Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen.
Du är mig nära i bön, i dröm,
vart jag så ställer färden.Än kan jag höra fast åren flytt
hastiga steg som vandra
flitens och arbetets offerväg
alltid till hjälp för andra.Mor lilla mor, vem är väl som du?
Ingen i hela världen!(Text: Astrid Gullstrand, Musik: Ellen Heijkorn)Jo, nog är hon mig nära, alltid. All tid. Och nog var hon flitig. Men offerväg? Nej, det vill jag nog inte säga. Hon skulle ha gjort precis vad som helst för mig och min syster, men hon var knappast självutplånande. Hon var snarare livfull, utåtriktad, färgstark och stolt.Mor hade nog lite svårt att passa in i vanliga ramar. Hon var inte tillräckligt lagom. Hon skrattade, vevade med armarna och talade om konst och kultur. Emellanåt blev hon allvarsam och skrev dikter och målade akvarell. Hon förstod. Både hur det kunde vara att ha räven som vän och hur det var att ha ett brinnande hjärta.Hennes älsklingsfärg var den röda och det lyste om henne. Även sedan sjukdomen be…