Husaby kyrka
Så vart det afton den fjärde dagen. Vår resa började närma sig målet, vår gård i norra Bohuslän. Ett sista besök hann vi med innan de sista 14 milen skulle tillryggaläggas.
Husaby kyrka ligger även den där Kinnekulles sluttningar börjar plana ut i Västgötaslätten, ett stenkast från Husaby källa. Kyrkan är i grund från 1000-talet, men jag läste till min bestörtning på en skylt intill kyrkan, att långskeppets medeltida väggar rivits för cirka 100 år sedan och murats upp igen med sten som ratats från domkyrkobygget i Skara. Hur i hela fridens... ???
Alltså är det bara taket och tornet som fortfarande är genuint medeltida... Av denna anledning vägrade jag fotografera långskeppet. Hm! Lur! Det är nästan så jag hoppas att jag läste fel.
Endast personal, stod det på en skylt på dörren upp till tornet. För en 60/s blev jag personal. Medeltida murar är intressanta.
Murgrönan som håller det södra sidotornet i ett fast grepp, är minst en halvmeter tjock från muren och ut till bladspetsarna. Jag vet, jag tittade efter och fick en tvestjärt i dekolletaget. Jag gillar inte tvestjärtar. Speciellt inte i dekolletaget.
Här kan man se skillnaden i murverket mellan det ursprungliga tornet och den "ny"-murade väggen i långskeppet. Fönstergluggarna ser också mycket mer ursprungliga ut. Mindre, djupare.
Omsider lycklig! Det är lite charmtragik över den inskriptionen. Blev mannen som vilar i den här graven inte lycklig förrän han kom i jord? Eller hann han bli lycklig en liten stund innan han dog? Låt oss hoppas det sistnämnda!
Med det här inlägget slutar så min roadblog från vår resa genom Sverige. Det har varit roligt, spännande och lärorikt och det har varit kul att få dela med sig till er. Vill ni följa min och syster Ninnas resa från början kan ni gå in på juli månad, leta er fram till "På väg" och scrolla er uppåt. Syster Ninna bloggar också om resan på sin blogg Ordagrannt.
Nu landar jag här i norra Bohuslän i några dagar. Vi får se vad det finns för spännande att förmedla härifrån.
Dag fyra...
Hej Mira. Jag vet inte mycket om dig, och du vet förmodligen inget om mig. Ändå är vi släkt. Mitt namn är Eva och jag är musiker och bor i Söderhamn. Min far, Hans Lund, finns omnämnd i din gripande skildring av familjen Heijkorn som jag nyss har läst. Hans var, i sin tur, son till en av de tolv systrarna, Agnes.
SvaraRaderaSkall vi ta kontakt med varann?
Varma hälsningar/Eva
Eva: Det tycker jag absolut! Du kan nå mig på miramiranda at live dot se
SvaraRaderaSå roligt att höra från släktingar!
Det betyder att din far och min mormor och morfar var kusiner!
Tack, tusen tack Mira, för en intressant och lärorik resa med vackra bilder!
SvaraRaderaMargaretha
em: Roligt att du ville följa med!!! :-)
SvaraRaderaOj vad med inlägg du har gjort - härligt! Känns lite överambitiöst att kommentera vartenda ett, men jag har läst dem och tittat på alla de vackra bilderna med stort intresse. Många av platserna har jag hört talas om eller kört förbi.
SvaraRaderaKyrktornet får mig att tänka på när jag bodde i Dublin. Den delen jag bodde i heter Clondalkin och där finns ett välbevarat försvarstorn från 800-talet. Det är ett av de få kvarvarande i sitt slag och ligger naturligtvis på Tower Road.
Staffan H: Klart att du inte ska vara överambitiös! Det är ju jag så det räcker?! ;-) Jag tycker det är väldigt roligt att du har velat följa med, och att du haft tålamod att titta på varteviga inlägg.
SvaraRaderaTorn är verkligen spännande företeelser!
Är det sant att Baile Átha Cliath uttalas Bla Cli?
Mina kunskaper i iriskan är inte mycket att hurra för, så jag vet faktiskt inte hur det ska uttalas. För många irländare är det enbart ett språk de läste i skolan och inget de använder dagligdags, vilket gör att deras uttal har en kraftig engelsk brytning. Den korrekta iriskan jag ibland hörde på teve låter inte så svår att uttala någorlunda rätt för en svensk. Däremot finns det inte mycket kongruens mellan stavning och uttal: Án Bhó Dhearg ska uttalas "An Bå Djare" och flicknamnet Cliodhna uttalas "Kliina". Gott om fallgropar för utsocknes!
SvaraRaderaStaffan H: Och här har man läst en hel roman och hela tiden tänkt på romanhjältinnan som Klioddna! Jaja...
SvaraRadera