lördag 1 augusti 2009

Koster



Vi steg upp tidigt på onsdagsmorgonen och åkte norrut för att hälsa på E och N på Koster. Molnen hängde i höjd med trädtopparna och det såg inte särdeles lovande ut. Strax före Strömstad kom regnet.

Vi reste över Kosterfjorden med MS Vallona med regnet som raster i ansiktena. När vi fick Ekenäs på Sydkoster i sikte ljusnade himlen och när vi steg iland tittade solen fram.



I land väntade våra vänner med två cyklar och en flakmoppe, det i särklass vanligaste sättet att ta sig fram på öarna. Jag fick åka flakmoppe. På flaket alltså. Vanvettigt roligt!



Från Sydkosters högsta punkt, Valfjället, har man en strålande utsikt över övärlden. Kosters kyrka ligger nedanför med sin taggboll och sin krona som symboliserar jordisk bedrövelse och kristen triumf.

Att fotografera sådana här utsikter är i stort sett meningslöst. Det blir liksom inget. Det blir långt borta och platt och försvinner i diset. Det två fyrarna på Ursholmen kunde jag ändå inte låta bli.



En helikopter kom cirklande med en fotograf hängande ut genom dörren. Heter det dörr på helikoptrar? Jag undrar om jag skulle klara av en dylik bedrift?

Och lite konstigt känns det så här i efterskott, när vi fick veta om den förfärliga förlisningen i går morse i Kosterfjorden. Då lär det cirklat helikoptrar.



Efter en god lunch på Kosters Trädgårdar (separat inlägg kommer) fortsatte turen till sundet vid Långegärde, där det finns en liten obemannad linfärja över till Nordkoster.



Vid Breviks hamn hittade jag flöten, sumpar och sjöbodar som fortfarande är sjöbodar och inte förklädda sommarnöjen.








Hit och dit på flakmoppe, smala slingrande vägar med massor av cyklande människor, sol, blåst, trädfällarprojekt och goda pannbiffar och världens godaste tomater - sådana där stora och buckliga som man nästan bara hittar i medelhavsländerna, sådana växer det på Koster.

Efter en härlig dag, som trots allt givit mig lite sol på nosen, var det dags att åter äntra mopeden för att åka till färjan. Den trogna gamla mopeden som envetet klarade i stort sett de flesta backar.






Nordkoster med de gamla fyrarna mot horisonten. Nästa gång vill jag titta lite närmare på dem.

Och jag fotograferade faktiskt en bohuslänsk solnedgång. I Västerhavet. Men den lägger jag inte ut. Det blir bara för mycket.

Färjan löpte in i Strömstads hamn i skymningen. Vi tog kustvägen hem...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.