Essinge kyrka

Många gånger, när jag åkt på Essingeleden, har jag undrat över det höga, smala torn som står mitt på ön Stora Essingen utanför Stockholm. Det ser ut att växa rakt upp ur klippan och jag har, från motorvägen, spanat förgäves efter någon kyrkobyggnad i närheten.

Därför var det spännande när vi, vid söndagens utflykt, kunde åka upp till Stora Essingens högsta punkt och ta tornet och den eventuella kyrkan i närmare beskådan.

Stora Essingen, som är en ö väster om Stockholms innerstad, var i stort sett obebyggd fram till 1800-talets mitt. Omkring 1870 byggde arbetare från Ekensbergs varv sina bostäder längs stränderna. Senare byggdes också sommarstugor. 1916 inlemmades ön med Stockholm. 1923 fastställdes stadsplan 1928 fick Stora Essingen fast broförbindelse. Först efter detta började bebyggelsen ta fart.

Något som förvånade mig när vi åkte runt på ön, var att det fanns så många hyreshus. Det är egentligen bara runt strandkanterna som det ligger villor.

Och mitt på ön tronar kyrkan.

Essinge kyrka byggdes som en treskeppig basilika 1957–58 och invigdes 1959. Arkitekt var Cyrillus Johansson, som vann en arkitekttävling som utlystes redan 1943. Att det tog så lång tid innan kyrkan började byggas, berodde bland annat på att man byggde församlingshemmet först.

Jag hade inte ens tid att gå och känna på porten den här gången. Vad jag kunnat läsa mig till är kyrkan ganska avskalad och ren inuti. Däremot ska där finnas en fin glasmålning ovanför altaret, Avsked och återkomst, av Einar Forseth. Glasmålningen var ursprungligen tänkt för Karolinska sjukhusets kapell, men kom på plats här i Essinge kyrka 1988. Varför den inte hamnade på Karolinska vet jag inte.

Inne i kyrkan ska dessutom finnas fina mässingslampor som arkitekten ritat. Jag är svag för mässingslampor…

Himmelens port klädd i koppar. När jag var liten trodde jag att när solen strålade ner så där ur molnen, så var det Gud Fader som tittade ner. Uppenbarligen var jag inte ensam om det.

Ovanför porten finns tolv små nischer och en stor. I nischerna står skulpturer i bohusgranit av konstnären Torolf Engström, och de ska symbolisera Kristus som Försonare mellan olika folkslag. Essinge kyrka kallas för Försoningens kyrka. Torolf Engström är samme konstnär som gjort Livsbåten, som jag skrivit om på bloggen tidigare.

Skulpturerna satt inte där från början. Kyrkvärden Bertil Holmberg kom med förslaget och det genomfördes 1961.

Ganska roliga gubbar och gummor! Undras vilket folkslag den nakne mannen ska representera? Eller mannen med spaden…

Kampanilen eller klocktornet är ändå det som jag finner mest fantasieggande. De tolv murpelarna mellan fönsteröppningarna ska symbolisera de tolv apostlarna. Där innanför hänger tre klockor som kallas Tron, Hoppet och Kärleken. Och jag undrar vad det är tänkt att man ska göra på balkongen? Kanske ska prästen stå där och predika vid friluftsgudstjänster…

Fakta: Broschyren Essinge kyrka av Elisabet Jermsten, 2004, Stockholms stift.