Vi skal ikkje sova bort sumarnatta
Jag tog mej före att gå ut mitt i natten. Färden gick till ett av mina andnigshål, Sätra ängar i Danderyd. Med kamera - givet. Med hund - tokigt. Och utan stativ - ännu tokigare.
Jag jagade en månskärenagel som försvann. Myggorna bet oss. Fåglarna var tysta. Och Nattsvartan var på fri fot.
När jag sedan tittade igenom mina bilder hade någonting fastnat. Färgerna var fel. Grynet var legio. Men känslan fanns där. Och jag tycker om mina bilder. Från Svartrama äng...
Jag tycker också om dina bilder!
SvaraRaderaHasse, du är en raring...
SvaraRaderaInsikten om att en bild inte behöver vara perfekt rent tekniskt sett för att man ska hitta något man tycker om är nog så viktig. Ett uttryck, en känsla eller något annat som griper tag i betraktaren betyder ofta mycket mer. Trots bildbrus och mystisk färgskala finns en känsla av sommarnatt i bilderna. Det räcker så!
SvaraRaderaFler borde testa att ta ut svängarna på det viset framför "säkra kort".
Staffan H: Du har rätt! För mej som utbildad fotograf vore det inte så svårt att tillåta mej lite svängar. Eller som jag brukar säga ibland "Det är först när man kan någonting som man kan börja fuska.!Men någonstans finns ändå det där kravet inom en på knivskärpa och noll korn.
SvaraRaderaMen min blogg är min alldeles privata, och visst får jag göra precis som jag vill här?
Alltså! Mer gryn- och skakbilder!
Ja dom här bilderna talade rätt in i hjärtat :)
SvaraRaderaOch man måste kunna reglerna för att veta när man ska bryta dom.