måndag 20 juli 2009

Prickigt, randigt och vådan av att inte kolla återspolningsveven



Den lilla vägen mellan Ödeshög och Gränna är förtjusande. Om nu vägar kan vara förtjusande. Vacker är den i alla fall. Vättern på ena sidan och den höga branten på den andra.



Rakt igenom Gränna går Brahegatan, som innan Vätterleden byggdes, var riksväg till Stockholm. Den är smal och kantad på båda sidor av gamla trähus. Kommer där en turistbuss - och det gör det - så får man stå still tills den har passerat.

V
i knuffades och skuffades som turister bland turister och försökte hitta ett café som inte hade sin servering mot gatan. Vissa matställen hade till och med trottoarservering med utsikt mot... en turistbuss.

Till slut hittade vi ett trevligt litet fik in på en gård där det även fanns några små butiker. Där var det tyst och lugnt och vi kunde andas ut ett ögonblick och dricka en efterlängtad kopp.

Mitt emot Gränna ligger Visingsö, och det var på ett jobb på den ön som jag gjorde det misstag alla fotografer gör - en gång. Jag glömde sätta film i kameran. Efter den betan lärde jag mig att alltid kika med ett öga på återspolningsveven när jag drog fram.




I Gränna finns också Eckerbergska gården, som jag besökte en gång i början på 80-talet då jag gick min bildutbildning på högskolan i Jönköping. På den tiden stod gården tom och övergiven och jag bara älskade den stämning som fanns där.

De flesta bilder därifrån ligger på dia, vilket åter igen påminner mig om att jag behöver köpa en diabildscanner... Bilden nedan från Eckerbergska, är från en utställning jag hade för några år sedan.



Och ja... Polkagrisar.



Resans andra dag...

3 kommentarer:

  1. En annan variant var att inte kolla att filmen hade fäst ordentligt när man satte in den. Särskilt med en gammal Leica jag hade tog jag många filmer med en film som aldrig drogs fram. Tur att motiven finns kvar i huvudet!

    SvaraRadera
  2. Att filmen inte fäste ordentligt hände även mig en gång. Behöver knappast säga att jag blev rejält sur när jag upptäckte det.

    SvaraRadera
  3. em och Staffan H: Ja, att filmen inte fäste hände också några gånger. Det värsta är när man jobbar som pressfotograf och tidningen bara MÅSTE ha sina bilder. Gissa om det vart skämmigt. Som tur var upptäckte jag fadäsen med den glömda rullen innan motivet hunnit gå sin väg...

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.