftsäkert än Explorer.
SvaraRaderaKesu: Ja, den här vändan var verkligen spännande och rolig! Och de uschliga Stureplansbloggarna spelar inte på samma planhalva som vi. De är ute efter något helt annat på sina bloggar. Men de är kanske inte så gamla än... Torra bakom öronen? Har de sett Gökboet? Skulle inte tro det.
Jag har inte heller sett Gökboet - fast torrare öron får man leta efter! Och Sturelansbloggarna skulle nog betrakta mig som något katten släpat in. Det har snarare med min motvilja mot film att göra.
SvaraRaderaMargaretha
em: Enligt Stureplansbloggarna är vi nog torra som fnöske bakom öronen hela bunten! Men spela roll. Var och en blir salig på sin fason, som Mormor brukade säga.
SvaraRaderaDu kanske kan travestera pastor Jansson: -Men jag har läst boken i alla fall! :)