tisdag 28 april 2009

Bergshamra koloniområde



Precis när jag klarat mej under E18 och Roslagsbanan vid Ålkistan och skaket gått ur benen, rundade jag ett hörn. Och bakom detta hörn dolde sej det alldeles mest förtjusande koloniområde. Solen stod lågt och värmde de faluröda stugorna, allt var putsat och fejat och alla hade gått hem. Jag kunde i lugn och ro gå runt och plåta alla fina trädgårdar, staket och grindar.





Det lilla området låg alldeles under Roslagsbanan, men hade sina verandor vända mot solen och Brunnsviken, och trots att ett tåg dundrade förbi då och då, så kunde jag på något sätt bortse från det. Idyllen var total i alla fall.





Hela koloniområdet verkade välskött och omhuldat. Med största sannolikhet älskar kolonisterna sina små täppor.





1919 uppläts en del av Bergshamra gårds jord till en koloniträdgårdsförening. Området, som ursprungligen låg omedelbart söder om Bergshamra centrum, fick stora tomter och typritade stugor i nationalromantisk stil.



När södra Bergshamra bebyggdes med bostäder på 1980-talet och Bergshamravägen breddades, flyttades koloniområdet till nya lotter i ett område en bit söderut, nere på Tivolihalvön. En del äldre kolonilotter med stugor finns dock kvar i ett område i nordost, mot Gamla vägen och Roslagsbanan. Tivolivägen och Pumphusvägen.

Faktauppgifterna har jag fått från Solna stad.

10 kommentarer:

  1. Nu har jag suttit och njutit en lång stund av alla bilderna i inläggen! Jag åker över Ålkistan var och varannan dag i jobbet, men det har ännu inte blivit av att jag lämnat de invanda spåren och utforskat de områdena.

    Fram till någon gång på 30-talet var järnvägsbron över Ålkistan öppningsbar. Då hade det nog varit ännu värre att gå där. ;-)

    SvaraRadera
  2. Staffan H: Visst blir det så ofta. Man åker förbi, ser i ögonvrån och tänker att - Det där - ska - jag - göra ett inlägg om - nångång. Men så blir det inte. Om man inte tar sej i håret och säger att - nu gör jag. Ut på Tivoliudden vill jag också nångång. Och Bellvueparken. Ja.

    Satt en liten gubbe i en kur och vaktade bron då? På 30-talet...

    SvaraRadera
  3. Tack för underbar titt in i koloniområdet. Precis som Staffan har jag åkt över Ålkistan många många gånger, men aldrig gått av tåget. Vilka fina bilder - ljuset i vissa av dem är fantastiskt.

    SvaraRadera
  4. Libby: Tack! Ja, ljuset var verkligen suveränt i måndags. Gyllene. Jag blir alldeles lycklig de gånger jag lyckas med att fånga det...

    SvaraRadera
  5. "Hur det var förr" ändrades där flera gånger såvitt jag kunnat förstå, dels genom att det förbjudna dubbelspåret blev längre och längre (det var dock tillåtet för järnvägen att anlägga "förlängda mötesspår") dels genom signalteknikens utveckling.

    Idag är Ålkistan en teknisk station med övergångsväxlar det vill säga man kan byta från vänster- till högerspår i färdriktningen.

    SvaraRadera
  6. Staffan H: Du jobbar med järnväg, eller hur? Spännande! Man lär sej mycket genom att blogga!!! Ha en skön Valborg!

    SvaraRadera
  7. Provar igen ,Kul att se alla fina bilder från Pumphusvägen
    Framförallt kul att se min egen stuga nr22

    SvaraRadera
  8. Bobby: Kul att du hittade hit! Jag hoppas att jag gjort din fina stuga rättvisa! :-)

    SvaraRadera
  9. Oja mycket rättvis och fin bild, nu när sommaren närmar sig är det strax dags att montera vinterns snickrande av en traditionell dubbelgrind på baksidan tillsammans med det nya staketet blir det förhoppningsvis mycket vackert.
    Mvh B http://armcyklist.blogspot.se/

    SvaraRadera
  10. Bobby: Om det är så att du märker att din kommentar inte dyker upp med en gång, beror det på att jag måste publicera den först. Det är så med alla kommentarer på inlägg äldre än 14 dagar. Så hav tålamod. Så fort jag ser meddelandet, går jag in och publicerar.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.