Ofvandahls

Ofvandahls konditori har jag hört talas om både nu och då. Har man både föräldrar och en make som varit Uppsalastudenter, så är det ofrånkomligt.

Alltså gick vi dit. Vi drack Lapsang Souchong och åt varsin smaskig baguette med ost och skinka. Baguetterna var frasiga och goda och teet serverades i lösvikt och tesil.



Miljön är verkligen speciell. Tiden har stått stilla med allting, utom med golvmattan som såg ut att ha sett sin bästa.

Ovanför den här soffan tronar Erik Ofvandahl själv, grundaren av etablissemanget. Han var född Andersson och och drev innan Ofvandahls Anderssons Damcafé. (!) Åh, jag kan se det framför mig. Alla dessa fina uppsalafruar som satt och drack sitt kaffe och åt sin lilla bakelse. Skvaller, menande blickar, förtroenden och kära hjärtanes! och fi donc! Och inte en mansperson så långt ögat kunde nå. Om man inte räknar Andersson själv då.

Det här med caféer och studenter är något allteles speciellt. Jag har själv många gånger tentaläst sittande på café med en tekopp och en fralla en hel dag. Läxläsning förbjuden står det på en skylt på Ofvandahls. Pyttsan. Försök.

Jag gillar den här miljön. Allt är lite skamfilat och hänger lite på trekvart, och trots rökförbud hänger en svag men omisskännlig lukt av gammal, inpyrd kvar under taket. En liten uppfräschning vore inte helt ur vägen. Ny matta. Eller i varje fall en rejäl mattvätt...