tisdag 21 juli 2009

Ryfors - Engelska villan



Ett vänligt och professionellt mottagande och en nyckel med en bricka som var så stor att den inte gick ner i vare sig fickan eller kameraväskan mötte oss när vi checkade in på hotellet vid Engelska villan. En glad och förväntansfull känsla hoppade runt i mitt bröst; -Åh, ska vi få bo här!

När vi sedan äntrade vårt rum i den gamla tjänstebostaden bakom villan, bara tittade vi på varandra. Vi har bott ståndsmässigt under hela den här resan, slottsflygel och herrgårdshotell, men det här tog priset. Fräscht, smakfullt, charmigt och ljust. En kakelugn fanns också i rummet, men det fick inte plats i bild.




"Engelska villan, eller Cottagevillan som den också kallas, uppfördes år 1886 vid Ryfors bruk i Mullsjö. Byggnaden var avsedd som gästflygel till ett slott som aldrig byggdes. Runt Engelska villan sträcker sig Engelska parken, ansedd som en av Sveriges förnämsta parker under första hälften av förra seklet. Här anlades Sveriges första golfbana så tidigt som 1888." (Text från Engelska villans hemsida)



Vi fick låna med oss en meny från restaurangen medan vi installerade oss, och kunde således välja kvällens måltid i lugn och ro. Miljön liksom krävde att man skulle byta om till middagen och sedan ta en behagfull spatsertur i parken innan vi gick till bords.



-Titta på kristallkronan, sa systern då vi satt oss till bords, och då gjorde jag det. Inte helt lätt att hela tiden få stearinljus att sitta rakt där uppe under taket, men vet ni, jag tycker faktiskt att det bidrar till den lite rufsiga, engelska charmen, som ju hellre ska vara cosy än perfekt! Så Sebastian, låt det vara så här!



Inredningen går i ljusa färger och är väl kanske lite mer åt svenskt, gustavianskt än engelskt, men allt är ändå så genomtänkt och smakfullt genomfört, så det är bara så här det ska vara. Överallt finns vällarrangerade små stilleben att vila blicken på.



Maten är vällagad och i toppklass. Och jag är kräsen. Jag har levt i 20 år med en fransk familj, med allt vad det innebär av matlagning och restaurangbesök, så jag tror jag är kapabel att bedöma det. Heder år kocken! Han klarade också galant konststycket att steka systerns entrecôte rare utan att den fortfarande var kall inuti. (Entrecôte ska uttalas entrekåt, med t, något som vi svenskar uppenbarligen har mycket svårt för.)



I frukostmatsalen går inredningen i svart. En mardröm för en fotograf när det är svarta möbler och vita väggar och dessutom ett stort fönster med strålande ljus. Sensorn hänger liksom inte med i de kontrastsvängarna utan upplättningsljus, och något sådant hade jag inte med mig. Blixt är inte att tänka på. I inre hörnet finns en härligt nedsutten soffgrupp i skinn, alldeles ypperlig att gona in sig i med en bok och en tekopp.




Lägg särskilt märke till de fantastiska lamporna som syns i spegeln. Värda ett helt inlägg bara de.



Till frukost scrambled eggs med bacon. Naturligtvis. Och om vi hade stannat till eftermiddagen hade vi kunnat få Afternoon Tea. För ett par så pass inbitna te-madammer som min syster och jag, hade det varit guld, men då var vi redan långt på väg på vår resa.




Efter frukost fick vi förtroendet att kika på den del av villan som inte ännu var iordninggjord. Innehavarna vill vänta med det, och i samarbete med Jönköpings läns museum få det gjort på ett så riktigt vis som möjligt. Heders igen. Den förra arrendatorn hade försökt få till något i stil med svenskt stadshotell i villan, så på bottenvåningen var det vad jag förstår, bara att försöka rädda vad som räddas kunde.



Trappan upp till övervåningen är en upplevelse bara den.



Det här resan har inneburit många Ahh-anden och Ohh-anden, och den miljö som mötte oss när vi kom upp på övervåningen hörde definitivt till dessa. Ljuvligt!



I detta badrum, fick vi veta, finns en av Sveriges första vattentoaletter. Den skymtar i högra hörnet som en brun låda. Obrukbar för tillfället, dock.




På något vis måste dessa pärlspåntsklädda väggar få finnas kvar. Och den här brunbetsade färgen är så typisk för tiden. Behåll! Snälla!



Den tidigare arrendatorns stadshotellsporslin stod samlat här uppe. Passar inte i miljön.



Jag kan bara ge Engelska villan mina varmaste rekommendationer. Toppklass! Både vad gäller genuin miljö, mat och bemötande. Åk dit!

Och skulle någon av mina bilder dyka upp på deras hemsida, så är det precis som det ska vara.



Lycka till mina vänner! Jag återkommer för att se hur det går för er.

Den tredje dagen...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.