Cedergrenska tornet - innanför murarna

Ett besök med visning i Cedergrenska tornet stod på gårdagens schema, och jag kunde äntligen komma åt att fotografera lite av interiörerna.

Jag har varit här flera gånger tidigare, men då bara tagit bilder i parken, trapphuset och uppe på takterasserna.

Det var ju bara de första våningarna som ställdes i ordning under jägmästarens livstid, och tornet användes aldrig som bostadshus som det var tänkt. Där anordnades några fester, men det var också allt.

Vi lär aldrig få veta varför Cedergren slutade bygga på sitt kära torn. Han kan knappast ha trott på spådomen att den dag han avslutade bygget skulle han dö. Då kunde han ju, som vår guide påpekade, ha låtit bli att mura dit den sista tegelstenen eller något sådant och ändå använt sitt torn.

När byggnadsarbetena återupptogs, efter åttiosex år, skulle man försöka få fatt på någon som kunde tillverka de återstående stenpelarna till trapphuset. Det enda man visste var att de befintliga var huggna på ett stenhuggeri på Gotland. Döm om allas förvåning när stenhuggeriet i ett par gamla rostiga järnvägsvagnar hittar de pelare som fattas, klara för leverans. Albert Gotthard Nestor hade redan beställt...

Jägmästarens bibliotek.

Allt ska göras och vara som man gjorde förr, sa jägmästaren. -Det enda moderna som får finnas i mitt torn är en hiss och ett piano!

Hustrun Nadechdas rum.

Fröken Najas rum.

Familjen Cedergren bodde på vintrarna på Riddargatan 1 i Stockholm och flyttade på somrarna ut till Skogshyddan som ligger nedanför tornet.

Paret Cedergren hade fyra döttrar: Naja, Vera, Vivan och Eva. Av dem var det endast Eva som i sin tur fick barn och dessa barn var båda sjukliga. Systrarna Vera och Naja förblev ogifta och ägnade stor del av sin tid i parken till skötsel av fruktträd och grönsaker. Alltså fanns det ingen kvar att ärva egendomen då de två sista döttrarna gått bort.

Trapphuset.

Ett gemytligt hörn av den stora riddarsalen. Här kan man sitta och blicka ut över Värtan och staden där bortom. Spisen i bilden nedanför finns också i riddarsalen.

Tusentals tegelstenar har gått åt till det imponerande tornet. Man fick beställa om och om igen vartftersom bygget fortskred.

Man kan hoppas att Albert Gotthard Nestor, fru Nadechda, fröknarna Vera, Naja, Vivan och Eva ler och är nöjda nu, i sin himmel när tornet är färdigt och blivit så fint. Och Lars Israel Wahlman.