fredag 23 juni 2017

Sirliga slingor på Bergendal

DSC_7479b

Nästan längst in i Edsviken i Sollentuna kommun ligger en herrgård. Den stod klar 1913 och byggherre var grosshandlaren, tändsticksdirektören och godsägaren Ragnar Liljenroth som lät bygga huset för sig och sin familj.

Arkitekten François Priffé ritade en 1700-talsinspirerad byggnad i två våningar med säteritak. Huset inreddes enligt tidens ideal i jugendstil med drag av nationalromantik.

DSC_7477b

Och jag måste erkänna att jag inte riktigt väntat mig den inredning jag fick se när jag kom in. Det började redan utanför med de två trogna gårdvararna som tålmodigt väntar utanför dörren.

DSC_7476b

Så personligt utformade att de med största sannolikhet har haft sina verkliga förebilder.

DSC_7474b

DSC_7475b

DSC_7442b

Att jag gillar gamla lampor är inget jag sticker under stol med. Och nog måste jag säga att jag fick lystmäte för flera månader framåt här på Bergendal.

För att inte tala om taket som lamporna hänger i.

DSC_7443b

Vilket pillgöra! Jag undrar om de är gjorda med schablon, men tycker inte riktigt det ser ut så.

DSC_7444b

DSC_7445b

Men dessa måste väl ändå vara gjorda med schablon. Eller?

DSC_7446b

DSC_7449b

Intrikat!

DSC_7454b

DSC_7457b

Mäktig lampa på trappstolpen. Varför görs inte sådant här nu för tiden.  Jag skulle väldigt gärna vilja ha en.

Och när man vrider huvudet ett kvarts varv ut mot nedre hallen får man syn på den här skapelsen. Ursprungligen skänkt till godsägare Liljenroth av byggnadsarbetarna som byggde Bergendal och återskänkt till Bergendal av hustrun Marys dödsbo 1964.

DSC_7455b

Och när jag fick syn på den här löpte habegäret amok fullständigt.

DSC_7458b

DSC_7459b

DSC_7456b

Gavelstycken i hallgarderoben lövsågade som ekorrar.

DSC_7461b

Ytterligare ett målat tak. Detta i den gamla matsalen på nedre botten.

DSC_7462b

Utanför matsalen en numer inbyggd glasveranda med vackert ljus.

DSC_7463b

Och utanför dörren, allén av pyramidek ner mot bryggan och Edsviken.

DSC_7460b

Men jag kunde inte hålla mig ifrån den häftiga trappan.

DSC_7466b

Här ska man skrida med en kandelaber i handen.

DSC_7451b

DSC_7452b

DSC_7468b

DSC_7469b

Ragnar Liljenroth dog 1944, hustrun Mary bodde kvar en tid men flyttade sedan från herrgården och överlevde maken med 20 år. 1947 köptes Bergendal av TCO, som förvandlade anläggningen till kursgård.

tisdag 13 juni 2017

Millesgården inomhus, men inte så mycket skulpturer, mest lampor

Så fick vi då äntligen komma in i Carls och Olgas konstnärshem. Och som vanligt tittade jag inte åt det håll man förväntas titta, utan snarare upp i taket. På de fantastiska alabasterlamporna.

DSC_7506m

DSC_7509m

DSC_7515m

Och ut genom fönstret i det minimala frukostrummet.

DSC_7512m

Fast det förstås…  Det vart en och annan skulptur i alla fall.

DSC_7517m

Ett Solglitter…

DSC_7521m

En Orfeus…

DSC_7525m

Och en Europa och en liten tjur.

DSC_7531m

Eller två.

lördag 10 juni 2017

Millesgården – konstnärshemmet

DSC_7499m

I det stora huset på översta terrassen inredde Carl och Olga Milles sitt hem och sin arbetsplats under 1910- och 20-talen.

Huset ritades av Karl M. Bengtsson, som varit Carls studiekamrat, och stod klart 1908.

Senare kom Carls bror Evert Milles att ansvara för Millesgårdens om- och tillbyggnader.

