tisdag 27 januari 2015

Nej, se det snöar…

grind

måndag 26 januari 2015

Ulmus carpinifolia suberosa

DSC_0371k

Jag gjorde ett försök att läsa på den skylt som står under vår slottsparks korkalm, men den är – vad ska vi säga – inte helt lätt att tyda. Jag lyckas i alla fall få fram så mycket som att det nog står ulmus carpinifolia suberosa som latinskt namn. När jag fotograferade korkalmen i förra veckan, var skylten helt översnöad.

En ny, något mer lättläst skylt vore nog önskvärt.

DSC_0352ka

Visst är almen häftig med sin korkiga bark! Jag återkommer med nya bilder då den fått sina löv.

fredag 23 januari 2015

Korkalm

DSC_0350k

I vår slottspark växer en buske av det lite lustigare slaget. På håll ser den väl inte så märkvärdig ut, men går man nära inpå, så ser man att den är speciell.

En korkalm.

DSC_0352k

Främst är det barken som är märklig. Korvig, åsig, räfflig.

För några år sedan trodde jag att den drabbats av almsjuka, den som så många andra almar. Den gulnade, vissnade och beskars jäms med fotknölarna. Men nu har den kommit tillbaka, frisk och fin med sin konstiga bark.

Extra tydligt syns den nu när den saknar löv. Den är grafisk i sitt växtsätt. Graciös i all sin knölighet.

DSC_0353k

Det har varit en smula svårt att hitta dess latinska namn på nätet, men det som dykt upp flest gånger är Ulmus mi­nor suberósa. Jag vet inte om det är exakt den sorten som finns här hos oss, men dens ursprung och rot torde i alla fall vara rejält gammal.

Förresten ska jag nog gå ut och titta under den i sommar. Kanske sitter det där någon liten Ferdinand och luktar på blommorna. Likaväl som under en korkek.

torsdag 22 januari 2015

Lil - 22 januari 2007

solen

Julen åkte ut i helgen. När jag skulle plocka fram en ny bordsduk ur linneskåpet, fick jag fram en som du stått och strukit åt mig. Plötsligt såg jag. I botten på varje dukstapel ligger en duk som du strukit. Oombedd.

I goddoften vid strykbrädan stod du och strök, långsamt och omsorgsfullt. Länge. Vek ihop och la in i linneskåpet. Jag kunde sticka in nosen i skåpet i veckor efteråt och fortfarande känna den där goda, nystrukna doften. Långt efter att du hade åkt.

Nu får jag stryka mina dukar själv. Om jag gör det överhuvudtaget.

Jag tänkte, när jag stod där med den välstrukna duken i famnen, att vad gör jag när alla Lil-strukna dukar är slut? Använda, tillskrynklade och tvättade? Finns det något kvar då? Av dig?

Jag la in den strukna duken i skåpet igen och tog en annan. Jag vill i alla fall inbilla mig att jag fortfarande ska kunna sticka in nosen i linneskåpet och känna den där goda, nystrukna doften. Lil-doften.

måndag 19 januari 2015

Telefontorn

stockholm

Kommer ni ihåg de där konstiga apparaterna som satt med ett jack i väggen och hade en lur som i sin tur satt fast i apparaten med en korvig, spiralformad sladd? Den brukade stå i hallen bredvid en stol och när man pratade i den brukade man korva till spiralsladden etter värre. Sen fick man sitta där och försöka korva ut sladden igen.

Telefonen. Av bakelit från början, sen av plast i alla upptänkliga former, färger och namn: Kobra, Dialog, Diavox och jag vet inte allt.

Jag jobbade på Televerket ett tag. (Jo, det hette så då.) Då fick man gratis abonnemang och fick välja telefon. Jag valde en grå Diavox med svart lur. Sobert.

Idag har mobiltelefonin vunnit över den fasta telefonin. Och har man händelsevis fortfarande fast telefoni, så sitter väl knappast apparaten fast i ett jack i väggen, utan snarare har man en bärbar som alltid befinner sig på okänd plats när det ringer. Om den inte laddat ur sig.

I mobiltelefonens barndom på 1980-talet fick mor och jag en gång låna Hussens (avlagda) mobiltelefon när vi skulle ut och resa. Den var en KOMMOD! Först en rejäl box med ett handtag på toppen. Ovanpå det en stadig lur förbunden med boxen med en korvig, spiralformad sladd. Den vägde minst ett par kilo. NMT. Nordisk Mobil Telefon. Alla nummer började med 010.

Jag har också ett annat dråplig minne från mobiltelefonens barndom. Det var en tidig sommarmorgon i Stockholm och jag var ute på promenad. I snedsolen på Engelbrektsgatan kom en yuppie (om nu nån minns vad det var…) cyklande på en gammaldags flakcykel. På flaket stod en mobiltelefon med tvåkiloskommod, korvig, spiralformad sladd och hela härligheten. Yuppienalle var den kommodens barnbarn. Kameran låg hemma.

Men i telefonins barndom var det telefontråd som gällde, och i tätbebyggda områden var det MYCKET telefontråd det handlade om. Och upp i luften skulle de. Det var först på 1890-talet man kom på att man kunde gräva ner dem, och inte ens då grävdes allt ner.

Från de stora telefonväxlarna krävdes att man fick upp trådarna i luften, alltså byggdes telefontorn. Och det var inte bara i Stockholm de fantasifulla tornen fanns.

6981820969_b6fb8c7798_c

Telefontorn i Göteborg cirka 1890. Jag tycker synd om tornuret.

gävle

Telefontorn på Centralplatsen i Gefle, 1901.

malmö

Malmö telefontorn 1890.

tidaholm

Telefontorn i Tidaholm i början av 1890-talet.

upsala

Telefontorn i Uppsala 1892. (Och i tornet klättrar det tjyvtjockt med monitörer.)

örebro

Telegrafhuset i Örebro med vidhängande torn, 1901. Eller ska man säga påstående? En minivariant av det stockholmska.

stockholm2

Telefontornet i Stockholm satt på Allmänna Telefonaktiebolagets hus vid Malmskillnadsgatan 32. Det uppfördes 1887 och revs 1953 efter en brand.

stockholm3

Jag hade givit en hel del för att få se denna fantastiska skapelse i fackverkskonstruktion, och brukar ofta – om jag befinner mig i trakterna – kika upp mot takåsarna och fantisera om hur det skulle sett ut om det varit kvar.

stockholm4

Samtliga bilder från Tekniska museets/Telehistoriska photostream på Flickr. Klicka på bilderna för att komma till källan.