Uddevalla - Bäveån

Rakt igenom Uddevalla rinner Bäveån. Det är den där ån som man ibland hör talas om, för att den svämmar över sina bräddar.

Bäveån rinner ut i Byfjorden, och när vinden ligger på från havet, stiger vattnet upp i ån, så man får vada på kajerna.

Men idag var det lugnt. Vattenståndet var lågt och ån visade upp ett sävligt småstadsutseende.

Här vid fallet finns en dammlucka, och med största sannolikhet har det legat kvarn och kraftverk här en gång i tiden.

Jag tycker mycket om miljöer runt vatten, och just här var det riktigt välordnat. Lugnt och tyst, bara några måsar och stadsbrus på avstånd. Och ett litet, litet forsande. Nästan bara ett - kviller, från vattendraget.

Och precis just här passade Rhododendron. I parken vid ån.

I det här huset, berättade systern som gått i skola i Uddevalla, låg en gång stadens konstmuseum. Innan det flyttade ner till Bohusläns museum nere vid Bäveåns mynning.



I bergskanten slingrade också en variant av Bohusläns landskapsblomma, Kaprifolen. Fast inte den vilda (Lonicera periclymenum), den blommar senare, utan en odlad variant. Men ändå. Den är vacker - och lockar märkliga, vingade kreatur i sommarnatten. (Caprifolium är latin och betyder getblad. Synnerligen prosaiskt namn på en så sirlig blomma!)

Jag tyckte om stillheten här. Om jag bodde i Uddevalla, så skulle jag gå hit ofta...