Om hur man ger sig iväg till Mörkö men hamnar på Djurgården

En krånglande bilmotor omintetgjorde söndagens utflyktsplaner. I höjd med Tullinge sa motorn Hick! och Hupp! och bar sig sedan synnerligen olämpligt åt i största allmänhet. Det var bara att vända. Inte ville vi bli stående mitt i en skog med en saligen avsomnad bil en söndagseftermiddag i augusti.

Men för att inte bli alldeles lurade på konfettin (ja, jag har faktiskt hört den varianten!) slank vi ut på Djurgården på hemvägen. Det finns alltid någonting att se där. Och någonstans att äta...

Måltidsvalet föll på Flickorna Helin & Voltaire som huserar i Skånska gruvan. Skånska gruvan är en alldeles särdeles märklig byggnad som ritades av arkitekten Gustaf Wickman som utställningspaviljong till Stockholmsutställningen 1897. Ett antal skånska bruk och industrier visade sina produkter där.

Vad jag inte visste, var att det i bottenvåningen funnits en konstgjord gruva. (Borde jag ha begripit! Varför skulle byggnaden annars kallats Skånska gruvan??) Detta fick jag reda på av en text som stod på den lilla bricka som jag bar ut våra smörgåsar på. Där hade byggts orter, schakt och järnvägsspår med vagnar och de hade till och med tagit dit hästar att dra vagnarna.

Det mest fascinerande var att de byggt en gruvhiss. Hissen knarrade långsamt neråt en våning med besökarna och utanför hissfönstret vevades en bergväggskuliss med hög fart. Resultatet blev att det verkade som om hissen gick djupt och länge. Ett arrrangemang helt i min smak!

Efter utställningen fick huset stå kvar och det skänktes senare till Skansen. Huset brann opp 1977 och bara tegelmurarna blev kvar. Inte förrän nästan 20 år senare fick Skansen möjlighet att bygga upp det vackra huset igen. Under hela den här tiden fanns här bara en provisorisk kuliss. Måste ha varit därför jag aldrig lade märke till byggnaden, trots att jag studerade bara några hundra meter härifrån. Skånska gruvan används idag, förutom av Flickorna Helin & Voltaire, av Skansens byggnadsvård.

Är det det här som kallas Djurgårdsgrönt?

Vid Rosendals trädgård var det kryll med blomsterängssjälvplock. Gräsmattorna och serveringen var täckta av ätande och njutande människor och foccacian var slut.

Innanför en inhägnad finns växter som behöver skyddas från obehöriga besökare med hungriga mular och nosar, och mitt i härligheten står ett växthus med taket fullt av humlesurr. Tanken på ett eget växthus i ett hörn av trädgården tog sig ett litet språng igen.

Kan någon berätta för mig vad som finns i det här huset och vad det har varit? Jag har sökt på nätet, men hittar ingenting om det. Hör det till Rosendals slott månne? Draken fotograferade jag åt Dag, som samlar på drakar.

På vägen tillbaka till Djurgårdsslätten står den här eken. En tredjedel av stammen är utbytt, stödd och inmurad med betong. Inte förän man kommer alldeles inpå, syns det att den är konstgjord. Väldigt illusoriskt gjort. Jag undrar om detta egentligen är bra för trädet, men antagligen hade det ramlat för länge sedan om ingenting gjorts. Så där står den nu. Hälften levande varelse - hälften... skulptur?

Och inte heller jag kan låta bli stockrosorna i Djurgårdsstaden! Förlåt!

Ett sorgligt kapitel. Ett ruckel så förfallet att ingenting återstår annat än att riva. Kanske man skulle kunna smyga där med kameran innan? Men det var avspärrat. Risk för ras?

Imorgon gör vi ett nytt försök att nå vårat egentliga utflyktsmål. Om bilmotorn sköter sig...

Godnatt!