lördag 8 augusti 2009

Uppsala domkyrka - makt, storhet och nygotik



Man närmar sig Uppsala domkyrka med vördnad. Att känna sig tämligen liten invid dess storlek är väl bara förnamnet. Den är verkligen enorm. Den är en av Nordeuropas tre största kyrkor. Och jag trodde den var medeltida...



Jodå, grunden lades i slutet på 1200-talet och den invigdes 1435, men sedan dess har det hänt både det ena och det andra. Den har brunnit och byggts om och blixten har slagit ner i tornen och Herr Klåfinger Zettervall var där i slutet på 1800-talet och bytte ut allt det handslagna teglet mot maskinslaget och gjorde strävbågar, fialer och gargoyler i betong!!! Dessa detaljer hade dock en envis förmåga att vittra sönder och trilla ner i huvudet på folk, och därför har de tagits bort. Det är nästan så att det börjar lukta Husaby om alltihopa...

Wikipedia har en synnerligen inntressant och läsvärd artikel om det här. Läs den gärna!





I S:t Eriks kor ska finnas "målningsrester" av den 500-årsjubilerande Albert Målare, men det enda jag lyckades se var målningarna ovan som ser på tok för moderna ut. Och vem gjorde dem? Knappast kan de benämnas rester heller...



I Vasakorets krypta ligger Gustav och hans tre gemåler begravda. I koret finns målningar av Johan Gustaf Sandberg från 1830-talet. Tämligen pompösa och storvulna saker. Dåne liksom åskan, bröder!



Om jag jämför Uppsala domkyrka med Vadstena klosterkyrka, som också den är gotisk, slås jag av en stor skillnad. I Vadstena finns ljus och rymd, där är det som om själen lyfter och och när jag kom ut därifrån kändes det som om jag blivit renad.

I Uppsala däremot verkar man ha velat förmedla något helt annat än frid och själens rening. Allting här utstrålar makt. Storleken, färgerna, bilderna - ja till och med ljuset fick mig att huka. I den här byggnaden är det de mäktiga människorna som råder.

Nej, det som grep mig här i Uppsala var den lilla, nästan oansenliga figur som står och tittar med längtansfylld och undrande blick in mot Vasakoret. Det kor som på medeltiden helgades åt Maria.

Det är konstnären Anders Widoff som gjort den lilla Mariaskulpturen, eller jag skulle nästan hellre vilja säga porträttet, för hon är så oerhört levande, Jesu moder, där hon står.

Av alla maktskapande, vördnadstvingande symboler och bilder i den här enorma kyrkan så var det hon som gav mig upplevelsen, närheten och förundran. En vanlig människa. Och ändå inte.




5 kommentarer:

  1. "Oh, tänk så härligt det måste ha varit för arbetarna att få bygga en så fantastisk kyrka till Guds ära" kvittrade en amerikansk väninna när jag visade henne Storkyrkan. Jag är rätt desillusionerad när det kommer till kyrkor - ofta har nog byggherrarna velat resa ett monument över sig själva snarare än att ära Gud. Och vad arbetarna beträffar så är jag säker på att det många gånger var rena slavarbetet. Det är för länge se'n jag var både i Vadstena och Uppsala, så jag kan inte göra en mental jämförelse. Maria har jag varken sett eller hört talas om - hon är kusligt lik en väninna till mig. Eftersom jag inte känner till Anders Widoff googlade på hans namn och hittade bland annat den här artikeln "Oh, tänk så härligt det måste ha varit för arbetarna att få bygga en så fantastisk kyrka till Guds ära" kvittrade en amerikansk väninna när jag visade henne Storkyrkan. Jag är rätt desillusionerad när det kommer till kyrkor - ofta har nog byggherrarna velat resa ett monument över sig själva snarare än att ära Gud. Och vad arbetarna beträffar så är jag säker på att det många gånger var rena slavarbetet. Det är för länge se'n jag var både i Vadstena och Uppsala, så jag kan inte göra en mental jämförelse. Maria har jag varken sett eller hört talas om - hon är kusligt lik en väninna till mig. Eftersom jag inte känner till Anders Widoff googlade på hans namn och hittade bland annat den här artikeln http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_489337.svd, som jag tycker är intressant, som jag tycker är intressant.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Ledsen att det blev repriserat. Först ville blogger inte publicera mig - sen gjorde han det med besked.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Den där Helgo Zettervall var allt en riktig vandal. Att göra en sådan sak som att byta ut det handslagna teglet mot maskinslaget och allt annat han hittade på! Nåja, det står en jättelik kyrka där iallafall. Tack för titten!

    SvaraRadera
  4. em: Ja, det må jag säga!

    Detta påminner mig lite om en berättelse som min svärmor brukade berätta som väl handlar lite om livsinställning:

    "En man passerade en byggarbetsplats där tre män var sysselsatta. Han stannade och frågade den förste -Vad gör du? Mannen svarade -Jag murar tegelstenar. Han stannade till vid en annan man och frågade -Vad gör du? Mannen svarade -Jag bygger en vägg. Han gick fram till den tredje mannen som nynnade för sig själv medan han arbetade, och frågade -Vad gör du? Mannen rätade på sig, log och sa - Jag bygger en katedral."

    Men just den här kyrkan kändes väldigt tydligt vara byggd till stora mäns äreminne.

    Staffan H: Jättelik kyrka, Vassego! Och Gud bevare oss från Zettervallare!

    SvaraRadera
  5. Jag svarade dig inne hos mig. (Och lade till en fråga. :-))

    Jag börjar nog uppskatta kyrkor mer och mer. För konsthantverkets skull.
    /I.

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.