I skymningen...
Den ljusgröna, spirande skymningen. Som jag stänger ute på grund av kyla, avsaknad av bäckar, dalar och höjder. Fårlortsfläckade backar. Doftskrymslen och legor.
För att jag vet att bakom det skira finns bara träsk och träsk och träsk.
Och så går ett år och en vår igen, utan upptäcktsfärder och bäckrensning. Stilla kontemplation vid en rännil med sprättpinne till hands och med en trast som enda sällskap.
Denna evinnerliga längtan leder mej kanske bort från det väsentliga; att se charmen i ett träsk.
För att jag vet att bakom det skira finns bara träsk och träsk och träsk.
Och så går ett år och en vår igen, utan upptäcktsfärder och bäckrensning. Stilla kontemplation vid en rännil med sprättpinne till hands och med en trast som enda sällskap.
Denna evinnerliga längtan leder mej kanske bort från det väsentliga; att se charmen i ett träsk.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.