Sista sovplatsen

Christina, min mångbegåvade bloggvän på Stribergs station, skickade mig den här bilden idag. Hon håller på att göra den urna som ska bli vår älskade Hasselvoffs sista sovplats.

Ovanpå locket ska en liten miniatyrHassel ligga hoprullad och sova. Jag har skickat Christina alla bilder på Hassel som jag kunnat skrapa ihop, och det blev inte många, kamerafobi som han hade.

Med tårarna droppande tittar jag på den fina lilla urnan. Vi hade tänkt gräva ner Hassel under hans kära gullregn, men med den här urnan får han nog stå kvar på bokhyllan, tror jag.

Så mycket tillit...

Dammsug överallt där det är möjligt!

Inte något ont som inte för nånting gott med sig...

Vi har under de senaste månaderna upptäckt att vi inte behövt dammsuga särskilt ofta. Den eviga jakten på dammråttor (hybelkaniner) har liksom avstannat. Källan till de eviga tussarna har lämnat oss.

Men på fredag kommer det en ny liten producent. Enda skillnaden blir väl färgen på skrufset. Ljust gulgråröda. Syns kanske inte lika tydligt mot golvet som Hassels gråsvarta.



Veckans klipp ur Svenskt Husmorslexikon från 1954 blir därför en lektion i användandet av nymodigheten Dammsugare. Och tänk... Precis en sådan här hade vi när jag var liten...

"En väl utformad apparat skall vara lätt att transportera. Den bör sålunda inte fastna i mattkanter, trösklar e. d.

Strömbrytarknappen skall vara lätt åtkomlig. På en 'golvapparat' är det fördelaktigt, om man kan koppla på och av med foten så att man slipper böja sig.

Ljudet får inte vara för starkt eller irriterande; det får inte orsaka radiostörning eller överrösta signaler från telefon och tamburklocka

Priset på de svenska dammsugarna håller sig vid 1950-talets mitt som regel från 175 kr för lättare handmaskiner till ca 275 kr för cylindermodeller."

Emser och hans syskon

Från Ryfors är det bara tre och en halv mil till kenneln där Emser och hans syskon finns. Emser är av rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever, Tollare, som är en ganska ovanlig ras. Ändå lär Sverige vara det Tollartätaste landet i världen.

Tollaren är en fågelhund med den lite märkliga jaktspecialiteten att locka till sig sjöfåglar genom att springa fram och tillbaka i strandkanten. Fåglarna blir nyfikna och simmar fram för att se vad hunden har för sig. När en fågel är skjuten ska Tollaren simma ut och apportera.

Nu tänker vi inte använda Emser till jakt, utan det blir nog någonting annat där han får använda nos och intelligens. Kanske agility eller viltspår. En Tollare behöver jobba. Precis som en Border collie.

Om en vecka är han här!

Här nedan kommer ganska många bilder av valpar. Det är bara att sätta igång och och ooo:a och ååå:a!

Ryfors - Novemberljus

Efter denna min ganska innehållsrika morgonpromenad i omgivningarna runt Engelska villan hade det börjat kurra i magen rätt ordentligt. Det var hög tid att gå tillbaka och äta stor frukost.

Det bjöds på allt som går att önska i frukostväg, inklusive bacon och scrambled eggs som smakade fullkomligt gudomligt. Äggröran var kryddad med rosmarin och var det lite salvia?

Jag hann gå en liten runda till med kameran i de vackra rummen innan det var dags att packa ihop, checka ut och åka upp till valparna.

Jag vet inte exakt vad det är som får mig att må så bra här på Ryfors. Det är någonting med stämningen. Husen. Arkitekturen. Ån. Bruket. Vattenfallen.

Och sist men inte minst - maten - och två stycken alldeles underbara killar som slår knut på sig själva för att man ska ha det bra.

Jag trivs här. Så enkelt är det!

Ryfors Övre - Hammaren

Pillrar man upp den här haspen så kommer man in till stångjärnshammaren på Ryfors. Haspen är nygjord och troligtvis smidd av smeden Gustav som har sin verksamhet i Ryfors smedja.

Enligt vad jag kan läsa mig till på Länsstyrelsens hemsida går hammaren fortfarande att använda och visas då och då under året. Det hade jag gärna velat se, för när jag kikade upp ovanför vattenhjulet så kunde jag för mitt liv inte förstå var vattnet skulle komma ifrån. Det borde rinna till uppifrån med tanke på hur hjulet är utformat, men jag kunde inte se någon vattenränna.

En enda gång förut har jag sett en stångjärnshammare i drift, och det var på Österbybruk i Uppland.

Det finns gott om anledningar att återvända hit till Ryfors!

Ryfors - Hasses torp

-Kom här ska du få se! sa farbrorn efter att ha hämtat en nyckel i en bod. Så stegade han iväg runt ett hörn och in i en liten glänta. Och där låg det allra som sötaste lilla torp man kan tänka sig.

-Det här delar jag och min syster, sa farbrorn och låste upp och gick in.

En sekund tänkte jag, att här följer jag beredvilligt med en helt främmande karl in i en helt främmande stuga och vad som helst kan ju hända. Nästa sekund tänkte jag att jag måste lita på min intuition. Det finns inget ont i den här mannen. Han vill bara väldigt gärna visa sitt fina torp och är så lycklig över att någon ville se. Och skulle det hända något, drämmer jag honom i huvet med min stora kamera. Tänkte jag.

