I skymningen...

Den ljusgröna, spirande skymningen. Som jag stänger ute på grund av kyla, avsaknad av bäckar, dalar och höjder. Fårlortsfläckade backar. Doftskrymslen och legor.

För att jag vet att bakom det skira finns bara träsk och träsk och träsk.

Och så går ett år och en vår igen, utan upptäcktsfärder och bäckrensning. Stilla kontemplation vid en rännil med sprättpinne till hands och med en trast som enda sällskap.

Denna evinnerliga längtan leder mej kanske bort från det väsentliga; att se charmen i ett träsk.

Kommentarer

Populära inlägg