DSC_7504m

DSC_7540m

DSC_7543m

DSC_7544m

Millesgarden

Arkitekten Karl M. Bengtssons egen skiss av Millesgården. (Bilden något beskuren.)

tisdag 6 juni 2017

Millesgården – terrasserna

DSC_7544m

Jaha. Där ligget det. Konstnärshemmet som paret Milles lät bygga som bostad och konstnärsateljé. Det ritades av arkitekten Karl M. Bengtson och invigdes 1908. Senare knoppade huset av både här och där, i samarbete med Carl Milles halvbror, arkitekten Evert Milles.

DSC_7494m

På vägen upp från nedre terrassen följer man Himmelstrappan och passerar då ett antal mindre terrasser, alla fyllda med skulpturer, ofta på ett ganska humoristiskt vis. Ödlor, sköldpaddor och skalbaggar kikar fram där man minst anar det. Det gäller att ha ögonen med sig.

DSC_7496m

Den här gossen har jag stiftat bekantskap med förut. Eller om det var hans bror. Hursom sitter han och hans bror också sida vid sida ute i Ulriksdals slottspark, beställda av en engelsk lord. Ulriksdalsgrisarna köptes in av kungahuset och sitter numer där de sitter. Dessa två gentlemän på Millesgården är kopior. Eller original. Eller nåt. Livet är grymt.

DSC_7497m

Längs en stolt kolonnad av Vätögranit kan man knastra omkring i gruset och beskåda bland annat en skulptur av Sven Hedin på kamel och ett Poseidonhuvud.

DSC_7500m

På övre terrassen kan man finna Susanna i badet. Just den här dagen skulle man snarare kunna säga Susanna i duschen. Dammen var från början så djup att den dög som simbassäng, men har gjutits om så många gånger att den nu på sin höjd duger som plaskdamm. Åt Susanna.

DSC_7526m

Den inre gården som förut kallades Vattugården omramas på ena sidan av huvudbyggnaden och på andra sidan av den loggia som nu inrymmer antiksamlingen.

DSC_7528m

Mitt i bild den stolta skulpturen Solsångaren. Han lyckades inte just den här dagen…  och inne i rododendronbusken hukar Swedenborg till skydd för regnet.

DSC_7533m

På terrassen framför ingången löper stenlagda gångar kors och tvärs i gruset. De ser förvånansvärt moderna ut och jag gillar dem skarpt.

söndag 4 juni 2017

Millesgården i ösregn

DSC_7482m

Visst. Jag har varit på Millesgården förut, men jag kan knappt minnas det. Kände nästan inte igen mig. Och denna sena tisdagseftermiddag skvalade regnet outtröttligt och stritt. Men…  Det blir väldigt fina bilder i regn. Bara man kan skydda kameran någorlunda.

Det ser ut som om det inte finns någon Värta alls i regndiset, bara Värtahamn och Hjorthage i fonden. På andra sidan muren i mitten: stup, Lidingöbana och cykelväg. Sedan vatten. Både uppe och nere…

DSC_7483m

Pegasus och Bellerofon hoppas flyga upp ovan molnen och regnet. In i solnedgången. Och sen vidare och vidare.

DSC_7486m

Och om man lyssnar riktigt noga, kan man  - med regnet som ackompanjemang – höra gossänglarna tuta i sina lurar, blåsa i sina flöjter, svagt, svagt. Men hela tiden och länge. Kvintilir.

DSC_7487m

Och kompisen med snäckan och fisken, som jag hittills bara sett på Götaplatsen i Göteborg, tittar ut över innanhav, Kaknästorn och hamnkranar istället för Avenyn. Ett plurr så gott som något för havsguden.

DSC_7488m

Han påminner mig om någon. Minns inte vem.

DSC_7489m

Blötfot. Tänk lår, smalben, knä och vad mellan bilderna ovan. Ja. Hm…

DSC_7493m

Paraplyerna på väg upp mot konstnärshemmet. Carls och Olgas konstnärshem.