Ryfors - bruk och kraftverk

Överallt finns de, de här små svenska bruken. Här vid Ryfors bruk har funnits - och finns - stångjärnshammare, smedja och kraftverk. Det verkar som om kraftverket än idag får göra tjänst då och då.

I sådana här miljöer trivs Mira som fisken i vattnet. Jag kan aldrig se mig mätt på allt det som finns på gamla bruk; dammluckor, turbiner, vattenhjul, rännor, byggnader, skorstenar.

Det ligger någon sorts skönhet i själva begreppet bruk. Att bruka. Motsatsen till missbruka. Att ta vara på och att göra det på ett tekniskt intressant och vettigt sätt.

Säg den gamla bruksdamm som förfulade sin omgivning! Trä, tegel och sten. Enbart naturmaterial. Och den arkitekt som ritade en smedja eller ett turbinhus tänkte efter och smyckade det efter sin och tidens smak. Yrkesstolhet.

Den här smedjan används fortfarande. Här finns konstsmeden Gustav till vardags. Och ibland får turbinen arbeta. Men ändå börjar naturen återta sin domän. Hundloka växer i vita skyar och Rallarrosen kryper inpå.

Det gamla glaset i smedjans fönster böljar sig och buktar och visar sin syn på omvärlden.

Vattenrännan som leder ut vattnet från turbinen speglade himlen idag. Ändå verkade tuben full med vatten. Kanske når det bara dit och tar stopp sedan. Det smartaste vore väl att sätta stoppet vid dammen? Men vad vet jag... Intet.

Eftertanke: Naturligtvis måste tuben vara vattenfylld! Den är ju av trä! Den gistnar tom...

Uppdatering: Turbinerna är igång lever i högönsklig välmåga...

Jag hade verkligen velat komma in i maskinhallen. Där lär allt ska finnas kvar. Nästa gång! Då måste jag få komma in. Hur det nu ska gå till...

Det börjar verka som om jag får kalla min blogg Bruksjakten. Jag får åtminstone lägga till en ettikett Gamla bruk. Jag kommer att fortsätta att nosa upp gamla bruk och dokumentera i bild.

Dag fyra...