Naturligtvis hände det ingenting. Torpet var hemtrevlig, varmt och ombonat och här fanns en imponerande samling gamla vackra flaskor. Och vad säger ni om tapeten?

Senare berättade Sebastian att Hasse och hans bror Nisse har bott på Ryfors sen barnsben och att deras föräldrar och farföräldrar också vuxit upp där. Snällare brödrapar fanns inte på jorden och det de inte visste om stället var inte värt att veta. En sådan tur att jag följde min intuition och litade på farbror Hasse!

Ryfors bruk Nedre

Jag gick vidare i den grå novembermorgonen. Vattnet i Tidan sorlade på min vänstra sida och mitt mål var den nedre dammen vid Ryfors. Jag blev tvungen att gå över en gårdsplan på min väg dit, och det kändes lite halvkymigt eftersom jag inte visst om det var ok.

När jag klev omkring och plåtade och tittade nere vid kraftverket så kom en farbror gående. -Hoppsan, sa jag. -Jag kanske inte får vara här? -Jodå, det får du visst, svarade han.

En stund senare kom ytterligare en farbror lunkande över dammspången. De språkades vid en stund och sedan började farbror nr två prata med mig.

-Det där är väl inget att fotografera! sa han när jag vände objektivet mot vyn ovan. -Inte? sa jag. -Vad har det varit där då? -Det var det gamla mejeriet här på Ryfors, svarade farbrorn. -Vänta ska du få se! Jag har något annat jag vill visa...

Ryfors nedre är liksom Ryfors övre fungerande kraftverk. Jag kommer att återvända hit igen och igen ända tills jag kan få komma in och titta i turbinhallarna. Jag var inte modig nog att fråga den här gången, och dessutom hade jag lite kort tid på mig. Tänkte att jag etablerar en kontakt nu, så kan jag komma senare och be att få titta.

Dessutom har jag i min jakt på fakta om åar med bruk, kvarnar och kraftverk i Sverige hittat en alldeles ypperlig hemsida som jag tror jag kommer att ha stor glädje av. Läs om Ryfors bruk nedre på den sidan.

Ryfors - Den gamla kvarnen

Lite längre nedströms från det gamla badhuset ligger Ryds kvarn. Det var ganska mycket vatten i ån, och jag tvekade länge innan jag vågade gå över. Det var fuktigt och lite isigt på marken och i min fantasi var spångplankorna både hala och murkna.

Sen tänkte jag att va fan, om jag inte knallar över så måste jag gå runt hela vägen och det orkar jag inte! Så jag gick. Stel som en pinne och med små, små steg. -Snart över, snart över! tänkte jag medan jag gick.

Vattnet brusade stritt på ena sidan och var sugande djupt och svart på den andra. Hujedamej!

Jag tog ett mycket djupt andetag när jag var över.

Kvarnen lär ska vara från slutet av 1600-talet. Det fanns ett faktablad i en liten hållare på huset, men det var bara ett och det nändes jag inte ta.

Kvarnens trappstenar är gjorda av gamla, uttjänta kvarnhjul. Som vanligt hade det varit spännande att gå in, men det var stängt för säsongen. Skulle jag tro.

Ett tag funderade jag på att gå upp en sväng i Ryfors gammelskog, men insåg att jag inte skulle hinna innan frukost, så jag vände av åt andra hållet. Nedströms.

Slottsträdgårdsmästarens fototävling

Så var det dags för Slottsträdgårdsmästarens fototävling igen! Ett trevligt sätt att tvinga sig själv att se november som någonting vackert och värt att fotografera!

Ryfors - Morgonpromenad

Jag vaknade tidigt på morgonen och gick ut. Luften var disigt isig och en svag sol försökte förgäves bryta genom molnen.

Jag gick förbi den gamla biografen. Konstaterade att Stefan och Sebastian ännu inte kommit och styrde stegen förbi golfbanan mot ljudet av forsande vatten.

När jag vände mig om såg jag Engelska villan ur sin nog allra som vackraste vinkel. Jag måste komma hit igen till våren och ta om den här bilden.

Jag gick en bra bit utefter åns kant och trodde ett tag att jag inte skulle komma ner, eftersom ett elstängsel tämligen effektivt hejdade min framfart. Jag visste inte om det var ström på och jag hade ingen som helst lust att kolla.

Men till slut hittade jag en stig som ledde ner till vattnet.

Halvvägs ut i Tidans svarta vatten balanserade ett gammalt badhus. Meningen var väl att gästerna från villan skulle gå ner där och ta sig ett dopp i skydd av planket.

Vattnet flöt stilla i dammen. Bara några tiotals meter nedströms låg en gammal kvarn med vattenhjul och dammluckor. Därbortifrån gormade vattnet och jag kunde se på den till synes lugna ytan i badhuset att vattnet sjöd där inunder. Aldrig att jag hade gått i, ens i varmaste sommartid. Det är sådant här jag drömmer mardrömmar om. Svart, sugande vatten.

Hela byggnaden lutade sig lite. Trött och en smula vattensjuk. Ingen badar här längre. Inga skrik och skratt eller glada plaskanden om sommarkvällarna.

Försiktigt stängde jag dörren och gick vidare mot den gamla kvarnen. Vattnets sorlande blev starkare. Och så såg jag dammluckorna. Och den smala spången över...