söndag 23 augusti 2009

Nattglim



Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona
han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.

Högt ropar knarren, min sträva,
men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva
i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar
behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar
min älskade lidelsevarm.

På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm —
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt.

Erik Axel Karlfeldt - ur Fridolins lustgård

3 kommentarer:

  1. Erik Axel Karlfedt hör till mina favoriter - kanske delvis för att han var en av de första poeter jag läste. Måste ha varit lite lustigt att höra en nioåring läsa

    Jag dansade en sommar,
    det var min enda sommar,
    och sen så var jag gammal,
    och sen så var det slut.

    Men ingen drog på munnen - inte så jag såg det i alla fall.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. em: Ja, Karlfeldt har någonting alldeles, alldeles särskilt.

    Och jag kan se den lilla Margaretha framför mig när hon gravallvarligt deklamerar det finaste hon vet. Och det var klokt av din omgivning att inte dra på munnen.

    Helen:Ja, det är vackert. Det slår an en sträng av någon sorts naturnära, jag vet inte vad jag ska kalla det, naturromantik, ursprung, förfäder... Rötter... Äsch! Kram själv!

    SvaraRadera

Det är alltid lika spännande att få veta vad någon tycker. Markera Namn/URL om du inte har något Google- eller Bloggerkonto. Har du ingen URL så räcker det att fylla i namn. Eller alias. Du kan vara anonym också om du vill.