Lupinkärlek

Jag älskar lupiner! Formen, färgerna, doften! Har ni prövat att sticka in nosen i en lupin någon gång. Det doftar pepprigt. Som svartpeppar. Och av den doften far jag rakt ut i rymden, rundar Saturnus tredje måne och far tillbaks igen och landar pladask framför en pepprig lupin.



Och detta är en händelse som ser ut som en tanke. Men jag lovar, Hasse - dessa bilder var tagna igår och själva inlägget planerat långt innan du publicerade ditt hatarosalupiner-inlägg! Jag har väntat och väntat på blomningen, som börjar nu. Och när lupinerna blommar, då är Mira lycklig.

Hela slänten nedanför huset börjar täckas av lupiner i olika färgställningar. Varje sommar när fröna har torkat, går jag och sprätter ut, knipsar och sprider. Fler - jag vill ha fler!

Min lupinslänt stammar från tre blå plantor som vår förre stadsträdgårdsmästare grävde upp åt mej i en dikeskant och kom med i en röd hink. Det verkar som om alla färganlag finns hos de från början blå, för nu börjar rosa, lila och blå med vita läppar dyka upp.

Det här inlägget tillägnar jag min vän skådespelaren Magnus, som också älskar lupiner och alltid brukar få på sin födelsedag den 12 juni. Men då hade inte mina börjat blomma än.

Men nu! Famnen full av lupiner, Vännen!