söndag 15 januari 2017

Pic du Canigou

En av dagarna mellan nyår och trettonhelgen åkte vi till Taulis i Pyrénées-Orientales, för att hälsa på släkten. Vi brukar åka den östra vägen, den via Amélie-les-Bains, men den här gången hade vi personbil och behövde inte tänka så mycket på smala, slingriga vägar.

Alltså tog vi N116 mot Andorra och svängde av mot sydost vid Bouleternère in på den lilla, kurviga D618.

Redan från motorvägen syntes berget Canigou tydligt.

DSC_6822c

DSC_6823c

DSC_6825c

Väg D618 följer i stort sett den lilla ån Boulés sträckning och i den ena hårnålskurvan efter den andra klättrade vi stadigt uppför.

Vid ett tillfälle kom vi runt en krök, kanske den högsta punkten på just den sträckningen, och där låg hon igen i hela sin prakt Pic du Canigou, snöklädd, lysande och drygt 2700 meter hög.

DSC_6828c

DSC_6828c2

Hon syns nerifrån slätterna norrut, från Medelhavet vid Agde och två gånger om året, i februari och oktober, syns hon i solnedgången ända till Marseille 26 mil åt nordost. Och så kan det nog bli om man sticker nästan tre kilometer rakt upp i luften.

DSC_6830c

De gånger vi varit i den lilla byn Taulis och hälsat på familjen, har jag undrat varför hon inte syns därifrån. Hur kan ett så stort berg bara försvinna? Men den här gången såg jag henne faktiskt. Och det berodde på att hon var snöklädd nu och att vi hittills varit här sommar och höst. Då har hon bara varit en topp bland många andra.

DSC_6830ca

Det gladde mig. Jag kunde nästan inte slita ögonen ifrån henne. Det känns som om hon nästan blivit “mitt” berg.

canigou_map

Kringelvägar, krångelvägar…  Högt upp i bergen. Och hit har vi varit med husbilen. Jodåsåatt.

torsdag 12 januari 2017

Nya vägar att gå

DSC_6789b

Efter att ha firat nyårsafton på vårt lokala stamställe tog jag mig på nyårsdagen före att finna lite fina hundpromenadvägar runt vår franska by. Så jag gick upp på den cederklädda kullen mitt emot vårt hus.

DSC_6793b

Däruppifrån var utsikten hänförande i den nedåtgående solen. Montagne Noire i bakgrunden ger vår by en dramatisk siluett.

DSC_6798b

Sedan vände jag byn ryggen och gav mig iväg åt andra hållet, och det dröjde inte länge förrän jag var ute på rena landet.

DSC_6799b

Byarna ligger tätt här på slätten mellan bergen och Medelhavet, och jag skymtade strax grannbyn vid horisonten.

DSC_6800b

DSC_6803b

Överallt vinodlingar. Och så grönt det är! Nätterna var kyliga men på dagarna nådde temperaturen upp mot 14-16 grader. Solen värmde ordentligt. Och för första gången i mitt liv plockade jag blommor på nyår.

DSC_6805b

DSC_6807b

Med solen nära horisonten gick vi hem igen med vinfält på båda sidor. Denna väg tänker jag gå många gånger.

tisdag 10 januari 2017

Besançon

DSC_6762b

Sent på kvällen dag två kom vi till Besançon, den gamla staden vid foten av Jurabergen i östra Frankrike.

DSC_6765b

En måltid, en kvällsvandring och sen i säng på hotellet i gamla stan. Att det sedan även blev nattvandring för mig och Emser, det är en annan historia.

DSC_6766b

På morgonen passade jag på att fotografera lite på hundpromenaden. Det var vackert. Det var kallt. Vi var nästan ensamma ute.

I Besançon gör floden Doubs gör en rejäl krök runt en 120 meter hög klippa och på klippan passade det att bygga citadell.

Hela Doubs är en krök förresten. Först rinner floden mot nordost och sen vänder den och rinner helt sonika åt andra hållet.

DSC_6767b

DSC_6769b

DSC_6770b

DSC_6771b

DSC_6774b

DSC_6777b

Rakt genom citadellklippan har man huggit ut två tunnlar. Den ena för båttrafik och den andra för biltrafik. Och jag förstår varför. Det skulle bli väldig mycket åka runt annars.

Detta är en stad jag verkligen vill återvända till. Här finns hur mycket som helst att se. Och fotografera.

måndag 9 januari 2017

Passera Holstentor

DSC_6748h

Vi tog bilen på juldagen för att färdas de drygt 250 milen ner till vår franska by. Märklig känsla att resa på juldagen. Inte många ute och stormvarning i faggorna. Klass 2-varning utfärdad för Urd och vi ville över Öresundsbron och till färjan Rödby – Puttgarden innan den värsta blåsten kom.

På kvällen kom vi fram till Lybeck. Hotellet låg alldeles vid Holstentor, Lybecks medeltida stadsport, som jag inte sett sedan familjen gjorde sin Grand Europatour när jag var 15 år.

Den var rolig att återse och det var roligt att klämma lite på kamerans mörkerseende. Helt ok på frihand tycker jag.

DSC_6749h

DSC_6751h

DSC_6755h

DSC_6756h

DSC_6757h

Och ja, tornen lutar verkligen betänkligt…

söndag 1 januari 2017

Januari

Janvier_jh3891

Alphons Mucha – Janvier 1899.