måndag 20 juli 2009

Vad har det varit? Ett strålande kloster? Äsch!



De gick till fots. Upp genom Europa och in i det kyliga och mörka rike som skulle bli deras för resten av deras liv.

En inbjudan från den fromma drottning Ulvhild och hennes make Sverker, fick en grupp cisterciensermunkar från Frankrike att företa den mödosamma färden för att grunda ett kloster på Östgötaslätten.



År 1185 stod det kloster färdigt som skulle innebära en förändring och nytändning för hela bygden. Munkarna förde med sig kunskaper som fick stor genklang i sin samtid och flera hundra år framåt. Alvastra blev inte bara ett andligt centrum, här fanns även den tidens största bibliotek, en trädgårdsskola och en lantbruksskola.



Det var här i Alvastra som den heliga Birgitta fick flera av sina uppenbarelser.

Blomstringstiden fick ett abrupt slut när Gustav Vasa vid reformationen 1544 upplöste klostret, rev ner delar av det och började bygga Vadstena slott. Lite grann börjar det kännas som katten på råttan, råttan på repet... Kloster blir slott som blir hamnpir.

Och som inte det varit nog. På 1600-talet kom Per Brahe och ville ha byggnadsmaterial till sitt Visingsborg; -Jah! en färdighuggen stenhög! Den tar vi! Vad har det varit? Ett strålande kloster? Äsch!




Alldeles nedanför Ombergs sydsluttning, med utsikt över den bördiga Östgötaslätten ligger Alvastra klosterruin. Här strosade Ninna och jag runt i varmt humlesurr och såg och hörde för vår inre syn de fransktalande munkarna med återhållen skyndsamhet pinna på i klostergångarna. Lägga handen vid kryddgårdar och humlestörar. Förrätta gudstjänst och lära vetgiriga östgötabönder hur jorden skulle brukas. Skön steg sången under kryssvalven vid vesper och laudes.



Idag strosar sentida besökare runt bland murar och stenblock. Kryddgården är under utredning står det på en skylt och under tiden odlas här lavendel, lavendel och lavendel. I backen mot norr står en gradäng uppbyggd och här och var bland ruinerna sticker filterklädda strålkastare upp likt ufon ur den heliga jorden. Någon har tyckt att det vore häftigt om ruinen liksom lyste. Mångfärgat. Det är som... Arn... Typ.



Resans andra dag...

3 kommentarer:

  1. Det är intressant att se hur olika centum för visst vetande uppstått för att sedan flyttas till annan ort eller försvinna. Gustav Vasa gick verkligen hårdhänt fram under reformationen. Synd att vår fornminneslag - den äldsta i världen i sitt slag för övrigt - kom till drygt hundra år senare.

    SvaraRadera
  2. Å förresten tycker jag att den där strålkastarinstallationen ser rätt tvivelaktig ut. Lös gummikabel och fasttejpade färgfilter. Skumt!

    SvaraRadera
  3. Staffan H: Ja det var synd. Kanske kom den till för att folk sett att somliga just hade gått lite för hårt fram.

    Hm... Strålkastare i ösregn! Var finns jordfelsbrytaren?

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.