Sigtuna i värmebölja

Inte kan vi sitta hemma en dag som den här! Sol från klarblå himmel och 27 grader - vi gör en utflykt! Vi kavlade taket av bilen och for till Sigtuna.

Ute på fjärden låg en vikingabåt och i parken vid strandpromenaden hade en vikingaby byggts upp. Två gånger om dagen kunde man, om man så ville, få åka ut med den här båten eller någon av de andra vikingabåtarna som låg förtöjda här och där.

Vi köpte glass och sällade oss till strömmen av flanörer. Utspridda på gräsmattorna vid vattnet satt folk i alla storlekar och former och njöt eller picnicade.

Centrala Sigtuna är en charmig trästad med massor av intressanta byggnader, roliga detaljer och diverse vingslag - både historiska och sådana av betydligt nyare och mindre slag. Men det charmigaste är nog alla dessa små gårdar som finns innanför plank, grindar och häckar.

Lunch på stadshotellet? Nej - det var stängt just idag. Månne de firade sin 100-årsdag? Hotellet invigdes just 1909.

Längs Stora gatan strosade en hel del glassätande människor i solgasset. Men det märktes rätt tydligt att det inte riktigt var turistsäsong ännu.

Vi hittade till det lilla Trädgårdscaféet som låg in på en gård bakom ett plank. En skuggig oas som bjöd på grillade fullkornsbaguetter med mozarella och kyckling. Kombinerat café och trädgårdspynthandel. Jag tror att det låg på Långgränd - Fru Cyborg - du får rätta mej om jag har fel!

På Laurentii gränd hittade vi de här små idylliska gårdarna. Och en skämsig lampa. Vi sa alltid hemma när jag var liten, att en lampa stod och skämdes om den lyste i dagsljus.

Här vilar Drakegården i sin stora trädgård. Här kan man gå in och sitta under de skuggande träden, ta en fika eller lyssna på messingssextett i den märkliga lilla paviljongen som står längst ner i trädgården.

Vid de stora träden i Draketrädgården fanns sådana här små lustiga skyltar. Jag undrar jag hur många som kommer sej för med att ringa det här numret för att få höra någon berätta om skogsalmens liv och leverne. Är det någon som sett - eller hört - något liknande någon gång?

Mätta, nöjda och mycket varma traskade vi åter mot bilen för hemfärd. Man blir onekligen en smula susig i kupan av denna plötsliga - men gudabenådade - värme...

Hejdå alla små - och glöm inte Raketosten!