tisdag 2 juni 2009

Uddevalla - Då, nu och mittemellan


Efter två dagar med högsommarvärme, kom då tisdagen med ganska modest temperatur. Syster och Svåger skulle in till Uddevalla och jag beslöt mej för att följa med.

Uddevalla är vår närmaste stad och dit har vi alltid åkt när det skulle handlas något lite extra eller om vi skulle gå på bio. Där fanns det stora sjukhuset, bilsskolläraren, mors bilkårister och systerns flickskola.

När vi var små var det ett av fars söndagsnöjen att gå i hamnen och titta på vilka båtar som kommit in. Och varvet med de stora båtarna var alltid spännande.

Så lite grann var det som att återupptäcka sin barndoms stora, lilla stad. Vi bor fyra mil ifrån, och allfarvägen går numer värdshus förbi.




Uppdatering: genom Gunnar Klasson och den eminenta Uddevallabloggen har jag fått reda på att huset ovan tillhörde Uddevallas mest kända fotograf, Maria Lundbäck. Läs Gunnars inlägg om Maria och hennes hus här!

Det vilar en sorts charm över Uddevalla. Som, trots bränder, krig, rivningsfnatt, varvs- och regementsnedläggningar, har kvar en hel del av sin genuina bebyggelse.



Här finns riktiga småstadsidyller med grönskande gårdar varvat med 60- och 70-talets okänsliga skrytbyggen. Halva staden ser ut precis som jag mindes den - andra halvan höll jag på att gå vilse i. Mycket har byggts nytt sedan jag flyttade från trakten.



Men Stil-skylten sitter kvar på Kungshuset och när jag tittade efter, så fanns även butiken.



På min promenad gick jag förbi de fantasieggande, nationalromantiska villorna på Lagerbergsgatan invid Kålgårdsberget - tre stycken i rad och den gamla brandstationen på Kilbäcksgatan invid Margretegärdeparken, en riktig pärla i sin borglikhet.



Som vanligt i Uddevalla: två, tre gamla hus och så ett eller två 60-talsdito. Mer eller mindre okänsligt inklämda.

Här är det gamla museet och huset Fride-Borg på Kungsgatan, där biografen Rio en gång låg. Minns Syster. Jag var nog för liten då...



Men så vände jag på mej där på Kungsgatan, och hade plötsligt gått vilse. Det här kan vara var som helst... Och det tyckte blomkrukorna också.



Alla farhågor till trots - att det jättelika köpcentret Torp norr om Uddevalla, skulle slå ihjäl innerstaden - så var det riktigt mycket folk som rörde sig i stan. En vanlig tisdagsförmiddag i juni. Innan turisterna. Det gjorde mej glad.

Heja Uddevalla!

4 kommentarer:

  1. Tack för Uddevallasviten! Det är en stad jag bara hört talas om och nu fick jag se några bilder därifrån. Trevligt!

    SvaraRadera
  2. Staffan H: Du må tro att jag hade trevligt när jag gick där. Som jag sagt förut - man ser på ett annat sätt när man bloggar.

    SvaraRadera
  3. Hej Mira!

    Jag ser att du är fotograf och fäste mig särskilt vid att du fotograferat en yrkeskollegas hus. Maria Lundbäck är Uddevallas mest kända fotograf genom tiderna. Läs mer här http://uddevallare.blogspot.com/2007/07/maria-lundbck.html

    Hälsningar

    uddevallabloggen.se

    SvaraRadera
  4. Gunnar Klasson:
    Stort tack Gunnar för din länk och ditt fina inlägg!!! Jag lägger en länk till din blogg vid bilden om jag får. Roligt att få läsa om Maria och hennes bilder. Jag måste ta reda på mer om henne när jag kommer till Uddevalla nästa gång!

    Återigen tack!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.