söndag 26 april 2009

Beppehatt


Foto: Jacob Forsell

Vi kom att prata om begreppet Beppehatt på lunchen härom dagen. Ni vet, den där märkliga melittan som Beppe Wolgers brukade ha på huvet på senare år. Detta för att beskriva den huvudbonad Far brukade sätta på sej när vi var ute och åkte bil och han inte ville köra vilse. Vi talade också om Beppe själv och vad han gjort och hur begåvad han var. Sen dess har Beppe inte riktigt velat lämna mej riktigt ifred.

Han var en oerhört mångsidig och talangfull person. Han var författare, poet, översättare, skådespelare och konstnär. Jag ger mej inte på någon biografi, det finns redan så bra sådana, dels på
Wikipedia och dels på Beppes egen hemsida beppe.se

Jag nöjer mej med att fundera lite över vad han betytt för mej.

Jag var väl en smula för gammal för Beppes godnattstund, men inte desto mindre hände det att jag tittade. Och aldrig glömmer man väl Sigrid på pottan med sitt Fäääärdig! eller Busan och Kraman och den stora sängen med Beppe i sin nattmössa.

Beppe som Efraim Långstrump, Pippis negerkung till pappa, glömmer jag aldrig heller. Stor, varm, godmodig sjöbuss, som dock kunde brusa upp om så krävdes.



TV-serien Hugo och Josefin, där han spelar den tystlåtne men spännande Gudmarsson och filmen Dunderklumpen, där han var både manusförfattare och spelade Pappa. Dunderklumpen var delvis animerad och det av en av mina tecknarfavoriter Per Åhlin, som förtjänar ett eget inlägg - längre fram.



Sen minns jag väl svagt hela den hetsiga debatten om TV-programserien som kom att kallas Skäggen. Fast då var jag inte gammal alls.

Men allra mest älskar jag Beppe för hans sångtexter och för hans översättningar av sångtexter. Som till exempel Sakta vi gå genom stan som faktiskt blev bättre än originalet. Speciellt när Monica Zetterlund sjöng den...



Beppe är en sådan där människa som jag hade velat träffa. Jag är övertygad om att bakom hans lurviga, godmodiga yttre dolde sej oanade djup...


Foto: Sveriges Radio

7 kommentarer:

  1. Beppehatten minns jag mycket väl, det kan hända att det fortfarande finns en och annan gubbe som går omkring i en likadan. Dock ej Tusse.

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg, tycker en gammal Beppe-fan som minns allt du skriver om :)

    SvaraRadera
  3. Tusse: Tror du det? Jag ska hålla ögonen öppna i sommar, för jag tror det är en typisk sommarhuvudbonad. Jaså, Tusse har ingen Beppehatt!?

    Christina: Det är så svårt att få till allt det som Beppe står för och betytt i ett litet blogginlägg. Men en liten bit på väg kan man ändå komma. Och varför skulle han dö så tidigt?

    SvaraRadera
  4. Beppe måste ha haft en enorm arbetskapacitet med tanke på allt vad han hann göra under den alltför korta tiden. Mångsidig var han också och många av programmen han på ett eller annat sätt medverkade i minns jag.

    Skäggen var inte de enda som utmanade konventionerna; de fick ju lite av efterföljare i en del program som Lasse Åberg och Ardy Strüwer gjorde mot slutet av 60-talet, men de var onekligen först.

    SvaraRadera
  5. Staffan H: Han brände väl ut sej. Eller som man sa förr; Han brände sitt ljus i båda ändar. Det uttrycket hör man aldrig nu.

    Ja, vad var det nu som Åberg och Strüwer gjorde???

    SvaraRadera
  6. Jag blir nästan matt av allt som bubblar i mig just nu av att ha hittat hit (för att du skrev hos mig).
    Ett: tänkte på Beppe i går när jag läste en text han skrivit, och slogs igen, åter (alltid) av hur otrolig han är på att använda orden. Vet ingen annan som gör sådana fantastiska ordsammansättningar som han.
    Två: talade om hundhår igår i bilen. Berättade för min man om hur vi alltid satte hårbollarna av våra colliehundar i syrenbusken när jag var liten, så att fåglarna kunde ta dem till sina bon. Ofta kom fåglarna redan när vi kom ut med hund och borste på grusplanen. Hur vet fåglarna att det är dags då? Har de det genetiskt inlärt? Att Människa+hund+vår+borste betyder "bygga-bo-materal"?
    Tre: Hade ett inlägg om Carl Larsson utställningen för någon månad sedan. Den var fantastisk tycker jag.
    Fyra: Mina barndoms ekar är på Djurgården... !
    Lägger ett litet bokmärke och kommer tillbaka en annan dag för att läsa mer.
    Hej, hej :-)
    PS. Synd att jag inte hade mer om honblomman. Eller har Du hittat någon kanske??

    SvaraRadera
  7. Lilla Eken: Så roligt! Kul att du hittade hit! Jag blev också så där jätteglad av att hitta din blogg att jag bums hoppade på som följare! Jag tänkte att det här vill jag se mer av.

    Jag vet inte hur det är med fåglarna och hundullen. Själv har jag aldrig sett dem komma och plocka. Där emot såg jag en ekorre för några år sedan som försökte hamstra av den fransiga änden på tvättlinan. Han kämpade och tryckte in i kindpåsarna, men det åkte bara ut igen. Han skulle valt hundull istället!

    Nej, det var dåligt med bilder honpestskråpet. Tydligen är de väldigt ovanliga i den här delen av landet. Likt enterna utan entiskor... Och hur förökar de sej då. Rotstockar förmodligen.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.