Strosa



Man får ta vara på varenda liten stund som det går att få komma ut i solen och fröjdas över varje lite ny vårblomma som sticker upp. Så här till vardags blir det därför lunchpromenaderna som får bli andningshål och fotograferingsstunder. Bilderna jag tar i mitt jobb är av helt annan karaktär, jag lovar.



Den gula Vintergäcken lyser med sina små tårtpappersblad i fjolårslöven och Scillan och Nunneörten - som om bara någon vecka troligtvis kommer att täcka hela slänter och gräsmattor - finns ännu bara som små lysande tussar i det bruna.





Ett gammalt elskåp, som alldeles tydligt passerat bästföre-datum, lutar sej mot en tegelmur. Slumpens och åldrandets skönhet.



Och korren, sur, snabb och störd i sina vårbestyr, for jämfota och knyckande med svansen upp och ner för stolpar och träd i väntan på att vi skulle passera så han fick fortsätta med sitt.



Och högst där uppe, alldeles bredvid solen, svävade tunna, tunna moln. Så lätta att de knappt syntes. Akvarell. Vackert.

Kommentarer

  1. Jag får samma känslor här som när jag tittar på Monets blogg, så långt våren har kommit hos er!

    Och vilken fin bild på ekorren!
    Här har vi en på tomten som sitter och äter solrosfrön under fågelbordet så fort pälstjejerna inte syns till.

    SvaraRadera
  2. Vilka sanslöst vackra vårbilder! Gillar såklart också korren (så journalist jag är!). Och en bild med en himmel som går från ljust till lite ljusare med bara några molnstreck på. Häftigt!

    Tårtpappersliknande blad - det var på pricken beskrivet det. Jag är lite ordkänslig och älskar när någon får till det så här.

    Ordverifieringen blev hunter. Känner du dig som en bildhunter? ;)

    SvaraRadera
  3. Christina: Jo, men idag har vi bara två grader och det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön. Men jag surar int för det. Heller lite svalare då och då än att allt exploderar på en gång. Vi får en längre vår på det här sättet.

    Kesu: Tack! Bildhunter. Ja. Definitivt. Och jag jobbade som pressfotograf en gång i världen, så jag gillar också korrar!

    SvaraRadera
  4. Åh, fint Mira. Skritt-skylten, sitter den i skogen mot Djursholms golfbana?

    SvaraRadera
  5. Monet: Skrittskylten sitter på den numer nedlagda delen av Roslagsbanan, som gick mellan Djursholms Ösby via Eddavägen till Svalnäs. Där kan man idag skritta och strosa! :-)

    SvaraRadera
  6. Fina vårbilder! Bilden på ekorren är extra rolig. Här hemma far de omkring i träden utanför, men befinner sig oftast utom räckhåll för kameran och när de inte gör det har de alldeles för bråttom för att bli fotograferade.

    SvaraRadera
  7. Staffan H: Tack! Hihi... Jag har en hel rad bilder med suddigt, ilsket smackande fnurr, som ska föreställa ekorre. Ett ögonblick satt han still.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.

Populära inlägg