Tingshuset i Häverödal

Vi kom åkande österifrån med nedåtgående solen rakt i väster. Mitt önskemål om att ta den här vägen hem från Grisslehamn kom sig av att jag så väldigt gärna ville se det förfallna tingshuset i Häverödal.



Jag hade hört så mycket om det. Det märkliga, mystiska huset som ingen orkar ta hand om. Som är K-märkt och måste bevaras för eftervärlden, men som står och förfaller.



Jag visste inte riktigt var det låg. Jag hade sökt på nätet, men när adressen kom upp så såg det ut som om det låg mitt ute i skogen. Alltså sökte vi mer eller mindre på vinst och förlust.



Åk in i Häverödal och ta vänster vid Bilisten, sa C, som vi besökt i Grisslehamn.



Det gjorde vi. När vi kom runt kröken dök det upp. Det. Märkliga. Huset. Mitt i Häverödal. -Där är det! skrek jag och kände hur iver- och upptäckarnördpulsen började dunka i bröstet.



Vi åkte för långt och fick vända och köra tillbaka. Kameran åkte upp ur väskan redan innan jag hunnit ur bilen. Sedan var Mira döv och stum för tre kvart framöver. Det började skymma och jag fick pressa lite, med det ökar nästan bara det suggestiva i bilderna...



Så här är det. När inte tingsrätten hade någon användning för huset längre, sålde staten det till en privatperson 1989. Huset var då förklarat som enskilt byggnadsminne. Köparen, som var på det klara med byggnadsminnesreglerna, hade storstilade idéer som han inte lyckades genomföra.



Efter fyra år såldes tingshuset igen, denna gång till en person som - skulle det visa sig - inte var särskilt noga med bevarandet, och snart började förfallet.



Ett hus som inte omhuldas, råkar snart ut för mindre nogräknade typer som verkar sätta en ära i att bryta sig in och förstöra. Inredningen vandaliserades och fönstren krossades. Huset grät.



Det började regna in och snart var förfallet ett faktum.



Från början byggdes tingshuset i Häverödal för Norra Roslags domsaga. Byggnaden ritades av arkitekt Arvid Huss i nationalromantisk stil och uppfördes 1923–24.



Inne i huset ska finnas utsmyckningar och målningar av konstnären Ernst Wilhelm Lindelöf. Som vanligt när jag kommer till ett ställe med intressant interiör, så kan jag inte ta mig in. Och jag är inte av den typen som bryter mig in heller. Alltså får jag vänta. Kanske, kanske kan jag få någon som släpper in mig och visar - någon gång...



Länsstyrelsen försöker gång på gång med vitesförelägganden, men den nuvarande ägaren tycks totalt strunta i det.



Jag lider med det här huset. Den en gång så stolta fasaden vittrar. Fönsterögonen har brustit. Det dryper av fukt och klåfingrar har varit framme med sprejburkar och ytterligare skändat byggnaden.



De enda försök som gjorts för att förhindra vidare vandalism är att man spikat plywoodskivor för vissa dörrar och fönster.



Jag kan för min inre syn se den stolte arkitekten med sina ritningar. Glädjen hos bybor och medborgare över att få ett så nytt och fint tingshus. Hantverkarna som fick visa prov på sin yrkesskicklighet. Arbetena som bygget skapade.



Nu är allt minne. Borta är de allvarliga, svartrockade domstolsmännen. Kan det vara så att det blotta faktum att detta är ett monument över rättsväsendet, gjort att vandalismen blivit extra svår?



-Haha! Vakthunden är övergiven och stympad! -Kom så klår vi lite extra! -Nu ger vi igen!!!



Jag vet inte... Jag kan inte se att det skulle vara husets fel. Kan ingen komma och förbarma sig???



När jag gått några varv runt den falnande skönheten, grips jag av svårmod. Jag börjar önska att jag hade obegränsat med pengar.



Det är ett hån mot människors möda och arbete.






Modstulna åkte vi härifrån. Men jag är glad ändå att jag har fått se det. Det gamla, förfallna tingshuset i Häverödal.



Så här står det i Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesförklaring:

"TILLGÄNGLIGA BYGGNADSMINNEN: Häverödals tingshus uppfördes 1923-24 efter ritningar av arkitekt Arvid Huss. Det ligger vid Edebovägen ca 2 km söder om Hallstaviks samhälle.

Byggnaden är uppförd i putsat tegel med en respektingivande massiv portal i huggen roslagsgranit. Det högresta taket är försett med klocktorn. De branta takfallen är utsvängda.

Förbindelsen mellan bottenvåning och övervåning är förlagd till ett friliggande torn, som påminner om en kastal. Den centralt belägna tingssalen saknar övervåning. Genom sin dubbla rumshöjd erhåller den ljus via en rad överljusfönster mitt på vardera takfallet.

Interiören hyser rikhaltig dekorativ utsmyckning, bl a ornamentala och allegoriska målningar av hög klass av konstnären Ernst Wilhelm Lindelöf.

Häverödals tingshus bär nationalromantikens prägel med framträdande historiserande drag. Byggnaden är helt oberörd av nyklassicismens stilideal. Det är således ett mycket sent verk i sin art och en sen milstolpe i slutet av den svenska nationalromantikens 20-åriga historia.

Förklaringen härtill - förutom arkitektens preferenser - kanske kan sökas i byggnadens funktion. Den skall myndigt väcka tanken på rättsstaten och lagens makt. I sådant syfte har den mera hävdvunna nationalromantiska stilen uppfattats som lämpligare än ett försök att gestalta rollen i den nymornade klassicismens strama dräkt.

Häverödals tingshus är ett av Arvid Huss mest framträdande verk. Med de stilmedel arkitekten haft till förfogande har han skapat en egenartad byggnad som bär hans personliga prägel. Byggnaden torde vara ensam i sitt slag.

KÄLLA: Beslut - Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Stockholms län, 1989-09-12, Dnr 11.392-37-88"