Inlägg

Världsrymden anfaller?

Bild
Den här heta sommaren - som var het både i Sverige och Frankrike - dök det upp en hel del ganska spektakulära moln på himlen. De här bestarna visade sig på himlen över vårt franska hus den 22 september efter en dag då det knappt gått att röra sig utomhus. Hunden hade bara kunnat  promeneras på morgonen och kvällen då solen inte stod särskilt högt på himlen. Och när solen äntligen sjunkit ner bakom horisonten, smög de här snablarna in.

Vad ÄR det?

Det ser ut som om de skulle sänka sig ännu mera mot vår lilla by och börja snorkla upp hus och folk med ett dovt mullrande, hotfullt ljud. Aldrig sett något liknande. Vi var tvungna att gå ut i skymningen allihopa och rikta våra kameror mot skyn.

Och jag hade kunnat svära på att de morrade...



Färgglatt

Bild
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det...  Strandcafé? Strandbar? Hursom. På stranden i den lilla byn Le Grau d'Agde stod i alla fall ett tält med disk och drinkar och parasoller och med en bred plankbrygga skjuts ner i vattnet. Det var i slutet av september och sista dagen öppet för säsongen.

-Imorgon plockar vi ner alltihopa, sa den lilla fransyskan vid disken. Det var 32 grader varmt.

Under ett skuggande tak stod skojiga möbler.

Skulle vilja ha.

Tyckte om...




December

Bild

En rundvandring (!) i Puissalicon

Bild
Namnet på den här byn var till en början Pueschalicon och dagens uttal, Puissalicon började användas först i mitten av 1700-talet. En tänkbar förklaring till namnet kan vara att det kommer från ”puech” från det latinska ordet för podium och ”salico” som var namnet på en Visigotisk lord. Puissalicon är omgivet av sju grönskande kullar (puech) som bäddar in byn mellan vinfälten och garriguen, den typiska sydfranska buskmarken.

I närheten rinner den vanligtvis beskedliga lilla floden Libron, som dock kan bli nog så vidsint nu och då och fullständigt svämma över sina bräddar.

Det gamla Puissalicon är en så kallad circulade, som helt har bevarat sin medeltida stadsplan, med borgen i mitten högst uppe på kullen och gatorna i koncentriska cirklar utefter sluttningarna runt om. Denna bytyp är mycket vanlig här nere i södra Frankrike.Kyrkan som är från 1300-talet är ihopbyggd med det 200 år äldre slottet.

Det blev en riktigt trevlig promenad i det lagom starka solskenet. Nackmusklerna fick job…

Damejeanne

Bild
Simone gjorde vin. Överallt - på verandan, under trappen, i garaget - stod stora och små damejeanner tomma eller med grumliga vinslattar i. Allt från små buttiga flaskor på tre liter till stora glaspumpor på 20 liter. Oftast gjorde hon apelsinvin. Utseendet på slattarna lockade inte direkt till smaktest.

Dessa glasdroppar, som var helt ingrodda med diverse beläggningar, har jag nu skurat med sand.

De är mycket vackra. Jag tror det finns minst 20. 


Simone

Bild
.
Många är de saker som Simone lämnat efter sig i sitt hus. Mycket har vi kört till Emmaus, en del har vi kört till dechetteriet men en hel del har vi också behållit. Tokiga lampor, lätt rangliga bord och stolar (som endast behöver lite kärlek i form av trälim), skåp, byråar, speglar och porslin.

Allt detta plus de saker vi själva skaffat och tagit med oss formar tillsammans det hus som blivit vårt franska boende.

Att behålla och använda Simones saker känns bra. Den gamla damen som bodde i huset före oss. Att hedra henne som levt sitt liv här. Ibland går jag och småpratar med Simone och så länge hon levde gick Hussen över till la maison de retraite där hon bodde, med en ros från vår/hennes trädgård.

Hennes sovrum har nu blivit vårt, och vi kallar det följaktligen för Simone.

Alla sovrummen ska få sitt namn textat på dörren: Simone, Le petit Prince, La vie en Rose.

Sov gott!









Och på morgonen kan man gå ut på sin balkong och se ut över byn - la circulade - och bergen.
.
.