måndag 1 september 2014

Stationshuset i Nora

_DSC0162n

Alldeles vid stranden av Norasjön ligger järnvägsstationen i Nora. Den byggdes runt förra sekelskiftet och har den där alldeles fnattiga arkitekturen som jag bara älskar: asymmetri, torn med plåttak, smidesjärn, valvbågar och frontespiser. Dessutom är den byggd i tegel, ett favoritmaterial.

Omsorg om materialen.

_DSC0160n

_DSC0166n

_DSC0161n

_DSC0167n

_DSC0165n

Mmm. Rälsbussen!

_DSC0168n

_DSC0169n

_DSC0163n

Stationshuset uppfördes 1896-98 och ritades av arkitekterna Ludvig Peterson och Ture Stenberg.

Idag finns här Nora Turistbyrå och järnvägen drivs av Föreningen Nora Bergslags Veteranjärnväg.

Gillar!

September

september

Robert Furber (1674-1756) var en brittisk trädgårdsodlare och författare, som bland annat skrev den första frökatalog som producerats i England.

Furbers mest kända arbete var ändå kanske praktverket Twelve Months of Flowers, som publicerades 1730. Boken var skriven som en katalog över växter och fröer och innehöll tolv detaljerade gravyrer av säsongens växter i blom.

Pieter Casteels gjorde de målningar som fungerade som förlagor till gravyrerna som i sin tur gjordes av Henry Fletcher. Mer än 400 olika sorters växter fanns med. Gravyrerna såldes dessutom som antingen svartvita eller handkolorerade planscher.

1732 utgav Furber en uppföljning med titeln Twelve Months of fruit. Liksom hans tidigare samling av blommor, innehöll denna tolv fyrfärgsgravyrer med sammanlagt 364 olika frukter. Varje gravyr visade de fruktsorter som förväntades mogna under månaden.

torsdag 21 augusti 2014

Strosa i Nora

_DSC0157n

Från Grythyttan gick färden söderut och åker man söderut på väg 244 infinner sig med tiden Nora, en av Sveriges tre trästäder.

_DSC0158n

Det var lagom för lunch och lite lagom stros i solen mellan de envetna regnskurarna.

_DSC0159n

Och givetvis kunde jag inte låta bli att rikta kameran mot några av de puttriga trähusen, men jag lyckades även fånga en och annan vy med en något mera udda vinkel.

_DSC0170n

_DSC0171n

Nora, ja. Blir i mitt huvud bums Skoga och Maria Lang. Och var det här, i det gamla badhuset som Leo Berggren satt?

_DSC0172n

_DSC0173n

_DSC0174n

Inte bara trähus, utan även ett eller annat i putsad jugend. Riktigt fint.

_DSC0176n

Ett portlider med en härlig innergård. Tänk, det har jag alltid velat ha.

_DSC0175n

_DSC0177n

Och så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag inte gick in och köpte den fina burken Campervan. Toka.

_DSC0178n

Men D här förstår jag inte…

tisdag 19 augusti 2014

Grythyttan eller Guld är inte allt som glimmar…

_DSC0151g

Vi stannade till i Grythyttan en fuktvarm sommarkväll mitt emellan två regnskurar. Det lilla samhället låg tyst och sommarödsligt vid sjön Torrvarpens strand och det var knappt vi såg en människa som var ute och rörde på sig.

_DSC0152g

Jag tog några bilder på de fina gamla husen och när jag sen kom hem och började läsa på om Grythyttan, såg jag att den gamla ungdomsthrillern Kråkguldet av Olle Mattsson och Leif Krantz var inspelad här. Fast i serien hette byn Granhyttan.

_DSC0153g

Avsnitten finns att se på SVT Öppet arkiv, och bums satt jag där och nostalgerade mig över ett par gamla avsnitt. 1969 spelades den in, och jag minns hur spännande jag tyckte den var. Redan då intresserade jag mig för gamla gruvlavar och hyttor.

_DSC0154g

Jag hoppas verkligen att det lilla samhället, i alla fall ibland, får uppleva det folkmyller som visas i filmerna och inte alltid är lika ödsligt som vi upplevde det.

_DSC0156g

krak

Staffan har hittat guld och får finna sig i en inte alltför behaglig uppmärksamhet. Vem är vän och vem är fiende? Vem kan man lita på när guldfebern börjar brinna i blodet? Foto från filmen.

_DSC0155g

Jovisst ja. Vi var in en sväng på Gästgiveriet också, men som sagt…  guld är inte allt som glimmar.

måndag 11 augusti 2014

Jussi Mäntynen - Modersstolthet

2a

En av skulpturerna i Rottneros skulpturpark har jag ett alldeles särskilt förhållande till. Eller ska vi säga två, för det är faktiskt två likadana skulpturer.

3a

Det är Jussi Mäntynens Modersstolthet, två majestätiska lodjur som ligger på var sin sida om trappan på den nord-sydliga axeln i parken, mellan Carl Eldhs parterr och Skulpturgården.

4a

1a

Mellan sina väldiga framtassar har lodjuren varsina två ungar, som tryggt sover skyddade från alla faror.

5a

6a

Dessa båda djur inbjuder till att sitta på. Grensla den mjuka, barnvänliga ryggen. Och troligtvis är jag inte ensam om att som barn ha ridit på lodjuren.

Det finns en gammal diabild som bildbevis, men den har jag inte här.

Det togs en ny bild som jämförelse, men den tänker jag inte visa. Njut av de vackra djuren utan ryttare i stället.

Jussi Mäntynen, 1886 – 1978, studerade på Finlands Konstförenings Konstskola 1902-05, arbetade som preparatorbiträde, och från 1917 som preparator. Konservator på Helsingfors Universitets Zoologiska Museum. Jussi Mäntynen fick sitt genombrott som skulptör på utställningar i Stockholm 1934 och London 1939. Han slutade som konservator och flyttade till Stockholm 1939. Han har gjort sig känd för realistiska skulpturer av vilda djur.

Modersstolthet (1938), brons.