måndag 25 maj 2015

Balsampoppeln

poppel1

På den tiden jag jobbade på det stora möbelföretaget bodde jag i Ä-hult i veckorna. Eftersom det inte fanns mycket annat att göra på kvällarna (och det var mycket att göra) jobbade jag. Och när jag gick hem frampå småtimmarna kunde jag, redan på flera hundra meters håll känna doften - den omisskännliga doften - av balsampoppel. Speciellt i småkyliga vårkvällar. Det doftade underbart.

Därför, när jag lämnade Ä-hult för gott, (och inte saknade mycket annat än en handfull vänner, balsampoppeln och skrattmåsarna på våren) ville jag gärna ha en balsampoppel i trädgården. Vi köpte en hos den lokala plantskolan. Den ville inte alls. Vi fick en ny planta, och den ville minsann, men jag måste såhär i efterhand säga att den med största sannolikhet INTE var någon balsampoppel. Den rakade i höjden snabbt som ögat och DOFTADE INTE ETT DUGG.

Den åkte i backen för några år sedan med motorsågens hjälp och drog med sig grannens telefonledning i fallet.

När vi nu var på Visingsö i början på maj och besökte Wisingsö slottsträdgård kände jag den igen. Den omisskännliga doften av balsampoppel.

-Var är den? undrade jag. Jag måste få se den. Det doftar ju jättemycket, men jag ser den inte.

-Det rasade omkull en poppel i stormen häromdan, sa trädgårdsmästaren. Den ligger därborta, hon pekade bakom det lilla huset.

Jag gick dit. Jag bröt en kvist från den slagna hjälten och bar den i triumf mot husbilen. Väl där fick den stå i ett glas vatten och det doftade gott i hela bilen.

poppel2

Sedan dess har den stått i ett söderfönster här hemma i sitt vattenglas och till min stora förtjusning började den ganska snart sätta rötter. Doftat har den gjort hela tiden.

I helgen planterade jag den lilla telningen.

Håll tummarna!

lördag 23 maj 2015

Torka tvätten ute

DSC_1982k

Det finns någonting som jag går och längtar efter hela långa vintern och det är att få börja torka tvätten ute. Slippa stå i källaren.

Tyvärr går det inte att börja med det så fort vårsolen tittar fram. Inte när man bor i tättbebyggt område.

DSC_1989k

Nej. Vi måste vänta till man sopat upp sanden på gatorna. Och det kan ta tid. I år skedde det inte förrän i mitten av april. Och där går jag och fingrar på verandaräcken och stolar. Tjockt lager sand på allting. Nermald och uppsliten av dubbdäck fullkomligt yr sand omkring i luften och omintetgör alla tankar på utetvättorkning. Lyckan kommer med sandsoparbilarna. Efter det bör det komma en eller två rejäla rensköljarstörtskurar.

Sen kan man plocka fram torkvindan.

DSC_1997k

Vår gamla torkvinda ärvde vi efter husets förra ägare. Den har hållit länge. Ända till förra sensommaren, då en kastvind fick den att fara överända och bryta en arm.

I början av april åkte vi och köpte en ny. Stadig fin sak. Jag monterade den, väntade och gladdes.

DSC_2001k

När den stått på sin plats en vecka, släppte grannens tall en enorm gren rakt på vindan. SPLASK! Inte en metalldel var hel eller ens rak.

DSC_1144k

Jag förfasades och sörjde… Det är bara att vara glad över att inte Emser var ute, vindan står på hans rastgård.

DSC_1983k

När den värsta chocken lagt sig, åkte vi och köpte en ny vinda. Och nu kan jag njuta av att få hänga ut min tvätt. Doften, mjukheten, känslan av att sedan ta in den soltorkade tvätten. Sommarfröjd i det lilla.

DSC_1994k

Och så var det det där med nyporna. Klädnyporna. I mitt barndomshem sa vi alltid klykor. Och det var väl precis det så var från början. Träklykor som fick grensla linan med tvätten emellan. Sedan dess har jag hört många olika benämningar på de finurliga små tingestarna. Jag har till och med hör någon säga klypor. Vad säger du?

Mina favoriter är i alla fall de röda nyporna ovan. Eagle Sweden. De är bara bäst. Jag hittade ett tiotal i en liten handsydd påse på en loppis för många år sedan. Alla andra nypor går sönder men Eagle Sweden håller och håller. Månne det finns något litet lager kvar i nån gudsförgäten butik någonstans. Som jag kan hitta och köpa.

Nu.

Ska jag gå och ta in tvätten.

torsdag 21 maj 2015

Pingstlilja

DSC_1965pl

När jag var barn såg man den överallt, Pingstliljan. Jag älskade den för de vita, formfulländade kalkbladen och den glada lilla pipen som en sol mitt i. Vårrusiga humlor dunsade runt bland blommorna och de förebådade verkligen sommar. 

DSC_1966pl

Sen var det på något sätt som om de försvann. Mer och mer sällan kunde man se Pingstliljor guppa i rabatterna. Påskliljor däremot har brett ut sig som kanelen på fettisdagsgröten. Fina naturligtvis, men liksom mer…  på. Tar för sig. Som trumpeter jämfört med tvärflöjter. Så.

Men så ibland springer man på en tofs Pingstliljor någonstans. Snudd på förvildade i nån gammal trädgård. Och jag blir så glad.

Den vita liljan, Narcissus poëticus, kopplas väl för alltid samman med den egenkäre ynglingen Narcissus som så till den grad förälskade sig i sin egen spegelbild i sjön att han förvandlades till en Pingstlilja.

Waterhouse_Narcissus_del

John William Waterhouse tolkning av den grekiske ynglingen. (Detalj ur målningen Echo och Narcissus.)

lördag 16 maj 2015

Miras Mirakel – sju år

Jag kan inte riktigt fatta det! Jag har bloggat i sju år. Kanske är det så att antalet inlägg sjunkit lite under åren, men faktum kvarstår, jag bloggar fortfarande och Miras Mirakel är i högsta grad levande. Ett Mirakel bara det.

Den här helgen har varit kall och regnig. Och jag har varit förkyld, så inga utflykter eller upptäcktsfärder har det blivit. Bara ett litet, stillsamt bloggfödelsedagsfirande i all enkelhet.

mirakel1

Och jag vill, som vanligt, tacka mina kära följare som orkat hänga med så här långt. Vi kör ett år till va?

fredag 15 maj 2015

Wisingsborgs Trädgård

DSC_1584u

På Visingsö, mellan Visingsborg och kyrkan, ligger en reminiscens av det som en gång var Per Brahes slottsträdgård. Den gamla, lätt vanskötta örtagården har nu öppnat i ny regi, och det är bara att önska de nya ägarna lycka till med arbetet att få igång den här rufsiga trädgården igen. De har ett jättejobb framför sig, men det skulle kunna bli fint och läget är perfekt.

DSC_1603u

DSC_1604u

Länk

DSC_1585u

Helgen 2-3 maj hade trädgården smygöppet och det var faktiskt en eller annan som hittade dit, trots kylan och regnstänken.

DSC_1586u

DSC_1587u

Fem vildrosplantor fick följa med hem. Vildrosor är det enda som trivs på vår tallbacketomt, och det ska bli intressant att se hur just de här plantorna artar sig.

DSC_1591u

DSC_1593u

Fågelskrämma eller varning för giftiga tulpaner?

DSC_1594u

DSC_1595u

DSC_1601u

DSC_1605u

DSC_1606u

DSC_1607u

Hyresledigt, som Arnefar skulle sagt.