Igelbäcken

Förra gången jag var vid Ulriksdal så lovade jag mej själv att följa den lilla ån en liten bit uppströms, och detta passade jag på att göra idag.

Den heter Igelbäcken och kommer ända ifrån Säbysjön i Järfälla. En sträcka på en mil ungefär. Nu knallade jag inte särskilt långt den här gången, bara upp till koloniområdet, men någon annan gång kan man traska längre.

Fördelen med att gå idag var att det var torrt och fint längs stränderna och att vegetationen ännu inte hunnit växa till sej så det blev svårt att gå.

Jag vill bo invid ett sådant här vattendrag! Det är något oerhört vilsamt med det porlande, sjungande, mumlande vattnet.

När jag närmade med åmynningen vid Edsviken, började det dyka upp märkliga, vita tygsjok längs stränderna. Likt ett Running fence i miniatyr. Hm, tänkte jag... Det sitter här för att hindra något från att komma ner i vattnet...

Och mycket riktigt. Lite längre nedströms höll en man på att sätta upp staket. - Vi ska muddra här, sa han. - Och för att hindra massorna från att dråsa tillbaka i ån medan de rinner av, så sätter vi upp det här genomsläppliga tyget. När massorna är torra, tar vi bort tyget och gräver bort det som behövs!

Vid en liten bro nästan längst ner vid Edsviken, står två gentlemän på varsin sida av ån, något stelbent, och drar nät. Det är Pehr Henrik Lundgrens (1824 - 1855) skulpturgrupp "Nätdragande morianer" som från början stod i Hagaparken. När vattenytan i Brunnsviken sänktes på slutet av 1800-talet, hamnade herrarna på landbacken med sitt nät, och därför flyttades de hit till Ulriksdal.

Inte riktigt "Med Igelbäcken från källorna till havet" Men nästan...