Bohus stickning
Jag är galen i garn! Nu är det sagt. Nästan allt jag ser, i alla fall i naturen, översätter jag raskt till stickningar för min inre syn. Färgkombinationer. Mönster. Jag kan gå i garnbutiker i timmar och klämma och planera.
På Bohusläns museum i Uddevalla pågår just nu en utställning om Bohus stickning.
Det var svåra tider i Bohuslän på 30-talet. Några kvinnor vände sig i sin nöd till landshövdingskan Emma Jacobsson i Göteborg. Kunde hon komma på något som kvinnorna skulle kunna göra som hemarbete för att öka på inkomsterna i de fattiga stenhuggarfamiljerna?
Fru Jacobssons val föll på stickning. Först gjordes enklare plagg men mönstren blev mer och mer invecklade och kvaliteten på garnerna allt finare. Snart knöts duktiga formgivare till verksamheten och stickbeskrivningar och garn sändes till norra Bohuslän från residenset i Göteborg.
Det blev snart högsta mode att äga och bära ett plagg från Bohus stickning och tröjorna blev uppskattade långt utanför Sveriges gränser för sin skönhet och höga kvalitet.
Alla mönster namngavs och vad sägs om Blå skimmer, Gröna ängen, Vinterdis, Stora nejlikan, Svanen och Grå dimman?
1969 lades Bohus stickning ner. Efterfrågan på mönstrade plagg av god kvalitet avtog och det blev populärt med maskinstickade, enfärgade tröjor. Tiden för "slit och släng" gjorde sitt inträde.
Först nu har efterfrågan kommit igång igen och Bohusläns museum i samarbete med det lilla företaget Solsilke kan nu tillhandahålla färdiga materialpaket med beskrivning till den som har lust att prova på.
Dessa mönster, färger och garner är något av det mest ljuvliga man kan se i den här vägen, och jag gjorde så gott jag kunde med min kamera där i den mörka utställningshallen genom glasmontrarna.
Det här mönstret, Gröna ängen, är nog en av mina absoluta favoriter.
För några år sedan stickade jag själv ett antal tröjor, inspirerade av Bohus stickning. Garnet är förstås mycket tjockare, men det går ändå att se släktskapen. Jag har inte kopierat något mönster, utan arbetat fram ett eget. Som till den här tröjan nedan, som jag gjorde till tant Ingegerd. Tröjan som min syster räddade från containerdöden efter att tant Ingegerd gått bort.
(Utställningen på Bohusläns museum pågick till den 16 augusti 2009.)
Ah, då är vi två garngalningar! Fast jag är mer för vävgarner än stickgarner.
SvaraRaderaOch bohusstickning har jag alltid gillat - fast jag har bara sett de traditionella med runt ok, tyckte det var roligt att se några annorlunda, som den på fjärde bilden.
WV=snesocke, är det en uppmaning att sticka snea snösockor måntro?
Margaretha
Vi hadde opprydning etter min mormor og der fant vi et par fine strikkejakker fra 1960-tallet. De passer min datter om noen år. Du kan bare ikke sende slikt til Myrorna/Frelsesarmeen! Det har tatt uker å få dem strikket ferdig.
SvaraRaderaDu har en veldig allsidig blogg. Liker bildene og temaene du tar opp. Har lagt deg inn i min bloggroll - håper det er OK. :-)
em: Så roligt! Jag har också vävt en del och en ripsväv sitter i vävstolen för framknytning just nu! Bohus stickning har många mönster som är annorlunda än de "vanliga" oken. Ha det gott, Margaretha!
SvaraRaderaAnita: Absolut inte till Myrorna. Originaltröjorna kommer nog att bli värdefulla om ett tag. Och de är så vackra.
Bara roligt att få ligga i din blogroll. Och Bohuslän ligger så nära Norge!
Så duktig du är! Ditt eget mönster är ju görfint. Gröns ängen tycker jag också mycket om. Vet du vilket mönstret Yxorna är? Grafiskt och heltäckande, olikt de flesta av Bohussticknings andra mönster. Jag gjorde en tröja i det, gick till Röhsska och listade ut hur mönsterrapporten såg ut. Sen fick jag överblivet garn av Emma J:s dotter att sticka med!
SvaraRaderaStiligt blev det. Och gav bort tröjan gjorde jag. Men jag har för mig att den var utställd på Bohusläns museum.
Ja, det var tider...