Sir Vääs
När jag kommit till andra sidan bron över Igelbäcken. Bron som leder till Ulriksdals slott som ligger alldeles ovanför den lilla åns mynning ut i Edsviken, fick jag syn på den här hedersmannen. Och han fick syn på mej. Hans hona låg en bit bort och, antar jag, ruvade parets gemensamma ägg.
Sakta och med all värdighet som anstår en kunglig knölsvan, kom han seglande emot mej.
Fåglarna kvittrade, solen sken och folk flanerade på bron ovanför. Väl framme vid mej, där jag stod på strandkanten, vände han sitt kolsvarta öga mot mej, synade mej noggrant, bedömde det hot jag eventuellt kunde tänkas utgöra, öppnade sedan sin näbb och sade: - Vääääs!
Väl bekomme, genmälte jag och avlägsnade mej taktfullt.
Sakta och med all värdighet som anstår en kunglig knölsvan, kom han seglande emot mej.
Fåglarna kvittrade, solen sken och folk flanerade på bron ovanför. Väl framme vid mej, där jag stod på strandkanten, vände han sitt kolsvarta öga mot mej, synade mej noggrant, bedömde det hot jag eventuellt kunde tänkas utgöra, öppnade sedan sin näbb och sade: - Vääääs!
Väl bekomme, genmälte jag och avlägsnade mej taktfullt.
Åh så många underbara vårbilder du har lagt ut!
SvaraRaderaJag har inte haft tid att surfa runt så mycket på sistone, men nu har jag scrollat och njutit av misstänksamma svanar, ljuvliga bäckar och märkliga pelargoner :) Härligt!
Christina: Ja, jag vet inte hur jag riktigt ska hinna med att dokumentera allting just nu. Hinner inte arbeta. Eftersom mitt arbete inte går ut på att dokumentera vårens framfart...
SvaraRadera